Jag läste precis i ETC att allt fler kvinnor i karriären i USA har börjat frysa sina ägg – att inte låta den biologiska klockan och kroppen sätta upp spelregler och ramar för barnafödande. Barnen skall komma när det passar socialt och ekonomiskt….Apple och Facebook erbjuder sina kvinnliga anställda dessa ”förmåner” – så att de är med i den urviktiga konkurrensen om och utveckling av ännu en liten metallbit som ringer. Eller hur många bilder man kan lägga ut på nätetper dygn för att visa att man är med, liksom!

Många kvinnor i 35- 40 års-åldern har inte hittat ”rätt” man att vilja skaffa barn med- och vill för allt i världen inte missa nästa spännande steg i karriären – så man ämna  skjuta på sitt barnafödande. Att de inte hittat rätt man kan ju bero på all tid man lägger ner på fel män i fel omständigheter…eller tänker jag galet här? Och en åldrande kropp är ju en åldrande kropp vän på en tidigare oförlöst kvinna...jag anar en fint här, tjejer....men så är jag ju ärligt konspiratoriskt lagd också...

Som en försäljare av äggfrysningstjänster uttryckte det-om man fryser sina ägg så behöver man inte vara så noga med att välja rätt man vid en dejt. Den kvinnliga frigörelsen liknar då mest att få vara ”fria” att begå ett stort gäng misstag och felbeslut- lika många som männen fått göra- att få chansen att göra nytt och kanske rätt är nog inte att tänka på i dessa tider av framgångsberusning…Och har någon frågat männen om alla  deras felbeslut verkligen varit den bästa vägen till glädje och lycka? Om deras fel och misstag var ett utslag av frihet eller av tvångsanpassning till rådande norm och samhällsstruktur? Jag tänker närmast på att män dör tidigare, är överrepresenterade i våldsammanhang och i antalet genomförda självmord. I mina, kanske barnsliga ögon är det inte ett tecken på att man mår finfint .Och är framgångsrik. Snarare en känsla  misslyckande och smärtsam olycka, tänker jag. Men jag kan ju ha fel. Det har jag ju haft förr! Fel, alltså.

 Och- Att anpassa arbetslivet till föräldrar och barns liv och välmående är kanske inget att tänka på i dessa nya tider av att ständigt vara med och på topp! Lång föräldraledighet med god ersättningsnivå och bra barnomsorg och utbildning verkar vara en utopi i vår nya sköna fria  värld av marknadsandelar och kickbegär

Samtidigt som dessa nyheter finnas att läsa i media kommer också en rapport om att vi nu är inne i den sjätte utrotningsfasen på jorden. Den här gången är det inte meteoriter eller istider som ställer till det för jordens artrikedomar. Det är vi själva och vår klåfingrighet. Och totala brist på ansvar och konsekvensbedömning. Det är vi människor som varit inne och petat på tok för mycket och för snabbt för jordens biologiska klocka skall vara rätt. Vi har skruvat upp ett klocktempo som gör att allt fler arter dukar under i allt snabbare takt.

Att då börja frysa sina ägg för att komma ”rätt ”i tiden- känns som en olycksalig taktikmanöver. Om vi vill överleva som homo sapiens och på en grönskande artrik jord vill säga.

Jag vill det väldigt gärna- leva gott i samklang med jordens rytm och liv. Och hoppas på att mina barns barn också skall få göra så.
Jag är med andra ord- helt out of date and time :-) Totalt otidsenlig, på ren svenska!

Att ETC hade mycket bra artikel av George Minboit om hur universiteten står flata inför maktelitens sektliknande raggning av begåvade studenter. Unga begåvningar som förförs in i en meningslös värld av som består kort och gott i att du säljer din själ till djävulen. Den meningslösa världens jobb kräver din själ och dina drömmar och din altruism och till slut din mening med livet Visst blir du en välbetald finanshaj eller riskkapitalist, mäklare för hutlöst dyra  egendomar eller reklamare för onödigheter. Men som sagt- du har bara ett liv -och hur mycket pengar du än har - så kan du inte köpa tillbaka det….
http://www.etc.se/kronika/studenter-gor-uppror-mot-sjalsutsugarna

