Nu är det ju påsk- och en ledig och ljuvlig dag fick jag med äggmacka, varm choklad och sol. En god stund här på jorden, Sedan slog vårförkylningen till. Så då har påsken kommit att bli en stund för kontemplation och funderingar på Jesus och kristendomen
Såg en filmatisering av Jesu liv från Johannesevangeliet – och det fick mig att se kristendomens blodiga och sorgliga historia på ett nytt sätt. Jesus gjorde mirakel framför ögonen på sina lärjungar- och ändå förmådde detta inte gå fram och igenom Thomas, Petrus, Andreas och de andra. De brast i tillit nästan dagligdags.
Varför kan man undra. När jag var liten hade jag Barnens bibel som alltid förklarade människors brist på tillit till Gud och Jesus – att det var elaka och dumma människor.
Men jag delar inte den grundsynen på mänskligheten- att man är dum för att man inte förstår.
Jag har arbetat med ledarskap i större delel av mitt vuxna liv – och jag skulle vilja säga att lärjungarnas brist på tillit berodde på dåligt ledarskap. De förblev budbärare –inte idébärare. Och då saknas fundamentet för reell förståelse. Att du inte är det du säger.
Frågan är då om Jesus också bara var en budbärare och inte idébärare. Jag har liksom utgått från att han var en idébärare eftersom det uppstod en ny religion. I Johannesevangeliet hänvisar dock Jesus nästan jämt till ”Det är inte mina ord- det är min faders.” En första reaktion från år 2015 är förstås- tänkte han inte själv? Är inte det förälderns innersta önskan och kärlek –att se sitt barn göra nytt och unikt? Leva sitt egna liv?
Men jag lämnar dessa moderna frågor därhän så länge och återgår till om Jesus bara var en budbärare….
Fariséerna var de skriftlärde, de satt och tolkade de gamla skrifterna och upprätthöll Moses lag.
Och det är ju vad som till stora delar har hänt med Jesus lära också- ett gäng tolkare har gjort anspråk på att äga rätten till den sanna tolkningen- som delat kristendomen , nästan från dag 1 när den blev en religion 300 år efter Jesus död.Alltså har ett antal fakta och skrifter fallit bort under de 2000 år som gått sedan det vandrade en man i Palestina och förkunnade sin faders ord.
Men- handlingarna var hans egna. Och det var handlingarna som talade till hjärtat och enade i sitt berörande – medan orden exkluderade och skapade split. Så tänker jag när jag nu sett lite olika skildringar. Och att i orden utifrån faderns spår förblev Jesus Moses stentavlor trogen.
Orden skapade inget inflytande och delaktighet- de var patriarkala och positionerade lärjungarna som en skock får och Jesus som den gode herden. Och får anses ju dumma- just för att de är i osjälvständig flock- alltid ledda.
Så kanske är det inte så konstigt att det blev så tokigt och fel när dessa får skickades ut i världen med ett budskap de inte förstod- och som de brustit i tillit till upprepade gånger.Ett bud pålagt dem- inte en alldeles egen idé som brann och levde inom dem.
Och det faktum att kristendomen gick från en gräsrotrörelse i hemmet där kvinnor fick plats- till mäktiga skrytbyggen och krig- där bara faderns ord hördes – och där den kvinnliga aspekten- moderns handlingar suddades ut i betydelse….
Jag tror att det fanns en fascinerande man kallad Jesus för 2000 år sedan- som hade kontakt med en universell sanning och frid. Men som föll offer för maktens påbud om en stark centralmakt. Därför är det fadern tillika maktens ord som läggs i Jesus ord i den samling texter som godkändes av beslutsfattare i Nicaea år 325. Och dessa bud var den patriarkala faderns bud som bars ut i världen- och som skapade lydnad och rädsla. De apokryfiska skrifterna, bland annat Maria Magdalenas, försvann ur kristendomens retorik och handlingar- och fram växer en religion som blev en sorglig historia om makt och galenskap, pedofili och kvinnohat, krig och slaveri.
Samtidigt som en mängd kristna människor över hela vår jord i tusen och tusen år vårdat, tjänat, tagit hand om och tröstat de som haft det svårt- de som gjort små gräsrotsmirakel för enskilda människor i nöd. De som anammat en moders handling.
Tänk om nu tiden är mogen för en förening- ett äktenskap -där faderns ord och visioner genomsyras av moderns närvarande handlingar av kärlek- så vi kan få mogna till att bli sant mänskliga – som bara vi har kapacitet till .Och kunna leva som idébärare av närvaro, kärlek, frihet, glädje, sanning och frid. Med oss själva och med andra och livet runt omkring oss. En riktigt GLAD påsk!
RSS Feed
