Då vart julafton avklarad- många timmars mat, stök och umgänge. I år med livlig tvååring och kattunge som tävlade i den ädla konsten att inte sitta still. Mer än 30 sekunder åt gången. Högst.. Ett riktigt träningspass faktiskt!!
Idag är det juldagen- och med den kommer ledigheten. Kaffe på sängen. Liggläge. Att få blicka ut över några dagars horisontlinje utan måsten, förväntningar och inbillade krav.
För de allra flesta kraven är ju det. Inbillade av mig själv. Juldagen fyller jag mig själv med andra inbillningar som jag trivs med mycket bättre. Ledig, matrester, mys, kuddleken, TV, choklad och lite vin, inbillar jag mig just nu. I dagarna tre. Sedan kan jag inbilla mig en solig vinterdag med kamera på en ödslig skärgårdsö. Eller en botanisk trädgård där vintervila råder. Eller så inbillar jag mig båda två, förresten.
Så varför envisas med kravfyllda julaftonar- när jag lika gärna kan inbilla mig fridfulla?
Inte fira julafton dagen efter arbete…utan vänta några dagar efter fått vila ut efter höstens alla injobbade timmar. Fira en julafton när det passar mig!
Varför träffar Karl Bertil Jonsson mig så in i hjärtat? Kanske för det enkla budskapet; Glädjen att få ge mycket – och glädjen att få det lilla. Varför envisas jag med att glömma det typ 22-23 december? Varje år? Senildemens? Dumhet? Eller glittrar det kring prestationskarusellen så att jag blir alldeles hypnotiserad?
Och då har jag ju lugnat ner mig, ska ni veta från mina topprestationer för en 15 års sedan….herregud vilka jular jag presterade då !! Jag undrar om de inte är noterade i Guiness rekordbok ..!!
Igår gick jag hem ensam från julaftonsfirande, i en regnig blåsig öde stad. Ljuslyktor for i vinden, regnet vräkte ner- en och annan ensam vandrare på väg. Och funderade på kontraster. Och hur julen visar upp våra skrupliga knepiga relationer. Och på Karl Bertil Jonsson. Att han och Tage Danielsson kom ihåg vad det egentligen handlar om.
Nu skall jag vila mig klok. Med en väl utvald pralin.
Idag är det juldagen- och med den kommer ledigheten. Kaffe på sängen. Liggläge. Att få blicka ut över några dagars horisontlinje utan måsten, förväntningar och inbillade krav.
För de allra flesta kraven är ju det. Inbillade av mig själv. Juldagen fyller jag mig själv med andra inbillningar som jag trivs med mycket bättre. Ledig, matrester, mys, kuddleken, TV, choklad och lite vin, inbillar jag mig just nu. I dagarna tre. Sedan kan jag inbilla mig en solig vinterdag med kamera på en ödslig skärgårdsö. Eller en botanisk trädgård där vintervila råder. Eller så inbillar jag mig båda två, förresten.
Så varför envisas med kravfyllda julaftonar- när jag lika gärna kan inbilla mig fridfulla?
Inte fira julafton dagen efter arbete…utan vänta några dagar efter fått vila ut efter höstens alla injobbade timmar. Fira en julafton när det passar mig!
Varför träffar Karl Bertil Jonsson mig så in i hjärtat? Kanske för det enkla budskapet; Glädjen att få ge mycket – och glädjen att få det lilla. Varför envisas jag med att glömma det typ 22-23 december? Varje år? Senildemens? Dumhet? Eller glittrar det kring prestationskarusellen så att jag blir alldeles hypnotiserad?
Och då har jag ju lugnat ner mig, ska ni veta från mina topprestationer för en 15 års sedan….herregud vilka jular jag presterade då !! Jag undrar om de inte är noterade i Guiness rekordbok ..!!
Igår gick jag hem ensam från julaftonsfirande, i en regnig blåsig öde stad. Ljuslyktor for i vinden, regnet vräkte ner- en och annan ensam vandrare på väg. Och funderade på kontraster. Och hur julen visar upp våra skrupliga knepiga relationer. Och på Karl Bertil Jonsson. Att han och Tage Danielsson kom ihåg vad det egentligen handlar om.
Nu skall jag vila mig klok. Med en väl utvald pralin.
RSS Feed
