Jag såg ett TV-program där en vit man uttalade sig om skillnaden mellan den vita countrymusiken och den svarta hiphopen
Han sa att i den vita countryn sjunger man om arbete och kärleken till en kvinna. Den svarta hiphopens texter handlar och horor, droger och våld.
Jag slogs för en stund av att- jo, det är nog en ganska bra beskrivning om vad det sjungs om. Sedan började jag tänka mera på vad han faktiskt sa.:
Att de vita sjunger om sina förebilder och de svarta om sina. Den vite mannen har en mängd förebilder med starka vita män med jobb och kvinna, lyckliga eller olyckliga omständigheter, rik eller fattig- men med en självklarhet i den etablerade synen på vad en man är och befinner sig i världen
Den svarta hiphopens texter uppfattar jag som vit kvinna som sexistiska med en unken förvriden syn på kvinnan som ett könsobjekt- kompletterat med ett förhärligande av droger och våld. Men vilka förebilder växer underklassen upp med? En lycklig pappa som kan försörja sin familj och med en livskamrat på sin sida….eller gatulivet med en utslagenhet från det etablerade samhället. Där förebilden lätt blir hallicken med den tjocka guldkedjan och unga fattiga tjejer som får ställa upp när han vill? Där våldet ständigt är närvarande, mellan gäng, mellan man och kvinna, mellan barn och förälder.
Svarta tjejer sjunger också om sex- att ta för sig som en man - men det tycks mig som om de alltid är klädda i objektifierade utstyrslar för mäns ögon och bekräftelse. Beyoncé och Rhianna ter sig inte från mina ögon sett, som tjejer som får vara sig själva- som barn, mamma, älskarinna., ängel och bitch i en och samma person. Att liksom vara människa fullt ut med finnar, mens, dåliga dagar, lust och livsglädje och knäppa idéer. Vilka är deras svarta kvinnliga förebilder? Tina Turner? Whitney Huoston? Kvinnor som kränktes och misshandlades av sina män och som alltid fick vara objekt- även om Tina som äldre kvinna vågade gå ifrån Ike.
Vita kvinnor då?
Ja de sjunger också om sex om kärlek och klär sig oftast som sexobjekt, de också- men en och annan hittar sina egna uttryckssätt såsom Nina Persson eller Laleh och förallandel även Patti Smith – de är kvinnor som sticker ut med hela sin personlighetsarsenal
Själv saknar jag förebilder i amerikanska filmer - då kvinnor antingen är med som våp eller hora, eller kanske änglalik moder- men aldrig som en full personlighet. Därför kanske det inte finns så många kvinnliga förebilder i USA. Vem Patti såg upp till vet jag inte …J
Jag växte upp med Pippi Långstrump, Lilla My och känslan att allt är möjligt. Kanske är Pippi också orsaken till att Laleh och Nina vågar finnas till som hela människor och inte bara som söta sexiga och behagliga objekt för män.
Vikten av att ha en schysst förebild kan nog inte underskattas- även om den dessvärre inte finns tillgänglig för alla barn på jorden.
Men som Pippi sa….det är klart att det går att gå på vatten ….man måste bara öva sig!
Han sa att i den vita countryn sjunger man om arbete och kärleken till en kvinna. Den svarta hiphopens texter handlar och horor, droger och våld.
Jag slogs för en stund av att- jo, det är nog en ganska bra beskrivning om vad det sjungs om. Sedan började jag tänka mera på vad han faktiskt sa.:
Att de vita sjunger om sina förebilder och de svarta om sina. Den vite mannen har en mängd förebilder med starka vita män med jobb och kvinna, lyckliga eller olyckliga omständigheter, rik eller fattig- men med en självklarhet i den etablerade synen på vad en man är och befinner sig i världen
Den svarta hiphopens texter uppfattar jag som vit kvinna som sexistiska med en unken förvriden syn på kvinnan som ett könsobjekt- kompletterat med ett förhärligande av droger och våld. Men vilka förebilder växer underklassen upp med? En lycklig pappa som kan försörja sin familj och med en livskamrat på sin sida….eller gatulivet med en utslagenhet från det etablerade samhället. Där förebilden lätt blir hallicken med den tjocka guldkedjan och unga fattiga tjejer som får ställa upp när han vill? Där våldet ständigt är närvarande, mellan gäng, mellan man och kvinna, mellan barn och förälder.
Svarta tjejer sjunger också om sex- att ta för sig som en man - men det tycks mig som om de alltid är klädda i objektifierade utstyrslar för mäns ögon och bekräftelse. Beyoncé och Rhianna ter sig inte från mina ögon sett, som tjejer som får vara sig själva- som barn, mamma, älskarinna., ängel och bitch i en och samma person. Att liksom vara människa fullt ut med finnar, mens, dåliga dagar, lust och livsglädje och knäppa idéer. Vilka är deras svarta kvinnliga förebilder? Tina Turner? Whitney Huoston? Kvinnor som kränktes och misshandlades av sina män och som alltid fick vara objekt- även om Tina som äldre kvinna vågade gå ifrån Ike.
Vita kvinnor då?
Ja de sjunger också om sex om kärlek och klär sig oftast som sexobjekt, de också- men en och annan hittar sina egna uttryckssätt såsom Nina Persson eller Laleh och förallandel även Patti Smith – de är kvinnor som sticker ut med hela sin personlighetsarsenal
Själv saknar jag förebilder i amerikanska filmer - då kvinnor antingen är med som våp eller hora, eller kanske änglalik moder- men aldrig som en full personlighet. Därför kanske det inte finns så många kvinnliga förebilder i USA. Vem Patti såg upp till vet jag inte …J
Jag växte upp med Pippi Långstrump, Lilla My och känslan att allt är möjligt. Kanske är Pippi också orsaken till att Laleh och Nina vågar finnas till som hela människor och inte bara som söta sexiga och behagliga objekt för män.
Vikten av att ha en schysst förebild kan nog inte underskattas- även om den dessvärre inte finns tillgänglig för alla barn på jorden.
Men som Pippi sa….det är klart att det går att gå på vatten ….man måste bara öva sig!
RSS Feed
