
Blir lite fundersam kring det kollektiva kvinnliga ansvaret gällande upprätthållandet av de manliga patriarkala strukturerna när jag läst om Frankrikes president Hollandes otrohetsaffärer.
Att män i maktpositioner mer eller mindre förväntas omges av respektabel fru och sedan antingen älskarinnor eller prostituerade- är väl en ganska utbredd bild av just maktmännens liv och status. Det kan rynkas på näsan åt det moraliskt och feministiskt - men avbildas snarare som en av fördelarna med att vara man i makt. Att man då har mer eller mindre fri tillgång till kvinnor.
Mången feminist har drivit frågor kring det manliga kollektivets ansvar kring exempelvis prostitution, våldtäkt och synen på kvinnan som objekt och mindre värd. Och kvinnors mer utsatta ekonomiska och sociala ställning jorden runt. Och det är en livsviktig och avgörande fråga för det manliga kollektivet att fundera på! Och kliva fram, fatta mod och ansvar över en hållbar attityd -som en riktig man, människa och jordinvånare.
Men- hur står det då till med det kvinnliga kollektivet? Vad ansvarar det för? Vad okejar det i tysthet?
Inte för att jag vill vara oförskämd mot gubben Hollande- han kanske är en hyvens karl - men hur troligt är det att Francoise Hollande hade kunnat byta älskarinnor vart och vartannat år, om han varit en 60-årig man med låg till medelinkomst? Rörmokare eller brevbärare till yrket? Inte lika många förmodligen. Varför då, kan jag då undra? Bleknar hans attraktionsförmåga som man/människa i takt med lönen? För mig verkade att alltför många kvinnor låter sig köpas eller imponeras av dessa män med makt. Varför då?
I de flesta länder i väst kan numera ensamma kvinnor försörja sig själva, inte alltid lätt, inte alltid flott- men tak över huvudet och mat för dagen finns för de allra allra flesta. I de fattiga länderna ser det naturligtvis annorlunda ut- där är svälten och otryggheten ett ett faktum. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av det, kan jag vare sig inte döma, påpeka eller ens uttala mig om hur dessa kvinnor ska leva.
Men vi kvinnor i väst? Vi behöver inte vara med män för vår fysiska överlevnad skull- så vad är det då vi bejakar och upprätthåller genom konkurrera om dessa rika gubbars gunst?
Några år i rampljus? Pengar för lyxkonsumtion? Ett värde som utseendesobjekt? Rädsla???
Jag tror att vi, det kvinnliga kollektivet måste också våga fatta mod- fatta mod att vara subjekt. Fatta mod att kliva fram ur objektets skyddade zon och vara fula, jobbiga, intressanta och roliga - ta plats som vackra varelser med alla våra livserfarenheter synliga på vår kropp och ansikte. Att bli alldeles egna människor med rätt att finnas- och ibland åka på en käftsmäll när man stuckit ut näsan för långt! Och med rätt att göra fel och misstag och vara fumliga. Och framförallt vara människor och jordinvånare med ett ansvar för vår jord och hållbara attityder så våra allas barn kan få leva i frihet och i jämställd kärlek till en reskamrat att dela livsresan med. För är det inte det vi innerst inne vill - att älska någon och bli älskade för dem vi är- oavsett ålder, status eller utseende?
Because we´re worth it! All of us!
Så alla kvinnor - sluta fjäska för gamla gubbar med pengar!! Börja kämpa för rätten till kärlek på lika villkor! Då är man inte lika lätt utbytbar, vetja …….