Att GP upplåtit en debattsida till en sådan man som förmodligen sålt ut sin själ och drömmar om en rimligare värld. Kvar blir en elitistisk tomhet som ekar mot allt det sköra som finns i livet. David Eberhard tycker att vi sjukskriver människor för lätt. En sorg vid en skilsmässa är ingen sjukdom. Eller illafarandet vid en arbetsplatsmobbing. Han väljer dock att inte se att alla människor har tillgång inte samma sorts resursbank som han själv har. Och inte nämner han ett ord om dagens övermänniskaideal och arbetslinjens konsekvens-  att det finns inget rum och plats kvar  för ett livs kriser och sorger i dagens sköna värld- och det gör att något existentiellt går i sönder inom oss. Denna väsentliga söndring gör oss sjuka. Men David tycker nog det är ett individuellt problem att lösa. Däremot är det strukturellt fel att sjukskrivningarna stiger- en slags slapphet eller omoral som breder ut sig i de svaga samhället…GP och dess ledarsida har slagit in på en mycket tråkig ton. Eller skall jag säga – en helt tondöv vandring i livet?
http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2745007-david-eberhard-vi-sjukskriver-for-mycket

Och dagens roliga gubbe som befinner sig i fritt fall; Polischefen i Skåne som antastade kvinnor på en fest och erbjöd 2000 kr för köp av sex…En gubbe med koll på sitt uppdrag -kan man lugnt säga!

Sluttycket för idag!

Mången  ”väldigt arg man” är förbannade på feministerna- för att saker och ting håller på att förändras. Det var bättre förr –innan  dessa feministerna fick synas och höras ,lyder deras upprörda mantra Men allvarligt talat, grabbar. Titta er runt omkring i världen- det behövs ingen feminism i världen för att störta gubbväldet- det brakar så fint ihop av sig självt, liksom!

Grodor hoppar ur de främsta manliga munnar daglidags numera. Brallorna på maktens män ser ut att ha svårt att hålla sig uppe- även om de är försedda med både livrem och hängslen. Och med fallskärmsavtal! Så jag förstår ju att det manliga kollektivet darrar!

För herregud vad de gamla gubbarna gör bort sig! Stup i kvarten!

Ett litet axplock ur det senaste

Sepp Blatter, FIFA- ”kvinnor borde ha tajtare shorts på sig för få publik”…… …”.Förbjud att VM i Kanada får inte heta Fotbolls VM 2015 utan Dam- VM 2015”….Och på dessa grodor kommer  dessutom ett högt antal mutanklagelser från både den ena och den andre- makten förblindar och försämrar omdömet, verkar det som!

Gamle Sepp har fått annonsera sin avgång från fotbollsmaktens högborg

Tim Hunt, nobelpristagare vill ha könseparerade laboratorium för att; "Tre saker händer när de(kvinnorna) är i labbet... du blir kär i dem, de blir kära i dig och när du kritiserar dem gråter de".  Gamle Tim har fått lämna universitetet efter dessa visdomsord- Nobelpriset tycks inte vara en garant för klokskap, inte!

Carlo TavecchioI, ordförande i italienska fotbollsförbundet har råkat i blåsväder efter meddelat att han inte tänker ” ge en enda krona till några flator….” Han menar då de 30 miljoner kvinnor som spelar fotboll, alltså… Carlo fick ställa in cupfinalen i italienska ligan eftersom de två finallagen vägrade spela inför honom. Gamle Carlo sitter kvar ett litet slag till- men hans förtroende är i fritt fall. Och då skall det till en hel del för att få ett förtroende i fall i Berlusconis luttrade Italien…. Så det får man ju ge honom, den gode Carlo-att han liksom ändå försökte göra bort sig- och lyckades!!

Karl Ove Knausgård, denne kulturman som helt identifierat/reducerat sig och resten av  all manlighet i ett enda svep till ett gäng snoppar - som bara tänker på liggbarhet när de ser en kvinna…Lille Karl Ove tycks vara helt omedveten om att ca 10 procent av hans manliga kamrater är nog mera inne på liggbarheten hos honom och andra män – om ligga är det enda en man kan tänka på, vill säga. Lille Knausgård är dessutom upprörd av det faktum att fler tar sig friheter i både tal och skrift. Karl Ove kanske skall emigrera vidare till det mer öppna världen utanför Sverige– då svenskarna är för trångsynta då hans åsikter inte får ta all plats….…Lycka till på färden, Karl Ove! Säger jag.

