Tänk er en fotbollsmatch- låt oss för enkelhetens skull säga Azalea möter Blåvitt. Publiken kommer in på Ullevi för rafflande show i 90 minuter. Här skall det passas och trixas och räddas och göras mål. Spänningen stiger när det börja gå mot slutminuterna och det står 1-1. Vem ska vinna matchen? Blåvitt med alla sina pengar- eller den lilla underdogen Azalea?
Blåvitt är säkrade ekonomiskt. De kan köpa in lite fler spelare om det ser tunt ut på backlinjen eller mittfältet. De tränar på de bästa planerna.Och tiderna. Azalea får inte riktigt ihop det ännu- de har inte funnits med på fotbollsarenan så länge - så de har inte riktigt lika stora chanser att köpa in spelmaterial. Eller haft möjlighet att träna lika ofta.
De flesta i publiken kittlas dock av att den lilla underdogen ändå har en liten liten chans till seger.
Det känns gôtt i hjärtat på något vis- att det inte är totaltkört redan från början. Att man ändå har en chans- fast oddsen är emot en.
Tänk er att matchen på Ullevi slutar 1-1- men att Blåvitt tilldöms alla målen för att de är killar. Azalea är ju bara tjejer så de kan liksom inte få vinna på riktigt Hur spännande är då matchen på Ullevi, egentligen?
Tänk er att Blåvitt är Patriarkatet – och Azalea kvinnorna. Tänk er att Blåvitt fick själva sätta upp alla regler och säkerställa ständigt överläge.
Att de aldrig vågat eller vågar spela på lika villkor- så de har skrivit in i regelboken att alla målen är killarnas. Från den första början. För säkerhets skull. Pengarna, träningstiderna och reglerna på den enes sida. Tjejerna får bara vara med som en slags utfyllnad. För att Blåvitt skulle framstå i all sim makt och härlighet.
Jag tror många skulle tröttna på att titta på fotboll för glädjen och spänningen skull. Den skulle liksom inte infinna sig på Ullevi –på riktigt. De som skulle titta, är de som njuter av förnedringen. Lite som gladiatorspelen på romartiden. Det var ett skådespel för visa upp makten och muskelarsenalen. Skapa ett understatement om vad som gäller.Den enes bröd -den andres död s a s.
Så känns det att det patriarkala system gynnat sig själva. I tusentals år. Det är faktiskt inte roligt. Inte på riktigt.Känns urtrist . Det är som om det bara är samma match som går i repris
Som jag tolkar detta repriserandet - är det ett tecken på en skräck och en svaghet. Att inte skapa fair deals- är att visa sin egen oförmåga att vinna på jättelika villkor. Och hur roligt är det att vara en fegis?
Så Blåvitt-killarna; dags att våga spela fotboll på lika villkor, eller hur?
Blåvitt är säkrade ekonomiskt. De kan köpa in lite fler spelare om det ser tunt ut på backlinjen eller mittfältet. De tränar på de bästa planerna.Och tiderna. Azalea får inte riktigt ihop det ännu- de har inte funnits med på fotbollsarenan så länge - så de har inte riktigt lika stora chanser att köpa in spelmaterial. Eller haft möjlighet att träna lika ofta.
De flesta i publiken kittlas dock av att den lilla underdogen ändå har en liten liten chans till seger.
Det känns gôtt i hjärtat på något vis- att det inte är totaltkört redan från början. Att man ändå har en chans- fast oddsen är emot en.
Tänk er att matchen på Ullevi slutar 1-1- men att Blåvitt tilldöms alla målen för att de är killar. Azalea är ju bara tjejer så de kan liksom inte få vinna på riktigt Hur spännande är då matchen på Ullevi, egentligen?
Tänk er att Blåvitt är Patriarkatet – och Azalea kvinnorna. Tänk er att Blåvitt fick själva sätta upp alla regler och säkerställa ständigt överläge.
Att de aldrig vågat eller vågar spela på lika villkor- så de har skrivit in i regelboken att alla målen är killarnas. Från den första början. För säkerhets skull. Pengarna, träningstiderna och reglerna på den enes sida. Tjejerna får bara vara med som en slags utfyllnad. För att Blåvitt skulle framstå i all sim makt och härlighet.
Jag tror många skulle tröttna på att titta på fotboll för glädjen och spänningen skull. Den skulle liksom inte infinna sig på Ullevi –på riktigt. De som skulle titta, är de som njuter av förnedringen. Lite som gladiatorspelen på romartiden. Det var ett skådespel för visa upp makten och muskelarsenalen. Skapa ett understatement om vad som gäller.Den enes bröd -den andres död s a s.
Så känns det att det patriarkala system gynnat sig själva. I tusentals år. Det är faktiskt inte roligt. Inte på riktigt.Känns urtrist . Det är som om det bara är samma match som går i repris
Som jag tolkar detta repriserandet - är det ett tecken på en skräck och en svaghet. Att inte skapa fair deals- är att visa sin egen oförmåga att vinna på jättelika villkor. Och hur roligt är det att vara en fegis?
Så Blåvitt-killarna; dags att våga spela fotboll på lika villkor, eller hur?
RSS Feed
