Det finns en engelsk författare och f d politiker David Icke, som på fullt allvar hävdar att alla är inte människor. Vissa är reptiler – i människoskepnad. Ex kungahuset i England och andra högdjur. De är inte som oss.
Ibland förstår jag vad han menar.
När man tittar på människor på TV eller på stan så känns en del så kallblodiga att man undrar om de verkligen lever och känner. De ser robotiserade ut, klär sig perfekt, ler med vita tänder, håret ligger som det ska, - men det mest hårresande kan komma ur deras munnar. Kalla ord och blickar. Som inövade repliker utan den minsta lilla skavank av personlig erfarenhet eller ett uns tillkortakommande.
Idag såg jag förresten en livs levande retuscherad människa eller docka på spårvagnen- och inte såg hon glad och pillemarisk ut,inte! Mera som en slags kramp…men hon hade kanske hemorrojder, eller nåt som inte syntes utanpå.. stackarn! Det vet man ju hur ont det gör!
Det var en bild i tidningen på en framgångsrik företagsledare från väst- och han gav mig kalla kårar längs ryggraden- för han såg inte det minsta mänsklig ut. Inte hans budskap heller- ni vet det där gamla om den eviga tillväxten som skall göra oss så förbannat lyckliga. När jag såg honom förstod jag den utskrattade och förlöjligade David Icke. Han såg ut som en krokodil- i dyr kostym. Kall och definitivt inte mänsklig.
Hur har sådana bilder kunna bli vårt ideal? Hur kan detta blivit något eftersträvansvärt- att vara så omänsklig som det bara går?
Den där tillväxten, ja- jag bor ju i staden Göteborg som skall växa med det dubbla ungefär innan vi blir lyckliga allihopa.
Det krävs tydligen det för att vi skall bli lyckliga, - en massa fler människor och en massa fler prylar som går sönder eller glöms bort. För vi måste ju konsumera i princip hela vår vakna tid- annars kommer fattigdomen och tar oss!
Men fattigdomen har redan tagit oss- mentalt och själsligt. Folk käkar piller på piller för att inte känna av den smärta de egentligen känner. Smärtan av själens fattigdom och hjärtats ensamhet bland alla dessa människor.
Vi nätdejtar rationellt- för att hitta ett matchande objekt till oss - och magi och smak och andra sinnesförnimmelse krymper ihop och dör som prinsessan och hennes värld i Den oändliga historien (Mikael Ende)…..
Det lär finnas appar med tillgängliga ligg runt hörnet….och vips var lusten och erotiken ett minne blott i en värld som ligger alltmer sällan. På riktigt, alltså – med varandra. Nära. Älskar.
Vi köper och vi köper och lyckan över en pryl lär enligt lyckoforskare sitta i uppemot en kvart – max. Sedan försvinner lyckoruset över ytterligare en väska att ha i armvecket eller en klänning med de RÄTTA bokstäverna på tvättlappen. Men vi köper vidare. Vi springer fortare. Vi dövas av TV-seriernas produktplaceringar. Vi vill ha mera, och ännu mera. Och långsamt blir vi som de där robotarna i science fictionfilmer, eller låtsas -reptiler som David Icke tycker sig se.
Robotarna är inte i framtiden - de är redan här. De är vi.
……. Men då och då träffar jag unga pojkar och flickor som bär sina hjärtan i handen. Så sårbara, så mänskliga, så förunderliga och outgrundliga. Så pillemariska. Och så vackra som bara livet kan vara självt…..
Ibland förstår jag vad han menar.
När man tittar på människor på TV eller på stan så känns en del så kallblodiga att man undrar om de verkligen lever och känner. De ser robotiserade ut, klär sig perfekt, ler med vita tänder, håret ligger som det ska, - men det mest hårresande kan komma ur deras munnar. Kalla ord och blickar. Som inövade repliker utan den minsta lilla skavank av personlig erfarenhet eller ett uns tillkortakommande.
Idag såg jag förresten en livs levande retuscherad människa eller docka på spårvagnen- och inte såg hon glad och pillemarisk ut,inte! Mera som en slags kramp…men hon hade kanske hemorrojder, eller nåt som inte syntes utanpå.. stackarn! Det vet man ju hur ont det gör!
Det var en bild i tidningen på en framgångsrik företagsledare från väst- och han gav mig kalla kårar längs ryggraden- för han såg inte det minsta mänsklig ut. Inte hans budskap heller- ni vet det där gamla om den eviga tillväxten som skall göra oss så förbannat lyckliga. När jag såg honom förstod jag den utskrattade och förlöjligade David Icke. Han såg ut som en krokodil- i dyr kostym. Kall och definitivt inte mänsklig.
Hur har sådana bilder kunna bli vårt ideal? Hur kan detta blivit något eftersträvansvärt- att vara så omänsklig som det bara går?
Den där tillväxten, ja- jag bor ju i staden Göteborg som skall växa med det dubbla ungefär innan vi blir lyckliga allihopa.
Det krävs tydligen det för att vi skall bli lyckliga, - en massa fler människor och en massa fler prylar som går sönder eller glöms bort. För vi måste ju konsumera i princip hela vår vakna tid- annars kommer fattigdomen och tar oss!
Men fattigdomen har redan tagit oss- mentalt och själsligt. Folk käkar piller på piller för att inte känna av den smärta de egentligen känner. Smärtan av själens fattigdom och hjärtats ensamhet bland alla dessa människor.
Vi nätdejtar rationellt- för att hitta ett matchande objekt till oss - och magi och smak och andra sinnesförnimmelse krymper ihop och dör som prinsessan och hennes värld i Den oändliga historien (Mikael Ende)…..
Det lär finnas appar med tillgängliga ligg runt hörnet….och vips var lusten och erotiken ett minne blott i en värld som ligger alltmer sällan. På riktigt, alltså – med varandra. Nära. Älskar.
Vi köper och vi köper och lyckan över en pryl lär enligt lyckoforskare sitta i uppemot en kvart – max. Sedan försvinner lyckoruset över ytterligare en väska att ha i armvecket eller en klänning med de RÄTTA bokstäverna på tvättlappen. Men vi köper vidare. Vi springer fortare. Vi dövas av TV-seriernas produktplaceringar. Vi vill ha mera, och ännu mera. Och långsamt blir vi som de där robotarna i science fictionfilmer, eller låtsas -reptiler som David Icke tycker sig se.
Robotarna är inte i framtiden - de är redan här. De är vi.
……. Men då och då träffar jag unga pojkar och flickor som bär sina hjärtan i handen. Så sårbara, så mänskliga, så förunderliga och outgrundliga. Så pillemariska. Och så vackra som bara livet kan vara självt…..
RSS Feed
