
Bilden av den ensamme mannen som lever sitt liv framför datorn tonar fram. Han som äter sin skräpmat ensam,bara relaterar virtuellt och ingen kärlek finns i hans liv.Nära och innerlig.
Där sitter han i sin ensamhet och spyr ut sitt hat . Sitt självhat. Sitt blinda näthat.
För det känns inte som om dessa näthatande män inte är några glada, lyckliga och omtyckta män som leker med sina barn, och reser på livets färd med en älskad livskamrat.Har vänner och en fritid som skänker glädje och tillfredställelse.
Näthatet doftar av ensamhet och torftighet. Så där torftigt ett liv kan bli när man inte har någon att ge sin kärlek och livslust till.
Jag vet att de gör ont, de vill ju illa- men samtidigt kan jag inte annat än ömka dem en smula, dessa små anonyma människor bakom sin skärm.