Ibland dyker hon upp- den kvinnliga quislingen inom mig. Den som vill vara till behag hos makten. Quislingen som är bärare av maktens budskap och bannor.
Budskapet är att en kvinna inte någonsin får vara ful
Ett annat är att hon får inte åldras- för då blir hon ju per automatik ful- vilket är totalförbjudet. Det –som-inte-får-nämnas- vid-namn. Huva, en åldrande kvinna på ungdomens planet!!
Min kvinnliga quisling dyker upp när jag tar på mina ben och känner med fasa att det har vuxit ut hår på benen. En förnuftig människa skulle naturligtvis tackat för detta värmetillskott nu när temperaturen går ner mot noll. Men inte min kvinnliga quisling- hon väser inom mig att detta måsta rakas bort innan någon får se det. Och ibland finner jag mig själv rakandes bort några millimeters utväxt som tydligen gör mig så ful att jag inte har rätt att existera. Jag ser dem knappt- hårstråna alltså. Men de känns! De finns! De kommer liksom alltid tillbaka på sin rättmätiga plats på benen.Jag skulle vilja öppet protestera. Vägra raka bort !Men vågar inte – för då blir jag ju fulförklarad.
Sedan är det ju detta-som –inte-får nämnas-vid -namn. Men som syns. Tre fantastiska barnafödslar har lämnat spår, på både mage och bröst. Jag minns med ljuvlig glädje mina stunder med barnen ammandes- men då dyker quislingen upp och säger. Bröst ska stå rakt ut som hos Modesty Blaise- även när du ligger på rygg. Och även om hon är tecknad och du levande –så spelar det ingen roll. Hennes är snyggare. Skäms på dig! Bröstoperationer är ju inte så dyra och ovanliga idag , säger hon sedan listigt till mig- men jag slår bakut. Operera in plast i min kropp går jag inte med på. Men bilden av att inte vara perfekt har hon ju lyckats förmedla…och den sitter som berget.
Och sedan skall vi ju inte prata om magen eller ögonlocken eller det gråa håret som snabbt färgas över- här finns det oceaner att skämmas över. Och försöka dölja!
Och hon får mig att ibland titta skadeglatt på mina medsystrar, om de är ännu värre märkta av livet än jag. Då skäms jag på riktigt att jag inte kastat ut henne- bara för att få ha kvar de få små brödsmulor av makt hon ger mig.
Ja, jag skäms på riktigt över:
Att jag inte varje dag vågar stå för min och alla mina medsystrar medfödda rättighet att åldras – och att leva fullt ut så det syns och märks!
……..men sssch säg inget….. jag håller på att manövrera ut henne och tränar en stund varje dag på att vara mig själv….om jag så ska bli ful på kuppen!!!
Budskapet är att en kvinna inte någonsin får vara ful
Ett annat är att hon får inte åldras- för då blir hon ju per automatik ful- vilket är totalförbjudet. Det –som-inte-får-nämnas- vid-namn. Huva, en åldrande kvinna på ungdomens planet!!
Min kvinnliga quisling dyker upp när jag tar på mina ben och känner med fasa att det har vuxit ut hår på benen. En förnuftig människa skulle naturligtvis tackat för detta värmetillskott nu när temperaturen går ner mot noll. Men inte min kvinnliga quisling- hon väser inom mig att detta måsta rakas bort innan någon får se det. Och ibland finner jag mig själv rakandes bort några millimeters utväxt som tydligen gör mig så ful att jag inte har rätt att existera. Jag ser dem knappt- hårstråna alltså. Men de känns! De finns! De kommer liksom alltid tillbaka på sin rättmätiga plats på benen.Jag skulle vilja öppet protestera. Vägra raka bort !Men vågar inte – för då blir jag ju fulförklarad.
Sedan är det ju detta-som –inte-får nämnas-vid -namn. Men som syns. Tre fantastiska barnafödslar har lämnat spår, på både mage och bröst. Jag minns med ljuvlig glädje mina stunder med barnen ammandes- men då dyker quislingen upp och säger. Bröst ska stå rakt ut som hos Modesty Blaise- även när du ligger på rygg. Och även om hon är tecknad och du levande –så spelar det ingen roll. Hennes är snyggare. Skäms på dig! Bröstoperationer är ju inte så dyra och ovanliga idag , säger hon sedan listigt till mig- men jag slår bakut. Operera in plast i min kropp går jag inte med på. Men bilden av att inte vara perfekt har hon ju lyckats förmedla…och den sitter som berget.
Och sedan skall vi ju inte prata om magen eller ögonlocken eller det gråa håret som snabbt färgas över- här finns det oceaner att skämmas över. Och försöka dölja!
Och hon får mig att ibland titta skadeglatt på mina medsystrar, om de är ännu värre märkta av livet än jag. Då skäms jag på riktigt att jag inte kastat ut henne- bara för att få ha kvar de få små brödsmulor av makt hon ger mig.
Ja, jag skäms på riktigt över:
Att jag inte varje dag vågar stå för min och alla mina medsystrar medfödda rättighet att åldras – och att leva fullt ut så det syns och märks!
……..men sssch säg inget….. jag håller på att manövrera ut henne och tränar en stund varje dag på att vara mig själv….om jag så ska bli ful på kuppen!!!
RSS Feed
