Jag lever i staden Göteborg där Göteborgsandan- de som äger och förvaltar staden- ville skapa en evenemangstad – en attraktionsstad. en stad som räknas
Och de har verkligen lyckats- turister från när och fjärran hitta nu till den lilla staden Göteborg. Kalendern är fyllt av aktiviteter som Göteborgsvarvet, Kulturkalaset, Midnatssloppet, Megaloppis, Andra Långgatans dag- utöver stadiga magneter som Ullevikonserter och Liseberg. Mycket skådespel åt folket alltså. Mitt i stan.
För samtidigt glider staden isär och områdena utanför stadskärnan utarmas på skolor, arbetsplatser, torg, mötesplatser och nybyggnation
På några få år har gatorna i staden fyllts av tiggare- de fattigaste européerna har också hittat till attraktionsstaden Göteborg- för att få smulor från överflödets bord.
Detta är till stort bekymmer för många- inklusive mig själv som få tampas med se fattigdomen i vitögat varenda dag. Det ställer till det i själen och hjärtat. Och alla pratar om det problemet. På spårvagnen, i fikarummet och i media.
Men -Det gigantiska problemet, som exempelvis Thomas Pikets med fler pekar på, att några få - ca 80 människor- äger hälften av jordens tillgångar. 80 människor- det är färre än tiggarna i min lilla stadsdel. Färre än vad som bor på min gård. Och min gård är väldigt liten på jorden.
80 människor äger alltså hälften av jordens allt- mat, gårdar, pengar, båtar, guld, skogar- allt!. 80 människor delar på hälften av jordens gemensamma tillgångar - och 7 000 000 000 människor delar på den andra hälften...
Men detta problem ser jag sällan i vitögat. Det som det faktum äger diplomatisk immunitet.
Det presenteras liksom inte som ett problem. Det är välförpackat och lanserat som idealtillstånd i TV och film. Något att eftersträva och beundra.
En del blir så arga på de fattigaste tiggarna att de bränner ner deras tillfälliga skydd. Det sker runt om i vårt landet nästan varje vecka. De rikaste miljardärerna dras inte alls med samma problem. Få bränner ner hus i Långedrag, Hovås och Örgryte. Trots att de sitter på pengar som skulle kunnat ge bröd åt de fattiga i åratal framåt.
Jag tycker det är ett märkligt seende, ett seende av en lurad varelse som inte vågar erkänna att en är bortspelad- att slå på de som ligger ner. Och beundra dem som slagit undan benen på dem som ligger…..Det är som att hålla på kejsaren i Star Wars, en genomvidrig slemmig varelse av makt och girighet.
Så våra dagar fylls av mycket skådespel så att vi glömmer och istället drömmer. i attraktionsstaden, på Tv, på arbetsplatsen, på gården- så mycket att förströ sig med att inte en enda vettig tanke hinner tänkas. Inte en känsla som når hjärtat mitt.
Tänk om jag inte bryr mig om att springa Midnattsloppet. Inte tittar på Netflix. Inte shoppar mig till en rikemans -look- a-like .
För tänk om jag hann sätta mig ner och känna efter hur jag egentligen mår- och beslutar mig för att göra något åt det?? Och tänk om någon mer än jag gör så- Och en till….och en till……..och en till……och…
....kanske skulle vi 7 000 000 000 kunna slå de där 80 i en match? Om vi orkar se vad som är det egentliga problemet? Då är vi i början till förändring!
Och de har verkligen lyckats- turister från när och fjärran hitta nu till den lilla staden Göteborg. Kalendern är fyllt av aktiviteter som Göteborgsvarvet, Kulturkalaset, Midnatssloppet, Megaloppis, Andra Långgatans dag- utöver stadiga magneter som Ullevikonserter och Liseberg. Mycket skådespel åt folket alltså. Mitt i stan.
För samtidigt glider staden isär och områdena utanför stadskärnan utarmas på skolor, arbetsplatser, torg, mötesplatser och nybyggnation
På några få år har gatorna i staden fyllts av tiggare- de fattigaste européerna har också hittat till attraktionsstaden Göteborg- för att få smulor från överflödets bord.
Detta är till stort bekymmer för många- inklusive mig själv som få tampas med se fattigdomen i vitögat varenda dag. Det ställer till det i själen och hjärtat. Och alla pratar om det problemet. På spårvagnen, i fikarummet och i media.
Men -Det gigantiska problemet, som exempelvis Thomas Pikets med fler pekar på, att några få - ca 80 människor- äger hälften av jordens tillgångar. 80 människor- det är färre än tiggarna i min lilla stadsdel. Färre än vad som bor på min gård. Och min gård är väldigt liten på jorden.
80 människor äger alltså hälften av jordens allt- mat, gårdar, pengar, båtar, guld, skogar- allt!. 80 människor delar på hälften av jordens gemensamma tillgångar - och 7 000 000 000 människor delar på den andra hälften...
Men detta problem ser jag sällan i vitögat. Det som det faktum äger diplomatisk immunitet.
Det presenteras liksom inte som ett problem. Det är välförpackat och lanserat som idealtillstånd i TV och film. Något att eftersträva och beundra.
En del blir så arga på de fattigaste tiggarna att de bränner ner deras tillfälliga skydd. Det sker runt om i vårt landet nästan varje vecka. De rikaste miljardärerna dras inte alls med samma problem. Få bränner ner hus i Långedrag, Hovås och Örgryte. Trots att de sitter på pengar som skulle kunnat ge bröd åt de fattiga i åratal framåt.
Jag tycker det är ett märkligt seende, ett seende av en lurad varelse som inte vågar erkänna att en är bortspelad- att slå på de som ligger ner. Och beundra dem som slagit undan benen på dem som ligger…..Det är som att hålla på kejsaren i Star Wars, en genomvidrig slemmig varelse av makt och girighet.
Så våra dagar fylls av mycket skådespel så att vi glömmer och istället drömmer. i attraktionsstaden, på Tv, på arbetsplatsen, på gården- så mycket att förströ sig med att inte en enda vettig tanke hinner tänkas. Inte en känsla som når hjärtat mitt.
Tänk om jag inte bryr mig om att springa Midnattsloppet. Inte tittar på Netflix. Inte shoppar mig till en rikemans -look- a-like .
För tänk om jag hann sätta mig ner och känna efter hur jag egentligen mår- och beslutar mig för att göra något åt det?? Och tänk om någon mer än jag gör så- Och en till….och en till……..och en till……och…
....kanske skulle vi 7 000 000 000 kunna slå de där 80 i en match? Om vi orkar se vad som är det egentliga problemet? Då är vi i början till förändring!
RSS Feed