Gubbarna befinner sig i  som synes i totalt fritt fall.

Åtminstone i min värld när jag slår upp en tidning, ser på nyheter eller följer en länk på FB!

So sit back, relax and enjoy the show, ladies & youngsters!

- jag skrattar högt flera gånger om dagen nuförtiden!!

När barn berättar historier så slutar det gott. Allting blir bra för alla- för barn har inte fantasi nog för att förstå varför det skall sluta illa- när det kan sluta bra!!

Däremot är deras sagor fyllda med spänning och svåra utmaningar. Det finns spöken och allsköns väsen som skrämmer en lagom hemskt. Men spöket visar sig vara en ledsen liten själ som gått vilse- och barnen hittar då på att hen får komma hem och bli glad och snäll igen. Lika snäll som de bortrövade prinsarna och äventyrsfulla prinsessorna varit hela tiden.

Bara för att de kan föreställa sig det! Och då blir det också så- en saga om mod och sorg, om vänskap och vilsenhet. Men med ett lyckligt slut

Vuxnas berättelser är ofta lite mer gråsjaskiga och fyllt med en osäkerhet. Det kan väl inte gå bra? Bäst att vänja sig vid rädslan för att det går fel. Vuxnas påhitt kallas realism- och slutar oftare med ett Vad va det jag sa…istället för Och så levde de lyckliga i alla sina dar. Vuxna män tror till exempel på Ryssen som ett  väldigt farligt spöke- man kan behöva döda på riktigt….

 Vuxna väljer att vara ledsna och rädda och barn väljer att vara glada och påhittiga….och så undrar vi varför dagens unga inte vill bli stora snabbare och axla vuxenlivets alla (o)roliga påfund….

Det är lätt att förfasas över den kvinnliga burkan, jag gör det själv då och då. Jag tänker på den där yttre burkan som består av en herrans massa tyg som gör det svårt att röra sig och se sig omkring. Den kvinnliga yttre burkan som signalerar fångenskap och ofrihet.

Jag tror egentligen att den kvinnliga burkan är ett sätt för män att visa och synliggöra sin egen inre manliga burka – och här vill jag  prata ofri burka och svår fångenskap, mina vänner!
Den där inre burkan som gör det så helsickes svårt att känna och nå hjärtat sitt. Så svårt att se de osynliga inre värdena- ni vet – sådana saker som kärlek, sanning och frid. Äkta  delad glädje och frihet åt alla och en var.

Jag tror helt enkelt män vill dela med sig av sin fångdräkt! De känner sig ofria i allt de dillat ihop i den inre burkan- och då blir det jobbigt att se kvinnor i frihet och närhet med livet.  Nä, projicera på med en yttre burka på det kvinnliga könet- och med nät framför ögonen -så de gör skäl för namnet det täckta könet!
Och så har ju nätet den extra finessen att kvinnor får svårt att se klart på mäns dårskaper runt om i världen. Då kanske de har möjlighet att få leka karlakarlar ett par år till.  Minst, väl

Bland det roligaste jag vet just nu är den antifeministiska gruppen som bildats för bojkotta Mad max-filmen The Fury.  Dessa stollar som oroar sig över att kvinnor börjar bete sig som män: Och med all rätt är de rejält bestörta! För betänk vilka fasor männen skall behöva genomlida framgent ;

Kvinnor som rapar och fiser och synligen åldras- så där naturligt utan blygsel eller skam- och kräver med en självklar pondus att bli åtrådda ändå!

Kvinnor som med kåtblickar klär av unga och alltjämt oskyldiga barnmän överallt de kommer åt. Och som vägrar synas med män i sin egen ålder. Det är ju inte trovärdigt att en kvinna på 50 år skulle vilja var ihop med en manlig  50+ are…. Nä, en sisådär 20-30 år yngre manligt ögongodis stärker så gott det kvinnliga framgångsrika självförtroendet!

