
Nu är våren här! Solen skiner varmt – och knoppar öppnas överallt omkring oss. Den allra vackraste skira vårgrönskan är här med all sin blomning och härlighet. Och vi vänder våra ansikten mot solen och njuter gammal som ung.
Knoppar öppnas som sagt – men hur är det med våra kroppar? Nu är tiden här när våra kroppar skall beskådas i offentlighetens ljus. Håller jag måttet i år? Ett år äldre- ett år mer erfaren….som syns!! Och ångesten liksom bantningshetsen står som spön i backen. Nu skall det tvättas, rakas, vaxas, noppas, färgas – men framförallt så skall det inte synas. Allt det där som är …jag, du , människa.Mitt liv, mina livsspår - nej nej nej -slät och gömd skall du vara din stund här på jorden.
Vi skall se likadana ut i en slags utseendenazism som går ut på tuktan & fruktan. Fruktan för att inte vara fin och likadan. Att inte längre få vara med- och tuktan för att bli fin och likadan och kanske, kanske få vara med en sekund, en kväll eller en sommar till.Likadan som alla de andra släta och gömda livsödena och personligheterna. Inga särarter gör sig besvär här! Det är som om vi bara skulle vilja att det bara skall få finnas vitsippor- för de är små, spröda så unga och så hoppingivande. Inga rosor, inga hortensior, inga tistlar, inga orkidéer,ingen svalört eller prästkragar.Eller dahlior eller solrosor Bara vita små vitsippor- jämt.och överallt.
All denna prakt som våren och sommaren visar upp i mångfaldighetens lov – gäller nämligen inte kroppen vår.
Ät inte, njut inte så mycket, passa dig! Lite mindre livslust är mer passande! Ta bort! Täck över!
All denna ljuvliga sinnlighet en kropp kan ha, all denna färgsprakande must, alla dessa fantastiska livserfarenheter - hur skall den få rum i en liten nedbantad, fixad och trixad kropp? Jag vill inte att min kropp skall bli en rädslan och ängslans boning!
Nä, dags att låta kroppen min få blomma fullt ut- njuta av solen, havet, vinden, din hand och allt det goda som finns! Mycket att tycka om!Så låt tusen kroppar blomma och blomma och blomma!!!