Vi lever i en besynnerlig värld , tycker jag. En värld där kvinnor- men håll i er gubbar, er tid kommer!!! – ständigt sysslar med att göra om sig för att likna en ….docka!!!
Vi sminkar bort våra drag, klipper nya frisyrer för tusentals kronor, vi färgar håret med allsköns kemikalier. Vi hetsbantar och mår dåligt av undernäring och spegelbilder. Vi opererar in främmande material i kroppen för få större bröst och rumpa, fyller ut rynkor och förstorar läppar med gift. Allt detta för att inte se ut som en människa, utan vi ombildar oss för likna skyltdockor! I Japan – som alltid är lite egna- opererar kvinnor om sig för se ut som tecknade mangaflickor i förpuberteten…..
Och skyldocketillverkarna tänjer gränserna- allt smalare midjor- allt längre ben- allt större bröst och rumpor- allt yngre-allt mindre naturlighet. Och vi följer idealet och luras allt länge och längre bort från oss själva. Och betalar snällt miljarder- för att inte se ut som en människa….
Åtminstone tittar jag ibland på min kropp och förundras över dess mänsklighet. Rynkor, prickar, former. Håret ser ut som en trasselsudd på morgonen. Det är inte mycket docka över den alls, faktiskt. En kropp som snart levt här på jorden i 52 år och varit med om en hel del roligt och svårt. Och väldigt mycket skönt med min alldeles mänskliga levande sinnesorganism- min gamla kropp!
Och då och då tar jag mig ur medie- och modevärldens dimmor och ser klart- och då är jag väldigt glad att jag är jag. Precis som jag är!
Jag kommer nog kunna spara en del pengar och gör något roligare för dom….resa jorden runt, kanske…..gå ner i arbetstid..
Vi sminkar bort våra drag, klipper nya frisyrer för tusentals kronor, vi färgar håret med allsköns kemikalier. Vi hetsbantar och mår dåligt av undernäring och spegelbilder. Vi opererar in främmande material i kroppen för få större bröst och rumpa, fyller ut rynkor och förstorar läppar med gift. Allt detta för att inte se ut som en människa, utan vi ombildar oss för likna skyltdockor! I Japan – som alltid är lite egna- opererar kvinnor om sig för se ut som tecknade mangaflickor i förpuberteten…..
Och skyldocketillverkarna tänjer gränserna- allt smalare midjor- allt längre ben- allt större bröst och rumpor- allt yngre-allt mindre naturlighet. Och vi följer idealet och luras allt länge och längre bort från oss själva. Och betalar snällt miljarder- för att inte se ut som en människa….
Åtminstone tittar jag ibland på min kropp och förundras över dess mänsklighet. Rynkor, prickar, former. Håret ser ut som en trasselsudd på morgonen. Det är inte mycket docka över den alls, faktiskt. En kropp som snart levt här på jorden i 52 år och varit med om en hel del roligt och svårt. Och väldigt mycket skönt med min alldeles mänskliga levande sinnesorganism- min gamla kropp!
Och då och då tar jag mig ur medie- och modevärldens dimmor och ser klart- och då är jag väldigt glad att jag är jag. Precis som jag är!
Jag kommer nog kunna spara en del pengar och gör något roligare för dom….resa jorden runt, kanske…..gå ner i arbetstid..
RSS Feed
