Rent statistiskt är det synd om männen. De sitter oftare i fängelse, de utsätts för flest våldsbrott- och begår dessutom flest våldsbrott. De dör oftare för egen hand och de har kortare livstid än kvinnor.
Så frågan är varför kvinnan har kommit att betraktas som det svagare könet
och inte som det smartare och klokare könet?
Vem har skrivit ner historien och därmed valt och valt bort vissa delar av allt som finns på vår jord och i vår mänsklighet?
Om vi går tillbaka till våra skriftligt nedtecknade religioner, för oss i väst framförallt Bibeln - så skuldbeläggs kvinnan tidigt.Hon bjuder mannen på kunskapens frukt och drar därmed in olyckan i världen. Varför kunskap och medvetenhet skulle vara lika med olycka framgår dock inte riktigt- min undran blir; är det inte snarare hur vi handskas med kunskapen som avgör om vi blir lyckliga eller olyckliga? Kunskapen bara är.
Men vidare till det svagare könet
Lilith som ville vara mannens jämställde demoniserades och Adams plötsligt maskuliniserade( också lite oklart hur alltets skapare plötslig minskade sin allpotentiallitet till enkönad....) gud skapade då en kvinna till mannen ur ett revben Så då var könsordningen därmed grundad. Mannens rädsla för vara likställd hade gjort kvinnan till ett bihang och objekt
Och grattis- därmed hade rädslan fått fotfäste i världen, bevakad av soldater, regelverk och hierarkier . Manliga sådana.
Varför var och fortfarande är, då mannen så rädd, enligt min tes?
Urtida bilder avbildar kvinnligheten som fruktbarhetens bärare- ett uttryck för det människan kunde se och förstå med egna ögon. Hur frö planterades och blommade och blev till livgivande frukt.
Mannens frö planterades i kvinnan som gjorde nytt liv möjligt.
Jordens uttryckt av magi i form av allt som lever, vördades troligen av våra förfäder- då det var det de faktiskt överlevde på. Och kvinnan bar livet synligt inom sig. Hon bar magin med sig. Mannens spermier hade man ju inte lika mycket koll på- vilka gav liv och vilka som bara var inget. Mannen var inte magisk på samma sätt- han var praktisk. Stark, snabb och omhändertagande. En väktare av jordens skatter och kvinnans magi, skulle man kunna säga. Men mannen började bygga hem som blev till byar som blev till städer och riken. Och då börjar man bli rädd att förlora det man äger. Rädd att förlora kontrollen. Rädd för vad livet kan ta sig till. Gud blev man och kvinnan blev slav- men en ägare är alltid rädd för sin slav. För det är bara kärlek som binder eviga band mellan människor. Det kan inga ekonomiska maktförhållanden eller normer eller ens historienedskrivningar göra. De kedjorna är bara tillfälliga och kan när som helst brista.
Det vet mannen, innerst inne., tror jag Att hans torn har byggts på lösa grunder och med rädsla, och inte av kärlek till livet. Det är därför så mycket av mannens livsverk förfular vår jord och skapar krig, våld förtryck och misär.
Han är sktitskraj helt enkelt- stackarn.
Så frågan är varför kvinnan har kommit att betraktas som det svagare könet
och inte som det smartare och klokare könet?
Vem har skrivit ner historien och därmed valt och valt bort vissa delar av allt som finns på vår jord och i vår mänsklighet?
Om vi går tillbaka till våra skriftligt nedtecknade religioner, för oss i väst framförallt Bibeln - så skuldbeläggs kvinnan tidigt.Hon bjuder mannen på kunskapens frukt och drar därmed in olyckan i världen. Varför kunskap och medvetenhet skulle vara lika med olycka framgår dock inte riktigt- min undran blir; är det inte snarare hur vi handskas med kunskapen som avgör om vi blir lyckliga eller olyckliga? Kunskapen bara är.
Men vidare till det svagare könet
Lilith som ville vara mannens jämställde demoniserades och Adams plötsligt maskuliniserade( också lite oklart hur alltets skapare plötslig minskade sin allpotentiallitet till enkönad....) gud skapade då en kvinna till mannen ur ett revben Så då var könsordningen därmed grundad. Mannens rädsla för vara likställd hade gjort kvinnan till ett bihang och objekt
Och grattis- därmed hade rädslan fått fotfäste i världen, bevakad av soldater, regelverk och hierarkier . Manliga sådana.
Varför var och fortfarande är, då mannen så rädd, enligt min tes?
Urtida bilder avbildar kvinnligheten som fruktbarhetens bärare- ett uttryck för det människan kunde se och förstå med egna ögon. Hur frö planterades och blommade och blev till livgivande frukt.
Mannens frö planterades i kvinnan som gjorde nytt liv möjligt.
Jordens uttryckt av magi i form av allt som lever, vördades troligen av våra förfäder- då det var det de faktiskt överlevde på. Och kvinnan bar livet synligt inom sig. Hon bar magin med sig. Mannens spermier hade man ju inte lika mycket koll på- vilka gav liv och vilka som bara var inget. Mannen var inte magisk på samma sätt- han var praktisk. Stark, snabb och omhändertagande. En väktare av jordens skatter och kvinnans magi, skulle man kunna säga. Men mannen började bygga hem som blev till byar som blev till städer och riken. Och då börjar man bli rädd att förlora det man äger. Rädd att förlora kontrollen. Rädd för vad livet kan ta sig till. Gud blev man och kvinnan blev slav- men en ägare är alltid rädd för sin slav. För det är bara kärlek som binder eviga band mellan människor. Det kan inga ekonomiska maktförhållanden eller normer eller ens historienedskrivningar göra. De kedjorna är bara tillfälliga och kan när som helst brista.
Det vet mannen, innerst inne., tror jag Att hans torn har byggts på lösa grunder och med rädsla, och inte av kärlek till livet. Det är därför så mycket av mannens livsverk förfular vår jord och skapar krig, våld förtryck och misär.
Han är sktitskraj helt enkelt- stackarn.
RSS Feed
