
Nåt är det i alla fall som gör att jag inte tror mina ögon eller öron alt oftare. Jag vet ju att jag har en släng av astigmatism och åldriga ögon- och öronen tillbringade en stor del av sin uppväxt ett par meter från olika högtalaranläggningar på olika rock-klubbar….så lite fel på både syn och hörsel- det har jag- det får erkännas! Men är de i så dåligt skick att det blir ofattbart de signaler som når dem? För jag kan bara inte tro att man ska stylas inför jobbauditon inför eventuella provanställningar. Och att det är arbetsförmedlingen som tillhandahåller dessa kurser…!!!
Finns det ingen ände på kränkningar och stympningar man måste genomgå som människa för att ”få ”jobba för en minilön och ofta usla arbetsvillkor??!
Räcker det inte att man inser att man behöver arbeta mot lön för att få tak över huvudet och mat i magen? Och förresten- borde det liksom inte ingå i konceptet människa- typ?
Att vi faktiskt tillåtit någon tjäna pengar på våra absoluta basbehov känns absurt, eller är det bara jag som tänker/känner så? Genialisk affärsidé- ja, om pengar är allt- men så känner ju inte de flesta människor - åtminstone inte i min generation och vänkrets.
Jag kopplar att alla hjälper till utefter förmåga- det känns logiskt i både hjärta och hjärna. Men betala för sina basbehov…nja….Till var och en efter behov…vem driver den tesen nuförtiden? Den känns nämligen också logisk i hjärta och hjärna för mig….men som sagt – jag fattar väldigt lite, typ nada, av denna värld som nu växt fram
Vi äter giftig och genmanipulerad mat…..
Roffar på vår jords tillgångar….
Förgiftar våra vattendrag och luften vi andas…
All vi äger och har är belånat av banker vars pengar egentligen inte finns …
Vi får operera in nervgifter och plast i oss för att duga ett par minuter som någons ögongodis….
Har en regering som uppmuntrar till vinstintresse i sektorer som vård och utbildning…
Så även om jag inte ser och hör något vidare kan jag ändå känna doften av cynism och
smaken av en livsfientlighet som snuddar vid att vara dödlig
Och sedan skall vi stylas och gå på audition för att få glädjen att jobba med vilken skit som helst – bara för att få känna att vi är betydelsefulla och liksom med….i nåt…
Jag tycker faktiskt inte är det jag som är galen!! Kanske något gammal, dock!