När man som jag hamnat lite vid sidan av jobbstress, fikastunder och tv-bruset- så upptäcker man ett och annat. Får liksom tid att se klart. Fundera och tänka längre.
Det jag ser gör mig rätt så bedrövad. Illa till mods. Det är som om dementorerna från Harry Potters värld har släppts lösa även i vår tid. Av vår girighet och maktlystnad. Och ren enfald. Sida vid sida glider dementorerna fram med de grå tidstjuvarna från Momo.
De stjäl vår livstid och glädje. De stjäl vår godhet och omtanke. De stjäl vår planet och framtid.
Och lämnar ett stinkande själlöst hål av hat och rädsla i allt fler människor- som paradoxalt nog börjar se ut som robotar. Unga flickor med nervgift i läpparna och vindna ögon tillsammans med män i kontorsskjortor och oseende ögon. Som sätter agendan och tidens melodi. De verkar om influencers och biståndshandläggare, politiker och chefer.
Människorobotar som förbjuder tiggare att samla tomburkar. Människorobotar som stänger ner lekplatser och vårdplatser. Människorobotar som utför allt mer och fler absurda order med precision och utan konsekvensanalys.
Samtiden säger till mig att vi står inför randen av en omfattande humanitär och ekologisk katastrof
Och folk klättrar på sina till buds stående karriärstegar för ytterligare 5 000 kr att spendera på planetdödlig konsumtion. Folk köper nya kök, sminkar bort erfarenheter och skulpturerna sina naglar och tar selfies mot en allt mörkare bakgrund. I tron att de liksom måste. Vackra små människobarn som blivit till en själlös skränande flock.
Och då har vi ännu inte påbörjat det verkliga och kanske slutgiltiga steget för mänskligheten med superintelligenta AI – programmerade av ledare som Bolsanro, Trump och Putin….
Själv vandrar jag allt mer inåt det land nära hjärtat där dementorerna och de grå tidstjuvarna inte riktigt hittat till. Där funderar jag på vad jag ska odla i min trädgård.
Insikter tycks trivas där. Liksom lugn och ro. Och ett och annat förlösande skratt.
Livet självt. på något alldeles vidunderligt vis..