
Bara tanken på att vi bygger vårt samhälle på vapenexport, får mig att må riktigt illa.
Att våra daghem och skolor skall finansieras av att fattiga länder skall köpa våra vapen istället för bygga egna skolor och daghem- är en ondskefull absurditet. Vem fasiken har kunnat tänka ut något så lågsinnat?
Eller är denna sorts handlingar och tankar en följd av att man inte längre ser en mening med att tänka annat än JAG + NU = SANT?
Att vi är inne i en kollektiv mental depression som följd av riskkapitalismens omänsklighet? En själslig back-lash? Att det bara finns ett värde- det ekonomiska- som är värt att räknas. Ett tabu har skapats att nämna alla andra värden som sanning, frid, frihet, kärlek , glädje och enhet . Alla dom där värdena som gör oss till människa.
Men det är fult att prata om annat än pengar och vinst. Köpa mera och investera i ännu större betalningsvilja (världens fulaste ord, enligt mig!).
Det snällaste man kan säga om denna enfald är väl att den är såååå fantasilös- men denna fantasilöshet har nu gått över gränsen till tarvlghetens land och börjat närma sig det onda Mordor.
En del av er invänder kanske och säger att detta har alltid varit så- om än i mindre format och inte lika exploaterat.. Jo, i alla imperiums slutskede uppstår det groteska och inhumana. Det verkar ha byggts in någon sorts naturlag i det. Så vad göra?
Vägra dö- Vägra imperiumtänkande! Det är min väg att vandra i snårskogen bort från Mordors land. Jag vill tillbaka till det alvriket eller Fylke eller en ny strand symboliserar. Mänsklighet värdighet, anständighet.Livsbejakandet. Och fullt av rikedom av andra värden än de ekonomiska.
Flum? Kanske- men det känns bra mycket bättre än girighetens fula tryne för mig.