Kvinnor –trots att de är gifta-som är ute och svirar på stans alla krogar och hak nattetid och inte har en tanke på att ringa till mannen där hemma och säger att de blir sena….

Kvinnor som svettas ihop sig i bastuklubbar och fattar beslut över männens huvud.  Inte en chans att en man får vara med i de ångorna och bli mäktiga och delaktiga! På riktigt- även om det ska finnas jämställdhetsplaner dammandes på någon hylla någonstans…

Kvinnor som gör filmer och böcker om kvinnor för kvinnor. Där unga män får agera snygga lik eller unga läckerbitar vid en stripteasestång bakom de grånande medelålders hjältinnorna som diskutera nästa viktiga aktion de skall göra i en allt igenom kvinnlig barmiljö.

Inte undra på att antifeministlobbyn är vansinnig! De fasar för att behöva dras med samma gamla skript som alltid funnits och varit så sant och riktigt-  nu med ombytta huvudroller!

Ja, det är svåra tider för män med burka nu- så vi kvinnor får kanske stå ut med deras konstigheter ett litet slag till- innan de förstår att den inre manliga burkan bara är ett påhitt av dem själva och över dem själva. Som spelar dem så att de inte vet vare sig in eller ut just nu. Och då kan de liksom inte se att de kan ta av  den när de vill!

När de fattat det

- så behöver våra medsystrar inte bära mannens burka på stadens gator anymore!!

Jag mötte en kvinna – en medelålderskvinna som har allt det där som man ska ha enligt norm. Ett bra jobb, Bostad på rätt gata, sommarhus i en idyll. Man med titel och god renommé. Socialt umgänge och exotiska resmål att tillgå. Barn och god hälsa.

Och ändå så får jag alltid en känsla av rädsla från henne - och inte ett uns av sprillans glädje när jag ser henne.

Jag känner en man- en medelåldersman som inte har något enligt norm. Inget arbete, en halv sjukpension, tänder som borde fått träffa en tandläkare för flera år sedan. Titeln har ett fd framför sig- och har haft det i över 10 år nu. Men han har ett hem var han än befinner sig. En glad son. En god hälsa inom sig. Och han reser varje dag i livet.

Och jag får alltid en känsla av hopp och livstillit från honom –och inget orosmoln över morgondagens hyrestransaktioner eller knapphetens pensionsbesked när jag möter honom

När jag tänker på de här ytterlighetspersonerna- som en gång älskade varandra- så funderar jag på hur fel det kan bli att göra rätt. Och hur rätt det kan bli att gör fel enligt norm.

Och vad normen egentligen söker. Och egentligen gör. Med oss och drömmen om det goda livet.

En ung människa gav sig ut i världen med en fråga att söka ett svar på; Hur kan det komma sig att de fattiga människorna verkar ha närmare till skratt och godhet- än de som har allt i överflöd?

Jag tror han fick svaret;
Att den som inget har -  är inte rädd att förlora något .
Att den som har väldigt mycket- är oerhört rädd att förlora allt.

Some die young
Lalehs sång om de som dör unga får tragiskt nog ett namn och en bild idag. Lisa.
En ung flicka vars berättelser inte fick höras. En ung flicka vars drömmar inte besannandes En ung flicka som aldrig fick barn att berika världen med.

Mitt bröst blir fullt av sorg och ledsnad över ännu en knopp som inte hann
blomma och bära frukt. Jag läser om det unga som dör nästan varje dag, en våldsam död- ännu en gren på livets träd som inte fick växa ut. Sträcka sig så långt ut och upp mot himmelen som det bara går
Och världen blir ännu  en livsfrukt fattigare

Some die young

Mitt bröst blir också tungt inför den sorg och smärta jag tänker flickan nära upplever nu. En sorg och saknad som kan komma att vara livslång- även om den första smärtan mildras med tiden. Och också hur lätt det är att dras med och ner i hatets mörka avgrund.

För -Some die young-
även de som lever vidare i fysisk bemärkelse kan dö i alltför ung ålder.
Av rädsla.. Av hat. Av bitterhetens gift.

Some die young- 
men det finns alltid livet som kan hållas levande. I kärlek, i upplevelser, i berättelser och ihågkomster. I hjärtat dör ingen.

