Så är det 8 mars igen. Och som vanligt på västkusten är det en gråregnig och dystert råkall väderdag mellan vinter och vår. Där vintern liksom inte vill släppa taget.
8 mars. Kvinnodagen. En dag för synliggöra kvinnan och villkoren att leva i ett patriarkalt samhälle. En dag då kvinnor ofta görs till offer.
Visst – en rutten maktstruktur som vår bygger på de många medlöparna, av alla kön och sorter. Vi hjälps alla åt att upprätthålla systemet. Tro inget annat när du sitter där med morgonsminkningen. Även om du begärt högre lön vid senaste förhandlingen.
Att inte vara medlöpare är att vara obekväm. Illa sedd. Oomtyckt. Ensam och besvärlig. Rent av oattraktiv som sexobjekt.
Det krävs det mod och integritet. Kamp. Och ännu mera kamp.
Att tåla att det gör ont att skapa en förändring man kanske inte själv får uppleva och njuta av.
Det modet önskar jag att jag att få uppleva från fler kvinnor. Våga vara till besvär.
Det är nämligen du som måste göra förändringen. Det går inte att säga att andra ska flytta på sig. Du får flytta dig. Ändra dig. Stå på dig och stå upp för det.
I med som i motvind.
I Göteborg organiserade sig hamnarbetarna som de själva ville. Satte hårt mot hårt. Och vann.
I Göteborg hörs inget strejkvarsel från vården, omsorgen eller andra kvinnodominerade yrken. Trots extremt stressig arbetsmiljö och mediokra löner. Vill inte kvinnor strejka för bättre villkor? Sätta hårt mot hårt? Och våga vinna en seger?
En sådan 8 marsdag hade varit fin och stark och gett hopp om en verklig vår!
8 mars. Kvinnodagen. En dag för synliggöra kvinnan och villkoren att leva i ett patriarkalt samhälle. En dag då kvinnor ofta görs till offer.
Visst – en rutten maktstruktur som vår bygger på de många medlöparna, av alla kön och sorter. Vi hjälps alla åt att upprätthålla systemet. Tro inget annat när du sitter där med morgonsminkningen. Även om du begärt högre lön vid senaste förhandlingen.
Att inte vara medlöpare är att vara obekväm. Illa sedd. Oomtyckt. Ensam och besvärlig. Rent av oattraktiv som sexobjekt.
Det krävs det mod och integritet. Kamp. Och ännu mera kamp.
Att tåla att det gör ont att skapa en förändring man kanske inte själv får uppleva och njuta av.
Det modet önskar jag att jag att få uppleva från fler kvinnor. Våga vara till besvär.
Det är nämligen du som måste göra förändringen. Det går inte att säga att andra ska flytta på sig. Du får flytta dig. Ändra dig. Stå på dig och stå upp för det.
I med som i motvind.
I Göteborg organiserade sig hamnarbetarna som de själva ville. Satte hårt mot hårt. Och vann.
I Göteborg hörs inget strejkvarsel från vården, omsorgen eller andra kvinnodominerade yrken. Trots extremt stressig arbetsmiljö och mediokra löner. Vill inte kvinnor strejka för bättre villkor? Sätta hårt mot hårt? Och våga vinna en seger?
En sådan 8 marsdag hade varit fin och stark och gett hopp om en verklig vår!
RSS Feed
