Nu går Stefan Lövén ut i media, med hög och viktig röst; och säger om att vi måste komma tillrätta med de otrygga och ökande antalet visstidsanställningar –det som bland annat tågstrejken handlade om. De otrygga anställningsvillkoren och därmed ekonomiska och sociala livsvillkoren tycks har överraskat herr Lövén – eller så försöker han spela dum inför valet.
Men -många tycker nog som Stefan Lövén i detta . Många vill förståeligt nog ha trygghet i sina liv. Åtminstone på ett basalt plan. Det är jobbigt att vara i rörelse jämt för överleva.
Socialdemokraterna pratar om rätten till heltid-och rätten till ett fast jobb som ett golv att stå på för uppnå trygghet. En yttre trygghet reglerad i lag och avtal. Men det ger bara visstidstrygghet- för dom som är inne på spelplanen- inte för alla oss människor som bara finns. En visstidstrygghet för vissa - är socialdemokraternas valbudskap
Och -vi lever i en värld där politiker abdikerat i över trettio år för den fria marknadens nycker- och politikerna tycks mig befinna sig ”under the thumb” av ekonomiska stormakter såsom riskkapitalister, banker och dylikt pack- om jag får uttrycka mig så grovt och vanvördigt- och jag tror därför att det blir svårt att få till dessa arbetsmarknadsregler i bara Sverige- då det står marknaden fritt att flytta från land till land. Och i den globala rättvisans namn så är det nog så att vi måste arbeta över nationsgränser- för att inte tala om fackgränser.
För hur trygga är vi - om resten av världen lider av otrygghetens villkor?
Trygghet är ett diffust begrepp- då det är upplevelsebaserat begrepp. Jag skulle tro att många med mig anser att ett hem är en basal trygghet likaså mat för dagen och vissheten att man får bra sjukvård om man är sjuk- oavsett ras, kön, ålder eller sexuell läggning etc.
Sedan finns det tycke och smak vad som är trygghet och vad som är frihet. Heltid för mig innebär klara begränsningar i min frihet – jag är nämligen helt slut när kvällen kommer. Så jag kan klara mig med Iphone 5 från förra året- om jag kan gå ner ett par timmar i arbete i veckan.
Så – Stefan Lövén- de små människornas självutnämnda språkrör - varför inte lägga det politiska krutet på en allomfattande social och ekonomisk bastrygghet ? En medborgartrygghet? Och ett medborgaransvar – i form av samhällstjänst för en fungerande infrastruktur??
Ett stort nog existensminimum för alla medborgare oavsett om de är i arbete på deltid, arbetslösa, sjuka eller pensionärer. En basinkomst för garantera det som en stat kan försöka garantera – mat i magen och tak över huvudet samt fri utbildning och sjukvård.
Alla våra s k tidsbesparande tekniska hjälpmedel och innovationer borde ju kunna skapa just detta.Om vi omfördela pengarna något. En bastrygghet att utgå från - och sedan friheten att välja hur mycket man vill och orkar jobba för olika prylar och lite guldskimmer i livet. Låt kapitalismen agera på prylmarknaden- men för Guds skull inte vara med när det gäller livsvillkor och mänsklig värdighet
Kapitalismen är nämligen skitdålig på det- mänsklig hållbarhet, alltså - som det visats sig i alla länder över en lång tid.Ändå är det oerhört få av våra politiker som ifrågasätter den heliga Marknaden.
Så Stefan Lövén- vore det inte en vision att gå till val med? En rättvis trygghet för alla? För hela världen? Och då menar jag alla- även de som inte vill eller kan arbeta med vad som helst i 40 timmar i veckan. Av fysiska, psykiska, moraliska och etiska skäl. Eller andra skäl som jag inte vet.
Att det sedan tillkommer en mängd andra perspektiv på begreppet reell trygghet- är en annan sak. Det får vi ta en annan gång. Det här räcker nog för lille Stefan att bita i just nu.
Men -många tycker nog som Stefan Lövén i detta . Många vill förståeligt nog ha trygghet i sina liv. Åtminstone på ett basalt plan. Det är jobbigt att vara i rörelse jämt för överleva.
Socialdemokraterna pratar om rätten till heltid-och rätten till ett fast jobb som ett golv att stå på för uppnå trygghet. En yttre trygghet reglerad i lag och avtal. Men det ger bara visstidstrygghet- för dom som är inne på spelplanen- inte för alla oss människor som bara finns. En visstidstrygghet för vissa - är socialdemokraternas valbudskap
Och -vi lever i en värld där politiker abdikerat i över trettio år för den fria marknadens nycker- och politikerna tycks mig befinna sig ”under the thumb” av ekonomiska stormakter såsom riskkapitalister, banker och dylikt pack- om jag får uttrycka mig så grovt och vanvördigt- och jag tror därför att det blir svårt att få till dessa arbetsmarknadsregler i bara Sverige- då det står marknaden fritt att flytta från land till land. Och i den globala rättvisans namn så är det nog så att vi måste arbeta över nationsgränser- för att inte tala om fackgränser.
För hur trygga är vi - om resten av världen lider av otrygghetens villkor?
Trygghet är ett diffust begrepp- då det är upplevelsebaserat begrepp. Jag skulle tro att många med mig anser att ett hem är en basal trygghet likaså mat för dagen och vissheten att man får bra sjukvård om man är sjuk- oavsett ras, kön, ålder eller sexuell läggning etc.
Sedan finns det tycke och smak vad som är trygghet och vad som är frihet. Heltid för mig innebär klara begränsningar i min frihet – jag är nämligen helt slut när kvällen kommer. Så jag kan klara mig med Iphone 5 från förra året- om jag kan gå ner ett par timmar i arbete i veckan.
Så – Stefan Lövén- de små människornas självutnämnda språkrör - varför inte lägga det politiska krutet på en allomfattande social och ekonomisk bastrygghet ? En medborgartrygghet? Och ett medborgaransvar – i form av samhällstjänst för en fungerande infrastruktur??
Ett stort nog existensminimum för alla medborgare oavsett om de är i arbete på deltid, arbetslösa, sjuka eller pensionärer. En basinkomst för garantera det som en stat kan försöka garantera – mat i magen och tak över huvudet samt fri utbildning och sjukvård.
Alla våra s k tidsbesparande tekniska hjälpmedel och innovationer borde ju kunna skapa just detta.Om vi omfördela pengarna något. En bastrygghet att utgå från - och sedan friheten att välja hur mycket man vill och orkar jobba för olika prylar och lite guldskimmer i livet. Låt kapitalismen agera på prylmarknaden- men för Guds skull inte vara med när det gäller livsvillkor och mänsklig värdighet
Kapitalismen är nämligen skitdålig på det- mänsklig hållbarhet, alltså - som det visats sig i alla länder över en lång tid.Ändå är det oerhört få av våra politiker som ifrågasätter den heliga Marknaden.
Så Stefan Lövén- vore det inte en vision att gå till val med? En rättvis trygghet för alla? För hela världen? Och då menar jag alla- även de som inte vill eller kan arbeta med vad som helst i 40 timmar i veckan. Av fysiska, psykiska, moraliska och etiska skäl. Eller andra skäl som jag inte vet.
Att det sedan tillkommer en mängd andra perspektiv på begreppet reell trygghet- är en annan sak. Det får vi ta en annan gång. Det här räcker nog för lille Stefan att bita i just nu.
RSS Feed
