Jag har en chef med många goda sidor. Han är trevlig, intelligent och har en stor portion medmänsklighet i sig. Jag skulle tom vilja säga att han är en god man. Men han lider som så många i hans generation av en skräck- skräcken att göra fel och verka dum. Min chef har en oresonlig skräck för revisorer- vilket gör att han har ett detaljkontrollbehov som skapar en arbetsmiljö där tilliten aldrig kan få fäste.Man kan tycka att någon som börjar bli bortemot 40 år borde ta i tu med sin revisorsskräck....men det verkar inte vara inne att våga ha mod i hjärtat och släppa sina arbetare fria.Våga tro att de kan vill och vågar göra rätt- även om ett och annat misstag begås på vägen framåt.
Men rädslan tycks vara här för stanna ett slag- Andra chefer som jag vet mina vänner får dras med har enorm skräck för media, ledningskontor, ekonomichefen och beslutsfattare.
Det kanske är en kompetens som söks i dagens ledarskikt- kryssa i vilken skräck du lider av så vi kan få en komplett skräckkompetens på jobbet.
Problemet med denna vurm för skräckslagna chefer- på enhetsnivå- är att det blir allt mindre gjort av det arbete du är satt att göra
Lärare hinner inte undervisa då de måste fylla i dokumentation så att skolans ledning står fri ifall något fel skulle upptäcka
Verksamhetsutvecklare fyller dagarna med administrera det förflutna- så utveckling framåt hinns inte med innan 17.00
Politiker vågar inte ha en vision att arbeta mot- utan grottar ner sig i en sandlåda där de bor och skyfflar sand på grannpolitikern för att hen inte tycker lika.
Jag misstänker denna skräck för att göra fel lamslår hela vår samtid. Det blir liksom inget gjort eftersom rädslan att det ska bli fel gör att få saker blir rätt.
Och då begås ett fundamentalt misstag- nämligen att ingen hinner våga med att göra det de har betalt att faktiskt ansvara för. Jag undrar om det inte är grundorsaken till allas stress- att vi innerst inne vet att vi gör så många saker för att inte göra fel- att vi aldrig lyckas göra de bra rätta sakerna som skulle skapa stolthet inom oss och växande människor av oss.. Och som gör oss till toleranta tillåtande människor med förmåga att förlåta.