Ikväll visas filmen Flicka med pärlörhänge. En film om en tavla av Vermeer- en berömd holländsk målare från 1600-talet. Tavlan är ett mästerverk- men det kan man nog inte säga om filmmanuset- det känns mer som en dussinkopia för miljonte gången!
Filmen visar en äldre man med fru och barn som i sin intensiva kärlek till konsten också blir kär i – hör och häpna, folks!- blir kär i en ung flicka av lägre börd!!!
Flickan som med Vermeers hustrus pärlörhänge står modell för tavlan - med påföljande konsekvenser att fru och barn blir inte jätteglada över mannens och pappas nya erövring.. Detta tycker Vermeer känns orättvist och konstigt- en känsla han delar med den manliga regissören -och med många tidigare författare och regissörer. Skall en man inte få unna sig lite skönt och roligt här i livet med en ung och oskuldsfull fattig stackars flicka som inte på något sätt kan bli ens jämbördige? Någonsin!
Men då kastar vi om scenariot!
Tänk er filmen; Pojken med silverringen.
En till åren kommen framgångsrik projektledare, kvinnlig sådan, med man och fem barn. Boendes charmigt i kulturkvarter som inte är tiptop utan kräver sin man för kunna hålla det i charmigt skick. Projektledare är känd för sina sängeskapader med unga fattiga utsatta pojkar i förortsmiljö där hon farit fram genom åren, medan mannen stått för hämtning och lämning av barn, läxläsning, tvätt, matlagning, städ och betalat räkningar -samt naturligtvis ställt upp på fredagkvällen med vin, ömma ord och sin lem för sin uttröttade kvinna när hon kommer hem efter en hård arbetsvecka.
Hon - i sin intensiva kärlek till sitt arbete- träffar i kuligt kulturprojekt, en 15 årig fattig vilsen pojke och finner honom väldigt attraktiv som symbol för kulturprojektet och som ny sänglekkamrat. Mannen där hemma är visserligen en klippa och en förutsättning för vardagen- men det vet ju alla kvinnor att män ärinte alltid så där maskulint virila när de börja komma upp i åren. Särskilt inte efter förhört barnen på sina läxor och hämtat upp tvätten från tvättstugan. Magen börjar liksom synas mer än andra delar om ni förstår vad jag menar. Snarkar gör dom också!
Denna vilsne pojke med tom plånbok och utan chans i gängse samhälle blir omtumlat förförd av både vin, mat och vackra ord och löften . samt mannens gamla sjörövarring från ungdomens vilda dagar. Mannen känner en ledsnad över sin frus val att ta hem den unga pojken i sänghalmen och låter förstå det genom ett bistert drag runt munnen- Gud så oattraktiva karlar är med detta försmådda bistra draget över munnen.!! Det tycker alla kvinnor. Vi vill ha öppna villiga glada munnar som stönar på rätt ställe, höhöhö!
Vi är ju för roliga vi kvinnor!! Och varför skulle inte vi ha rätt att få roa oss med något ungt och ofarligt nu när vi kommit upp i åren och karriären?
Ibland tror jag männens rädsla för jämställdhet är just detta- att de kommer bli behandlade av oss såsom de har behandlat kvinnor i årtuseenden…..och det kanske de har rätt i- för bytt är bytt och kommer aldrig igen! Blää på er, gubbar!!
Filmen visar en äldre man med fru och barn som i sin intensiva kärlek till konsten också blir kär i – hör och häpna, folks!- blir kär i en ung flicka av lägre börd!!!
Flickan som med Vermeers hustrus pärlörhänge står modell för tavlan - med påföljande konsekvenser att fru och barn blir inte jätteglada över mannens och pappas nya erövring.. Detta tycker Vermeer känns orättvist och konstigt- en känsla han delar med den manliga regissören -och med många tidigare författare och regissörer. Skall en man inte få unna sig lite skönt och roligt här i livet med en ung och oskuldsfull fattig stackars flicka som inte på något sätt kan bli ens jämbördige? Någonsin!
Men då kastar vi om scenariot!
Tänk er filmen; Pojken med silverringen.
En till åren kommen framgångsrik projektledare, kvinnlig sådan, med man och fem barn. Boendes charmigt i kulturkvarter som inte är tiptop utan kräver sin man för kunna hålla det i charmigt skick. Projektledare är känd för sina sängeskapader med unga fattiga utsatta pojkar i förortsmiljö där hon farit fram genom åren, medan mannen stått för hämtning och lämning av barn, läxläsning, tvätt, matlagning, städ och betalat räkningar -samt naturligtvis ställt upp på fredagkvällen med vin, ömma ord och sin lem för sin uttröttade kvinna när hon kommer hem efter en hård arbetsvecka.
Hon - i sin intensiva kärlek till sitt arbete- träffar i kuligt kulturprojekt, en 15 årig fattig vilsen pojke och finner honom väldigt attraktiv som symbol för kulturprojektet och som ny sänglekkamrat. Mannen där hemma är visserligen en klippa och en förutsättning för vardagen- men det vet ju alla kvinnor att män ärinte alltid så där maskulint virila när de börja komma upp i åren. Särskilt inte efter förhört barnen på sina läxor och hämtat upp tvätten från tvättstugan. Magen börjar liksom synas mer än andra delar om ni förstår vad jag menar. Snarkar gör dom också!
Denna vilsne pojke med tom plånbok och utan chans i gängse samhälle blir omtumlat förförd av både vin, mat och vackra ord och löften . samt mannens gamla sjörövarring från ungdomens vilda dagar. Mannen känner en ledsnad över sin frus val att ta hem den unga pojken i sänghalmen och låter förstå det genom ett bistert drag runt munnen- Gud så oattraktiva karlar är med detta försmådda bistra draget över munnen.!! Det tycker alla kvinnor. Vi vill ha öppna villiga glada munnar som stönar på rätt ställe, höhöhö!
Vi är ju för roliga vi kvinnor!! Och varför skulle inte vi ha rätt att få roa oss med något ungt och ofarligt nu när vi kommit upp i åren och karriären?
Ibland tror jag männens rädsla för jämställdhet är just detta- att de kommer bli behandlade av oss såsom de har behandlat kvinnor i årtuseenden…..och det kanske de har rätt i- för bytt är bytt och kommer aldrig igen! Blää på er, gubbar!!
RSS Feed
