När en lindansare går på sin lina så är det fokus på uppnå balansen som är det viktiga.
För att jag ska ha må bra i hela mig och i mitt liv behövs balans av kropp, känsla och tanke. Och jag har funderat fram tillsammans med min reskamrat de sex ingredienser som behövs för detta , nämligen; kärlek, enhet, glädje, frihet, sanning och frid. För om det kommer in en lögn i denna vågskål faller hela alltet som ett korthus. Och ingen hel glädje kan upplevas om så den allra minsta lilla känslan av ofrihet smyger sig in i sammanhanget.
Att leva är som att gå på lina Jag ramlar ner ofta och så bär det upp igen- men de små små steg jag tar på min lina –så växer det ett WOW i mig, en känsla av evighet och tillhörighet bortom begränsningarna i min vardag och mitt inlärda förnuft.
Om man gillar mönster så kan man tänka så här exempelvis;
KROPP = Kärlek och enhet ( Tänk innerlig älskog eller vara ett med en rörelse- som att surfa på en våg)
KÄNSLA = Glädje och frihet ( Det bubblar och spritter i hjärtat och du kan inte annat än att le- horisonten skyms inte av måstehinder eller galler av omöjligheter)
TANKE = Frid och sanning ( Du är i lugn och ro och dina tankar blir dina verktyg för att uppleva ännu mera och inte en programvara som kontrollerar dig)
Jag anser att vår nuvarande tidsålder är i obalans- det är därför så många människor mår dåligt.
Vi har kantrat över till en för stor kropp och stor tankeverksamhet- och känslans utrymme är så starkt begränsad att den inte nästan inte märks av – mer än som en ofrihetskänsla och glädjelöshet. Detta påverkar kroppens förmåga att vara i kärlek och enhet på egen hand utan yttre stimuli. Och tanken får ingen frid, utan blir en tjänare åt en lögn. Lögnen är att känslan inte är att lita på och därför inte räknas med.
Jag tror vår glädjelöshet täcks över av snabba kickar som känns i kroppen och i huvudet- belöning i form av status etc. Det utvecklas precis som ett sockerberoende- vi blir så kickberoende att det undan för undan tar över utrymmet inom oss och lämnar ingen plats kvar för den hållbara livskvalitén- som tar tid och disciplin att uppnå. Och glädjelösheten sprider sig en inälvsmask som käkar upp vår livsnäring och lämnar ett yttre skal kvar. Som krackelerar och krackelerar.
Jag tänker att filmmakarna mer och mer gör hel eller halvmaskiner till de goda människornas fiender. Förr var det ryssar- nu är det robotar. Och de är något väsentligt på spåren!
Utan känsla och hjärta blir vi robotiserade och fastnar i våra kroppar och tankar- Och då blir det svårt för mig som baktung och svajig att gå på min livslina.
För att jag ska ha må bra i hela mig och i mitt liv behövs balans av kropp, känsla och tanke. Och jag har funderat fram tillsammans med min reskamrat de sex ingredienser som behövs för detta , nämligen; kärlek, enhet, glädje, frihet, sanning och frid. För om det kommer in en lögn i denna vågskål faller hela alltet som ett korthus. Och ingen hel glädje kan upplevas om så den allra minsta lilla känslan av ofrihet smyger sig in i sammanhanget.
Att leva är som att gå på lina Jag ramlar ner ofta och så bär det upp igen- men de små små steg jag tar på min lina –så växer det ett WOW i mig, en känsla av evighet och tillhörighet bortom begränsningarna i min vardag och mitt inlärda förnuft.
Om man gillar mönster så kan man tänka så här exempelvis;
KROPP = Kärlek och enhet ( Tänk innerlig älskog eller vara ett med en rörelse- som att surfa på en våg)
KÄNSLA = Glädje och frihet ( Det bubblar och spritter i hjärtat och du kan inte annat än att le- horisonten skyms inte av måstehinder eller galler av omöjligheter)
TANKE = Frid och sanning ( Du är i lugn och ro och dina tankar blir dina verktyg för att uppleva ännu mera och inte en programvara som kontrollerar dig)
Jag anser att vår nuvarande tidsålder är i obalans- det är därför så många människor mår dåligt.
Vi har kantrat över till en för stor kropp och stor tankeverksamhet- och känslans utrymme är så starkt begränsad att den inte nästan inte märks av – mer än som en ofrihetskänsla och glädjelöshet. Detta påverkar kroppens förmåga att vara i kärlek och enhet på egen hand utan yttre stimuli. Och tanken får ingen frid, utan blir en tjänare åt en lögn. Lögnen är att känslan inte är att lita på och därför inte räknas med.
Jag tror vår glädjelöshet täcks över av snabba kickar som känns i kroppen och i huvudet- belöning i form av status etc. Det utvecklas precis som ett sockerberoende- vi blir så kickberoende att det undan för undan tar över utrymmet inom oss och lämnar ingen plats kvar för den hållbara livskvalitén- som tar tid och disciplin att uppnå. Och glädjelösheten sprider sig en inälvsmask som käkar upp vår livsnäring och lämnar ett yttre skal kvar. Som krackelerar och krackelerar.
Jag tänker att filmmakarna mer och mer gör hel eller halvmaskiner till de goda människornas fiender. Förr var det ryssar- nu är det robotar. Och de är något väsentligt på spåren!
Utan känsla och hjärta blir vi robotiserade och fastnar i våra kroppar och tankar- Och då blir det svårt för mig som baktung och svajig att gå på min livslina.
RSS Feed
