
Jag var ung på 70 och 80-talet är uppvuxen med självklart tonårsrevolt mot föräldrar, självklar sexuell frigörelse(åtminstone på pappret -i verkligheten visade sig inte vara lika lätt om man var tjej) dagis till alla, arbete till alla och framförallt NEJ till all slags hämmande moralism sprunget från förr….
Att vara fri innebar att ALLT var tillgängligt och fritt fram liksom-
Teoretiskt tyckte jag det var helt rätt att man skulle få göra allt man ville när jag deltog i allehanda civila olydnadskurser. När det sattes upp nakenbild på mig i skolan vred jag raskt om det till min fördel som sexuell frigjord varelse…I am free and I can do whatever I want to..liksom…
Jag fick barn och de lämnades in på dagis fast hjärtat mitt brast när jag såg dem gråta och vissheten att jag inte skulle få vara med dem i deras vakna tid och liv. Där någonstans började moraltanten vakna till liv i mig. Hon började väsa saker som att barnen är ju det viktigaste och roligaste du har till låns – skall du verkligen inte vara med dom då? Istället för gå till ett jobb och vara medelmedioker som vem som helst skulle kunna göra lika bra? Jag lydde moraltantens röst och jobbade halvtid större delen av barnens uppväxt –ibland var jag tom så lyckligt lottad att jag blev arbetslös och kunde tillbringa hela långa somrar med barnen. Men utåt fick jag ju hålla masken- kvinnlig frigörelse var lika med heltids jobb. Basta! Att fundera på barnens behov och upplevelser var moralröster från förr. Dessa år minns jag med glädje, trots en ekonomi som inte tillät så mycken konsumtion så lekte vi, byggde indianbyar av playmobil, gjorde böcker, var ute i naturen och upplevde alla årstider Från sommarbad vid midnatt på Brännö till pulkaåkning i Slottskogen med nybakt sockerkaka.
Men inte var jag lönsam inte! Jo, på riktigt, i den sanna världen, viskar tanten inom mig
Sedan har vi det här med den sexuella frigörelsen- jag liksom kom in i skarven från tidig tonårs- allt -är -fritt till AIDS när jag fyllde 20. Fri sex visade sig var en rädsla från att bli med barn, rädd att äta farliga p-piller, rädd att få könssjukdomar samt att tvingas vakna upp med en främmande människa –pinsamt nära . Men här var trycket utifrån starkt. Vi hade äntligen kommit bort från den moraliska pekpinnetiden! Vi behövde inte vara kära! Vi behövde inte ta ansvar och känna massa känslor som komplicerade( läs berikade) livet.Vi behövde bara svara JA på en känsla; Kåthetens röst- åtminstone killars kåthet- det var liksom inte riktigt lika viktigt i verkligheten med tjejers. Idag finns det statistik på att det dröjer 10 år mellan tjejers sexdebut och hennes första orgasm…..
Så vi ligger fortfarande runt ( åtminstone skall vi ligga runt – i verkligheten minskar antal samlag per vecka) och en kall porrindustri dikterar sexvillkor och förvränger våra erotiska behov och fantasier till våld, förödmjukelse och total känslokyla. Vi ligger med fler partners men har mindre sex. Vi brukar mer porr men upplever alltmer sällan innerligheten i en delad sexuell upplevelse med någon älskande.
Och min moraltant tittar på mig och säger Det visste du väl; Att intimitet och innerlighet bara kan komma från kärlek och sann glädje. Att onanera i ensamhet bakom en skärm till flickor som blivit bestulna sin barndom känns…så fruktansvärt ödsligt och tomt och så totalt ensamt och förlorat.
Så totalt i motsats till unga års kännetecken på erfarenhet dvs kvantité -är sexuell frigörelse för mig idag kvalité- vilket tar tid och engagemang och närhet att bygga upp-….så där fick hon rätt igen , moralkärringen inom mig!
Och vi arbetar alla, kvinnor som män, som lydiga slavar i ett allt snabbare ekorrhjul som kallas valfrihet. Du kan bli vad du vill, operera om dig till oigenkännlighet, köpa, köpa, KÖPA vad som helst på en fri marknad- där du är till salu som vilken vara bland de andra varorna – alltid säljbar även om du då och då får rea ut dig när efterfrågan på din arbetskraft är låg.
Idag går uppemot en miljon svenskar på någon form av receptbelagd drog för att orka springa med i ekorrhjulet- Och då säger plötsligt min moraltant inom mig med så hög röst att den tränger ur min mun: Jag tänker inte medicinera för orka jobba. Jag vill inte medicinera bort mina sunda varningssignaler. Jag är beredd att minska min köpkraft! Jag är beredd att mitt säljvärde på den fria arbetsmarknaden sjunker! För att arbeta bort min hälsa och kreativitet och ork att bara vara människa vill jag inte mera! Då ler tanten belåtet inom mig
För nu har moraltanten snart tagit över mig- en symbios börja infinna sig med denna kloka gamla kärring från förr, med årtusendens klokskap och seende i sig
Och jag känner mig glad, sann och FRI!!! Märkligt nog J
Å nu börjar jag t o m ifrågasätta videovåldet…….heregud!!!