
Jag har funderat på paradoxer- ju äldre jag blir desto fler upptäcker jag. Att se paradoxer & förmågan att härbärgera insikterna kommer kanske med åren...vad vet jag om er andra....men för mig ser det ut så!
Exempelvis- att det är i vila det verkligen händer saker, I rörelse förvaltar man bara vunna insikter. Därför är det oroväckande att vi har sånt fokus på rörelse och negligerar vilan ute i vårt samhälle, Vi skaffar inte nya insikter och kunskap i det sociala gatloppet medan vi springer. det kommer först när vi sitter still och ser.
Att kunna fokusera är en vinnande egenskap hos idrottsmän- men frågan är hur stort vårt fokus är och vad är det vi fokuserar på i vår vardag. När jag fokuserar på tacksamhet och förundran vidgar sig min värld- och jag ser, hör och känner mer. Och blir en lite bättre människa, tycker jag själv, eftersom jag inte dömer lika snabbt eller reagera tokigt, vilket tar en hemskans massa tid att reparera. Tokigheterna, alltså- om man står för dem. Om man inte vill kännas vid dem blir liksom hela livet tokig....
Apropå tokigheter. så läser jag just nu Den väntade av Katherine McGowan- en bokcirkelbok-- därför kommer jag läsa ut den- och i den här boken vimlar det av paradoxer, fnoskigheter och märkligheter. Och jag tycker det är så synd- för jag vill ju verkligen få mer kunskap och aha-upplevelser. Det blir man inte mättad av, inte riktig kunskap som får mig att växa inombords." Men tillbaka till min semesterbok;
Boken kom ut ett par år efter Da Vinci-koden och spinner vidare på tanken om att Jesus och Maria Magdalena var älskande och fick barm. Och att det finns många sekter och mäktiga krafter som inte vill att detta skall bli känt.
Boken inleds bra med orden att Historia är det som skrevs ner- inte det som egentligen skett.- men sedan skrivs det ner en historia.....
Jag är intresserad av religion, historia och mysticism- och kvinnors glömda och gömda historia- så för mig får gärna Jesus ha funnits och älskat sin Maria- det tar inte bort udden av hans ord, tycker jag.Och att kyrkan och maktens män förringat kvinnor i den nertecknade historien- är väl numera alla överens om. och vi har alldeles för lite mysticism i dagens rationella värld , enligt min måttstock. För i musik, i symboler, i geometrin, astronomi med mera kan man läsa in och se det fördolda, det förnimmelsebara..
Men denna boken, liksom Da Vncikoden handlar om blodslinjen- och här börjar jag må dåligt och bli fundersam.
Man knyter ihop Magdalenalinjen med alla möjliga berömda kvinnor i historien som Jeanne d´Arc, Marie Antoinette, Lucretia Borgia m fl
Som om de nertecknade historiska namnen är viktigare än de som inte skrevs ner.... lägger man till det faktum att Jesus enligt sägnen föddes i krubba i ett stall, bland de fattigaste och levde mestadels i fattigdom - predikandes ord som om du har en mantel och möter en fattig man- ge honom din mantel. Hur får man dessa ord och deras enorma betydelse för livsval - att gå ihop med att Maria Magdalena, som den störste aposteln och sanna budbärare- har släktingar som levt i allt annat än enkelhet och förnöjsamhet?
Och att katarerna som förespråkade bönen, meditationen och fastan- hur har de hamnat bland dignande bord och överklassens frosserier i allt du kan få för pengar? jag vet att man inte alltid lever som man lär....men då kanske man kan fundera på dessa avsteg och inte hylla dem, som Katherine Mc Gowan gör i boken.
Sedan hade dessutom katarerna en klart dualistisk tro- medan Jesus predikade enhetens lov och himmelriket inom dig...Så i min värld blir då bokens version av Maria Magdalenas lära en irrlära , snarlik den gode Paulus... Nu kanske man kan invända att författaren bara är ute för roa- men googlar man på hennes namn så hävdar hon att hon är ett barn av denna Magdalenalinjen -och då känns det inte så bra i mig.....
Se där, några ondgörelser kunde jag allt pressa fram även här i semesterparadiset!
Och en insikt- att det är jädra i mig inte lätt att vara pryd gällande mina toalettbesök när fönstegluggen på in grekiska toalett vätter mot baren och receptionen....suck...