Nu har jag läst färdigt boken om Maria Magdalena och hennes ättelinje av Kathleen MC Gowan, Lite får jag nog revidera och backa i min kritik- och jag som skrev något om att inte vara snar att döma....jag rodnar lite nu, det får jag erkänna ....är ofta aningens för snabb för mitt eget bästa...
Framförallt reviderar jag i sågningen av boken - som jag i och för sig får en deja vu -upplevelse av min gamla favorit Kitty Drew, rent dramaturgisk och språkmässigt- då den fått mig ånyo att intressera mig för gnosticismen och de 12 papyrusrullar man hittade i en lerkruka. Rullarna är daterad till 300 eller 400-talet e Kr .Man fann dem i 1945 nära byn Nog Hammadi i Egypten- de dök upp på en auktion i Kairo , sägs det, Bland dessa papurysrullar fanns en text som kan kan vara rester av ett evangelium av Maria Magdalena. Denna text går att googla på- men är lite svårtydd då många bitar saknas i texten.
Historia må vara intressant. hur den nu än spelades upp. Maria kanske var gift med Jesus, kanske var hon änka efter Johannes Döparen, kanske var hon släkt med Europas kungahus -vem vet, Inte jag i alla fall. och det behövs kanske inte fler som spekulerar och fantiserar( Inget fel att ha fantasi. men man bör var noga med att fantasin eller upplevelsen inte går att verifiera på vanligt vetenskapligt beprövat vis) Och frågan är om det är relevant - vad som hände enskilda personer för 2000 år sedan ? För visst är det märkligt med en Gud som till den milda grad favoritiserar ett folk- judarna- och ett människobarn- Jesus? Känns som en uppdiktad historia av en eller ett par män, snarare än en gudomighet som är skapare av livet självt Inget och allt - och allt och inget däremellan.
Det som faktiskt har spelat roll är ju den upplevda och närvarande obalansen mellan män och kvinnor- som varit och ännu finns kvar, Och som kyrkan och andra rörelse medverkat till då de aktivt förringat kvinnor och kvinnligheten. Enligt gnosticismen finns en urgud- ett ingenting fyllt av allt, det är en Gud långt ifrån judendomen, kristendomen och islams egocentriska och svartsjuk gud. Som delat sig i ett kvinnligt- modern,och ett manligt. - fadern, tillsammans skapar de det tredje; Barnet detta är förutsättningen för allt liv på jorden. Det manliga och det kvinnliga, ibland kallat Kristus och Sofia, är lika mycket värda och är i balans likt yin och yang, De berikar varandra genom barnet,( En liten parantes är att jag köpte just en Sofiastatyett när jag var på Kreta första gången 1997-98, Sofia är gudinnan som är två ormar i sina upplyfta händer- en händelse som nu fick en ny betydelse. liksom händelser ofta får i retroperspektiv)
Kanske kände de historiska personerna Maria Magdalena och Jesus till de gamla urkunderna- och att även denna vetskap filtrerats bort av styrande maktmän. Jesus pratar ju faktiskt om himmelriket inom oss-inte via en kyrkans man och maktfilter.
Jag kan orda om orättvisor och maktmissbruk- och en sorg öve de många männens rädsla för helhet och jämlikhet. för det kommer krävas om verklig balans skall uppnås
Men kanske är det meningen att vi nu skall börja ifrågasätta det manliga ledarskapet-innan vår jord går under? Vi verkar ju inte haft vett, ork eller kunskap nog att redan fixat `till det hele!
RSS Feed
