
Man föds och man dör. Man lever ett antal ögonblick däremellan.
Man andas in och man andas ut. Varje liv blir ett alldeles unikt sätt att lära sig om vad det handlar om. Om att hitta hem. Om att undersöka om vad som finns bakom nästa krök.
Man lämnar ett antal fotspår i sanden som saktas suddas ut. Och som följs av andras fotspår.
Lilla flicka - du som nu bär visheten och outgrundligheten i dina ögon- må ditt liv utformas så att när du går ur tiden så är det med visa och outgrundliga ögon.