Vi pratar mycket om hållbarhet nuförtiden. Ekologisk hållbarhet, ekonomisk hållbarhet och på sista tiden har också social hållbarhet smugit sig in i debatten. Hållbarhetsidealet är antagligen ett svar på att allt fler upplever saker och ting som ohållbara. Förhållanden kommer och går, familjer likaså. Man byter jobb, hem och relationer. Och en otrygghet börja fästa sig i kroppen och själen. För på ett urmänskligt plan längtar vi nog allihopa efter något beständigt, något som är av sanning ursprunget.
Nu vill jag lansera begreppet mänsklig hållbarhet. Den kan ta sig olika ut på olika dimensioner av oss
Fysiskt , psykisk och mentalt .
En sak som genast kommer fram är vårt tempo, på arbeten och på fritiden. När jag tänker att jag inte skall gå i pension förrän om 15 år så blir jag förtvivlad in i märgen. För jag kommer inte hålla i detta tempo. Jag vill inte ens. För det är inte mänskligt hållbart. Jag är gammal nog för att få trappa ner – men se det går inte! För då är man inte med i lönsamhetskarusellen. Och därmed är man ute i den ekonomiska snålblåstens Svreige utan skyddsnät Och dagens ättestupa ter sig kallt och konstigt att sitta framför en skärm med en påse mat hängandes på ytterdörren. Så dit vill jag ju inte i förtid- men är hjärtinfarkt det enda alternativet?
Sedan har vi alla dessa intryck som gives oss i tid och otid- det finns ingen tid för reflektion – där intrycken får göra avtryck . All denna ytlighet som präglar våra dagliga handlingar gör mig och kanske några fler väldigt sköra. För ytan tränger undan djupet- och utan djupsinnigheter så blir vi lätt omkullblåsta i snålblåstens tidevarv.
Alla dessa osynliga krav som klibbar fast sig på mig och att förhålla mig till är egentligen bara är ute efter att jag som människa reducerats till en konsument på marknadens heliga arena. Att ens prata om det är ett tabu- så skambelagt att få ens vågar tänka tanken på att marknaden kanske inte ens finns……att känna sig grundlurad på sin mänskliga rättighet att få vara människa är definitivt inte mänskligt hållbart- hur många quick fix du än kan få i dig dagligdags.
Så mitt uppdrag som människa är att återuppstå som människa och göra mitt bästa att trotsa den omänskligt kalla snålblåst som viner runt vår jord idag – att bara få vara- i mitt tempo och på mitt sätt och vis. Det kalla jag hållbarhet!
Nu vill jag lansera begreppet mänsklig hållbarhet. Den kan ta sig olika ut på olika dimensioner av oss
Fysiskt , psykisk och mentalt .
En sak som genast kommer fram är vårt tempo, på arbeten och på fritiden. När jag tänker att jag inte skall gå i pension förrän om 15 år så blir jag förtvivlad in i märgen. För jag kommer inte hålla i detta tempo. Jag vill inte ens. För det är inte mänskligt hållbart. Jag är gammal nog för att få trappa ner – men se det går inte! För då är man inte med i lönsamhetskarusellen. Och därmed är man ute i den ekonomiska snålblåstens Svreige utan skyddsnät Och dagens ättestupa ter sig kallt och konstigt att sitta framför en skärm med en påse mat hängandes på ytterdörren. Så dit vill jag ju inte i förtid- men är hjärtinfarkt det enda alternativet?
Sedan har vi alla dessa intryck som gives oss i tid och otid- det finns ingen tid för reflektion – där intrycken får göra avtryck . All denna ytlighet som präglar våra dagliga handlingar gör mig och kanske några fler väldigt sköra. För ytan tränger undan djupet- och utan djupsinnigheter så blir vi lätt omkullblåsta i snålblåstens tidevarv.
Alla dessa osynliga krav som klibbar fast sig på mig och att förhålla mig till är egentligen bara är ute efter att jag som människa reducerats till en konsument på marknadens heliga arena. Att ens prata om det är ett tabu- så skambelagt att få ens vågar tänka tanken på att marknaden kanske inte ens finns……att känna sig grundlurad på sin mänskliga rättighet att få vara människa är definitivt inte mänskligt hållbart- hur många quick fix du än kan få i dig dagligdags.
Så mitt uppdrag som människa är att återuppstå som människa och göra mitt bästa att trotsa den omänskligt kalla snålblåst som viner runt vår jord idag – att bara få vara- i mitt tempo och på mitt sätt och vis. Det kalla jag hållbarhet!
RSS Feed
