Jag har ju ett favoritämne som jag återkommer till då och då. Detta med vad händer med oss kvinnor och män i patriarkala system.
Oftast blir jag arg och emotionell, mycket beroende på att jag är kvinna och känt mig ofri som mänsklig varelse på grund av det. Arg på och skämts över min rädsla att inte säga ifrån. Funnit mig i så mycket som jag egentligen verkligen inte vill. Allt för någon form av bekräftelse av att få vara med, hänga ihop.
Jag låg i min park igår och ett ung par satte sig en bit bort. En kille och tjej i slutet av tonåren eller början av de tjugo. Han ville slå henne med en petflaska mellan hennes lår. Hon ville inte. Det gjorde ont och hon sa att hon inte ville att någon skulle se. Han krävde att hon skulle sära på benen. Vilket hon gjorde. Han slog. Och de drog snabbt därifrån. Medan jag funderade på det jag hörde och hur jag skulle bäst agera. De drog- men jag kunde inte släppa det som skett.
Jag undrade vad är det som hindrar oss kvinnor, unga som äldre, från att resa oss upp- spänna ögonen i idioten framför och säga det självklara: Sluta upp med dina jävla dumheter med en gång - eller dra åt helvete med dig!
Rädsla? Ja, kanske för att Han ska gå sin väg och jag blir ensam- vilket jag tror att jag inte klarar av
Bekräftelsebehov? Ja, kanske för är jag ihop är jag utvald och Någon- annars riskerar jag att vara Ingen.
Märkas? Ja, kanske – för sticker jag ut så märks jag och får ta ansvar för vem jag är.
Förståelse? Ja, kanske för han har ju det inte lätt., stackarn .Sin barndom, sin livssituation, kvinnors feminism som hotar männen maktpositioner OSV, OSV, OSV…..!!
Jag tror vi kvinnor fostras in i en alldeles för stor förståelse för andra- läs mäns behov och beteende och svagheter. Lägg till en dos rädsla och osäkerhet uppbackat av en tradition av ekonomisk och social underordning – och de där självklara orden ”Dra åt helvete!! Eller sök hjälp för fan!! fastnar på tungan och sväljs ner. Och landar i högen av självförakt för att jag än en gång inte vågade….Och vem , mina vänner , tjänar på att högen med självförakt bara ökar och ökar? Ja, inte är det jag!!!
Och att vänta på att Han och resten av manligheten skall ändra sig…..- glöm det!!!
Så – precis som man upplyser på flygplan att man måsta först ta på sin egen syrgasmask- innan man ens försöker rädda andra- är detta råd överförbart på annat i livet också!!!
Andas själv först, definiera dig själv först, älska ditt liv först- sedan väntar mycket roligt och spännande här i livet!!
Oftast blir jag arg och emotionell, mycket beroende på att jag är kvinna och känt mig ofri som mänsklig varelse på grund av det. Arg på och skämts över min rädsla att inte säga ifrån. Funnit mig i så mycket som jag egentligen verkligen inte vill. Allt för någon form av bekräftelse av att få vara med, hänga ihop.
Jag låg i min park igår och ett ung par satte sig en bit bort. En kille och tjej i slutet av tonåren eller början av de tjugo. Han ville slå henne med en petflaska mellan hennes lår. Hon ville inte. Det gjorde ont och hon sa att hon inte ville att någon skulle se. Han krävde att hon skulle sära på benen. Vilket hon gjorde. Han slog. Och de drog snabbt därifrån. Medan jag funderade på det jag hörde och hur jag skulle bäst agera. De drog- men jag kunde inte släppa det som skett.
Jag undrade vad är det som hindrar oss kvinnor, unga som äldre, från att resa oss upp- spänna ögonen i idioten framför och säga det självklara: Sluta upp med dina jävla dumheter med en gång - eller dra åt helvete med dig!
Rädsla? Ja, kanske för att Han ska gå sin väg och jag blir ensam- vilket jag tror att jag inte klarar av
Bekräftelsebehov? Ja, kanske för är jag ihop är jag utvald och Någon- annars riskerar jag att vara Ingen.
Märkas? Ja, kanske – för sticker jag ut så märks jag och får ta ansvar för vem jag är.
Förståelse? Ja, kanske för han har ju det inte lätt., stackarn .Sin barndom, sin livssituation, kvinnors feminism som hotar männen maktpositioner OSV, OSV, OSV…..!!
Jag tror vi kvinnor fostras in i en alldeles för stor förståelse för andra- läs mäns behov och beteende och svagheter. Lägg till en dos rädsla och osäkerhet uppbackat av en tradition av ekonomisk och social underordning – och de där självklara orden ”Dra åt helvete!! Eller sök hjälp för fan!! fastnar på tungan och sväljs ner. Och landar i högen av självförakt för att jag än en gång inte vågade….Och vem , mina vänner , tjänar på att högen med självförakt bara ökar och ökar? Ja, inte är det jag!!!
Och att vänta på att Han och resten av manligheten skall ändra sig…..- glöm det!!!
Så – precis som man upplyser på flygplan att man måsta först ta på sin egen syrgasmask- innan man ens försöker rädda andra- är detta råd överförbart på annat i livet också!!!
Andas själv först, definiera dig själv först, älska ditt liv först- sedan väntar mycket roligt och spännande här i livet!!
RSS Feed
