Det är nu precis ett år sedan jag började blogga. Då var jag på Thassos, Greklands nordligaste ö. Nu sitter jag i byn Bali på Kreta som är Greklands sydligaste ö. Varför Grekland kan man ju undra- det är inget jag egentligen skulle säga är ett favoritland, men det är vänligt,, avslappnat och soligt. Speciell natur med karga dramatiskt höga berg, med en torr matt växtlighet och ett hav som skimrat i blått,grönt och turkost. Husets vin är överlag uselt, men maten är god och fortfarande billig med svenska ögon sett. Och vilka ljuvligt vackra intensiva blommor i rött, cerise, gult och lila!1
Ett år har gått. ett är som precis som alla mina andra år- det har blivit många nu allt som allt -många saker skett. Små förskjutningar i värderingar och intressen. Jag bloggar som sagt- återfått min lust till skrivandet- om än i en annan form än förr. Börjat fotografera vackra eller märkliga ting. ett underbart bra sätt för mig att vara närvarande i det jag gör, är och ser. En del faktiska beslut- som 5:2 dieten. Jag vill inte fortsätta gå upp de där 2-3 kilona per år som kommit de senaste åren. Jag vill orka resa och ta mg runt i världen - drömmen om Machu Picchu kan därmed leva vidare :-)
Jag har långsamt börjat försonats med mitt åldrande- vilket varit tufft i vår ungdoms och utseendefixerade nutid- men jag kan som många andra äldre bara instämma i att sinnligheten ökar, för var dag som går. En smekning, en vacker blomma ,ett gott rött vin - är en helt annan njutning nu än förr. Då vill jag utbrista i What a wonderful world- att livet alltid hittar balans och njutning. förr om åren kroppens förmåga att gå ner i spagat eller klättra i träd....vilket känns smärtsamt idag-- typ helt uteslutet kan man ju säga - men kroppens förmåga till stanna i njutning- är så mycket intensivare nu än förr om åren Tack livet! Finurligt påhittat!
Det har hjälpt till i min resa till att börja bli tant. För vi tanter behövs som inspiration och stöd för alla vilsna och räddhågsna unga kvinnor- som jobbar ihjäl sig på att vara till lags. För allt och alla- vilket naturligtvis är en färd in i otillräcklighetens land. Vi behöver visa upp, att en lite slapp mage och fräknigt bröst är vackert på sitt sätt. Och att vi tar plats med våra skratt och livsberättelser. Önskar att jag hade haft glada tanter runt mig när jag var ung- det hade hjälpt mig mången gång, tror jag .Jag vill våga visa kroppen som har levt och bär en berättelse med sig. Tänk så många livsöden som vandrar här och där på stranden- så många tankar som tänkts och saker som gjorts. Vilka historier som skulle kunna berättas vid lägereldarna, istället för alla amerikanska romantiska komedier eller actionrullar från en TV-skärm....! '
Och nu skall tant My vidare in en framtid jag inte vet så mycket om. Spännande!
Men blogga gör jag nog ett slag till!. Med några färre Hang -ups hoppas jag!!
Ett år har gått. ett är som precis som alla mina andra år- det har blivit många nu allt som allt -många saker skett. Små förskjutningar i värderingar och intressen. Jag bloggar som sagt- återfått min lust till skrivandet- om än i en annan form än förr. Börjat fotografera vackra eller märkliga ting. ett underbart bra sätt för mig att vara närvarande i det jag gör, är och ser. En del faktiska beslut- som 5:2 dieten. Jag vill inte fortsätta gå upp de där 2-3 kilona per år som kommit de senaste åren. Jag vill orka resa och ta mg runt i världen - drömmen om Machu Picchu kan därmed leva vidare :-)
Jag har långsamt börjat försonats med mitt åldrande- vilket varit tufft i vår ungdoms och utseendefixerade nutid- men jag kan som många andra äldre bara instämma i att sinnligheten ökar, för var dag som går. En smekning, en vacker blomma ,ett gott rött vin - är en helt annan njutning nu än förr. Då vill jag utbrista i What a wonderful world- att livet alltid hittar balans och njutning. förr om åren kroppens förmåga att gå ner i spagat eller klättra i träd....vilket känns smärtsamt idag-- typ helt uteslutet kan man ju säga - men kroppens förmåga till stanna i njutning- är så mycket intensivare nu än förr om åren Tack livet! Finurligt påhittat!
Det har hjälpt till i min resa till att börja bli tant. För vi tanter behövs som inspiration och stöd för alla vilsna och räddhågsna unga kvinnor- som jobbar ihjäl sig på att vara till lags. För allt och alla- vilket naturligtvis är en färd in i otillräcklighetens land. Vi behöver visa upp, att en lite slapp mage och fräknigt bröst är vackert på sitt sätt. Och att vi tar plats med våra skratt och livsberättelser. Önskar att jag hade haft glada tanter runt mig när jag var ung- det hade hjälpt mig mången gång, tror jag .Jag vill våga visa kroppen som har levt och bär en berättelse med sig. Tänk så många livsöden som vandrar här och där på stranden- så många tankar som tänkts och saker som gjorts. Vilka historier som skulle kunna berättas vid lägereldarna, istället för alla amerikanska romantiska komedier eller actionrullar från en TV-skärm....! '
Och nu skall tant My vidare in en framtid jag inte vet så mycket om. Spännande!
Men blogga gör jag nog ett slag till!. Med några färre Hang -ups hoppas jag!!
RSS Feed
