Vem ska betala när skönhetsoperationerna inte blir så snygga- eller utan rent av ger skador för livet?
Funderar lite på detta fenomen, att främst kvinnor, som utsätter sig för olika ingrepp för att skapa skönhet ( vilket känns extremt absurt….men det upplevs av många som en realitet och inte en absurditet)- står maktlösa när ingreppen visade sig vara farliga och ibland slå slint. Precis som vilka andra medicinska ingrepp som helst. Skillnaden är att om du opereras för gallsten så utförs den av en utbildad och kontrollerad(förhoppningsvis i alla fall) kirurg- medan opererar du in plast i brösten eller nervgift i läppar- så kan i princip vem som helst göra det.
Skönhetsindustrin liknar därvidlag Vilda västern eller Ryssland gällande moral och etik.- där det är upp till var och en att klara sig bäst man kan. Och anledningen till detta är väl att vi inte riktigt har accepterat skönhetsindustrin som en gemensam angelägenhet- och frågan är – skall vi det?
Skall vi okeja kvinnors fåfänga kamp att förbli objektifierade för att duga i världen?
Känns lite som införa bordeller i kampen mot prostitution- att säga att det ger större säkerhet för de flickor som utsätts för skador av slarviga outbildade kvackare om vi sätter en åldersgräns och kräver yrkeslegitimation av de som jobbar med att upprätthålla kvinnans roll som ensidigt objekt.
Eller är jag cynisk?
Självklart anser jag att kvinnor som blivit skadade vid en skönhetsoperation skall få medicinsk hjälp, likaså en rökare som ådragit sig cancer eller andra sjukdomar.
Vi skall solidariskt hjälpa de som är sjuka. Punkt: Oavsett orsak. Börjar vi peta där- så är vi snart framme vid att det kan kosta skjortan att ha fått taskiga gener vid valet av fel föräldrar – och dit vill jag inte.
Men- skall vi betala skattemedel för upprätthålla skönhetsindustrin? En del säger JA pga vår så kallade valfrihet: Men väljer man verkligen själv? Att bli objekt? Att bli hora?
Vilka skulle vilja att operera in plast i brösten på en öde ö? En ö utan yttre speglingar?
Att ha en vision- det är att göra val! Val av vägar att gå och också säga nej till vägar man tror leder bort från visionen.
Min vision är att människor skall få leva i frihet och i frid. I enhet och sanning. Och i kärlek och glädje – och då går statisk objektifiering av ett kön bort! Alltså inget statligt subventionerande av yttre skönhetsoperationer. Om jag får bestämma och säga vad jag tycker. Om de inte är orsakade av bränder och våld. Medialt och socialt tryck måste man lära sig att leva med och förhålla sig till, tror jag – och att våga stå för den människa man är känns därför som ett viktigt val att göra. Och inte duka under inför olika modenyck och trender. Lek gärna polaritet- men det är en lek. Inget man skall behöva operera om sig för. För då är det ingen rolig lek längre. Och då blir man ledsen och känner sig lurad för att brösten inte blev som på reklambilden. Om man leker höjdhopp så bli man ledsen när man river ribban- men man känner sig inte lurad. Det är skillnaden mellan lek och ickelek.
Så enkelt är det. För mig. Ibland…. J
Funderar lite på detta fenomen, att främst kvinnor, som utsätter sig för olika ingrepp för att skapa skönhet ( vilket känns extremt absurt….men det upplevs av många som en realitet och inte en absurditet)- står maktlösa när ingreppen visade sig vara farliga och ibland slå slint. Precis som vilka andra medicinska ingrepp som helst. Skillnaden är att om du opereras för gallsten så utförs den av en utbildad och kontrollerad(förhoppningsvis i alla fall) kirurg- medan opererar du in plast i brösten eller nervgift i läppar- så kan i princip vem som helst göra det.
Skönhetsindustrin liknar därvidlag Vilda västern eller Ryssland gällande moral och etik.- där det är upp till var och en att klara sig bäst man kan. Och anledningen till detta är väl att vi inte riktigt har accepterat skönhetsindustrin som en gemensam angelägenhet- och frågan är – skall vi det?
Skall vi okeja kvinnors fåfänga kamp att förbli objektifierade för att duga i världen?
Känns lite som införa bordeller i kampen mot prostitution- att säga att det ger större säkerhet för de flickor som utsätts för skador av slarviga outbildade kvackare om vi sätter en åldersgräns och kräver yrkeslegitimation av de som jobbar med att upprätthålla kvinnans roll som ensidigt objekt.
Eller är jag cynisk?
Självklart anser jag att kvinnor som blivit skadade vid en skönhetsoperation skall få medicinsk hjälp, likaså en rökare som ådragit sig cancer eller andra sjukdomar.
Vi skall solidariskt hjälpa de som är sjuka. Punkt: Oavsett orsak. Börjar vi peta där- så är vi snart framme vid att det kan kosta skjortan att ha fått taskiga gener vid valet av fel föräldrar – och dit vill jag inte.
Men- skall vi betala skattemedel för upprätthålla skönhetsindustrin? En del säger JA pga vår så kallade valfrihet: Men väljer man verkligen själv? Att bli objekt? Att bli hora?
Vilka skulle vilja att operera in plast i brösten på en öde ö? En ö utan yttre speglingar?
Att ha en vision- det är att göra val! Val av vägar att gå och också säga nej till vägar man tror leder bort från visionen.
Min vision är att människor skall få leva i frihet och i frid. I enhet och sanning. Och i kärlek och glädje – och då går statisk objektifiering av ett kön bort! Alltså inget statligt subventionerande av yttre skönhetsoperationer. Om jag får bestämma och säga vad jag tycker. Om de inte är orsakade av bränder och våld. Medialt och socialt tryck måste man lära sig att leva med och förhålla sig till, tror jag – och att våga stå för den människa man är känns därför som ett viktigt val att göra. Och inte duka under inför olika modenyck och trender. Lek gärna polaritet- men det är en lek. Inget man skall behöva operera om sig för. För då är det ingen rolig lek längre. Och då blir man ledsen och känner sig lurad för att brösten inte blev som på reklambilden. Om man leker höjdhopp så bli man ledsen när man river ribban- men man känner sig inte lurad. Det är skillnaden mellan lek och ickelek.
Så enkelt är det. För mig. Ibland…. J
RSS Feed
