Nere i Grekland fick jag syn på en notis om att den gamle rockräven Mick Jagger minsann var samma form som i sina ungdoms dagar- han hade raggat upp två yngre kvinnor, minst 40 år yngre än han själv. Tänka sig! Ingen lade en humoristisk fundering på att det kanske var 2 sjuksystrar som undercover egentligen var på hans rum för byta stomipåse på den gamle mannen, eller natta honom med sprutor för en god natts sömn….vad vet vi om vad som egentligen hände??? Och om det ens hände???....
Av en slump( eller en synkron händelse) lyssnade jag strax därefter på en Spotifylista med bl a Rolling Stones – och tänkte att de är precis som författaren Peter Robinson, som jag skrev om härom sistone, inte kommit vidare i sin livsutveckling. Deras texter härrör sig från ett ca 22-årigt perspektiv. Som om de senaste 50 årens liv inte påverkat dem alls. Märkligt, tycker jag. Och lite sorgligt. Därför att de för mig och många fler säkerligen- blir helt ointressanta, därför de inte förmår att beröra med en livsnärvaro. För 50 år sedan spelade de roll- för att de var närvarande ( så gott de nu förmådde i olika slag drogrus). Livet berör alltid.
Såg ett naturprogram om hajar- människor försökte utröna hajens väsen. Inte kan den väl vara bara en blodtörstig best? Visst har den väl en social förankring, någon slags livsutvecklingspotentialitet – var liksom deras fråga. NJa, det den är – är att vara en effektiv ätmaskin- det har gjort att hajen i princip har överlevt i en oförändrad form.
Men hajar tycks inte leka. De jagar och äter. Synd för dom, tycker jag- de verkar inte alls ha lika roligt som delfiner eller ens späckhuggare. För det är ju genom leken som vi utvecklar oss, lär oss nya saker och beteende. Speciellt roligt att leka blir det om det är på jämlika villkor man leker- för då finns det en riktig spänning i leken.
Men hajar överlever bara- de utvecklas inte. Samma sak med Rolling Stones och deras gubblikar- de överlever- men utvecklas föga. För egentligen vågar de inte leka och lära nytt. I alla fall leker de inte med någon som kan ge dem en riktig match. Och därför blir dom tragiska, känner jag. Och vi luras att tro att det är dom som är idealet och vi är förlorarna. Vi som lever och åldras, får nya perspektiv på tillvaron. För någon eller några vill ha oss springande tillbaka till vår ungdom, desperat klamrandes fast vid ungdomen dagar….Varför då, kan jag undra. Själv upplevde jag en enorm rädsla och osäkerhet som ung. Rädd att vara fel, göra fel, inte få vara med, inte duga till- en fåfäng kamp jag aldrig kunde vinna. Och då förstår jag inte varför det skulle vara mitt idealtillstånd att vara kvar i detta osäkerheten och rädslans land- och att jag resterande 60 livsår skall tillbringa i en skugga av ungdomsåren- pressad av att låtsas vara ständigt ung. Ofattbart för mig att förstå- jag får helt enkelt inte ihop det. Men i rädslan och osäkerhetens land finns det möjlighet att tjäna grova pengar och fånga själar. Någon vet det.
Men de höjs ju till skyar i media, jämt- Stones och deras gubblikar. De lyfts fram som the winners- gamla gubbar som lyckas få små outvecklade töser i säng. De som äger hus och bilar en masse. De som har tjocka plånböcker och kläder med varumärkeslappar på.
Och då tänkte jag på David Icke igen och hans reptiltes- om att de styrande på jorden är utommänskliga reptiler. Och återigen förstår jag honom- för dessa gubbar och springpojkarna på media- tycks mig väldigt kallblodigt reptilmässig. De förstår sig inte på livspotentialiteten i mänsklighet och lekens enorma betydelse. För om vi leker oss fram till kunskap- så behöver vi ju inte vara deras produktmarknad och avkastningsfond -för då minskar vår osäkerhet på sikt... Vi blir lekande och glada fria människor. För makten är det dock alltid blodigt allvar hela tiden- annars dör dom ju- om de inte kan ”äta” av oss människor. Tjäna pengar på oss. Få oss att inte våga vara dem vi egentligen är. För vilka äts lättast- om inte de unga och svaga djuren- de som är osäkra- de som darrar och vill vara med?
Så människohajarna, eller om man så vill- reptilerna- finns hos oss och även i oss till delar, dessvärre. Det finns blodtörstiga hajar i vattnet. Är du där på deras eller dina egna villkor?
Så jag tror jag och kanske du står inför ett avgörande livsval;
Vill jag överleva - eller vill jag leva?
That´s the question!
……Ps Jag tror att Mick Jagger satsade på överleva….
RSS Feed