I will tell your story if you die

I will tell your story and keep you alive

The best I can, I will tell them to the children

If we have some, if we have some

 (Laleh – Some Die Young lyrics http://svenskalyrics.se/laleh-some-die-young-lyrics/#ixzz3cvs8xY00

När min äldste son började cykla i mycket  tidig ålder, började han med stödhjul- vilket gjorde att han snabbt kom upp i farter han egentligen inte behärskade,. Vare sig mentalt eller motoriskt. Eller balanssinnet.  Han var en pigg unge med stor nyfikenhet och aptit på livet. Och vi föräldrar ville inte bromsa eller hindra hans framfart. Fart tjusar! Och som sagt då kom han och de andra barnen på gården upp i tempo- som kunde slutat illa för många fler än vad som skedde den sommaren.

Jag tycker mig se dessa stödhjul lite överallt på människor i fart. De tar sig fram så snabbt att själen, som aboriginerna sa- inte hänger med.Och ingen rastplats är inom synhåll så man kan få vänta in sin själ… Många människor kör med stödhjul- istället för mogna i egen takt och ton-  för att få  spela efter någon annans pipa-  i allt hetsigare crescendo, tycks det mig. Ju äldre jag blir desto oftare undrar jag varför så många spelar någon annans melodi-istället för sin egen lilla visa. Eller symfonier- jag tror vi har musiken eller livspotentialiteten  i oss. Redan från första början. Som ett liten not med en hel opera i sig.Det var en liten av eller ut eller inveckling....typ sidospår...:-) 

Nu ser jag knattarna på min nya gård fått en slags cykel utan trampor- så att de kan öva på balansen, snarare än farten. Verkar vara en mycket vettigare väg mot cyklingens ädla konst. Att lära känna balansen före farten. Det är en vishet jag tror fler skulle må bra av att ha med sig i livet än småknattarna Och gälla mer än stödhjul på cykeln.

Att lära sig balansera är att hitta rytmen mellan rörelse och vila- tajma den. Bli vän med alla tiondelar. De kan vara jäkligt bra att ha med sig dessa tiondelar! Den där lilla fördröjningen mellan rätt och fel beslut, till exempel. Att inte alltid vara i högsta fart hindrar åtminstone mig från en radda fel- och spar in en massa tråktid, som jag fått lägga på att rätta till fel i farten-besluten. Och som jag nu kan lägga på egentid- och njuta av livets goda!

Känns bättre numera att vila lite, stanna upp och sedan anpassa min fart i livet utefter min mognad. Och inte rusta mig med stödhjul som egentligen stjälper mig mer än hjälper mig. Åtminstone om man siktar på bli lite äldre än ung. Och det siktar jag på! Att få gå i pension med lusten kvar att leva. Orken likaså. Och inte med för många skrubbsår och hjärnskakningar i kroppsminnet.

Jag jobbade på BRIS i några år och devisen Skiter ni i oss- så skiter vi i er! stod på min anslagstavla- illustrerad med en unge på pottan.Och så blev devisen sann - i vår nya totalkapitalistiska värld. Anser jag!

Så här kommer en totalpolitisk  analys i och av  min mening:



I ETC kan man läsa att 26 % av dagens LO-arbetare röstar på SD. Bara 36 % röstar på det parti som säger var arbetarrörelsen, Socialdemokraterna.


Statsvetare Ann – Cathrine Jungar tror det beror på att allt färre arbetare känner igen sig i socialdemokraternas värdefrågor som feminism och mångfald, och att det skrämt iväg de som vill prata klassiska arbetarfrågeställningar- men Dan Andersson, LO-ekonomen går ett steg djupare;


Att de ekonomiska orättvisorna har satt det svenska trygghetssystemet ur spel- och skapat en rädd och otrygg väljarskara. Och de är många som är arbetslösa, bostadslösa- eller känner hot .Och då hanterar man oftast dessvärre väldigt snävt. Man sparkar neråt istället för gemensamt uppåt- på de som äger makten till de politiska och ekonomiska förändringarna. För att orka vara god och tolerant- så krävs det trygghet. Och mat i magen.

En hotad, rädd och otrygg människa blir inte tolerant mot olikheter. Eller förändringar som öppnar upp för framtidens ovisshet och nya tankar, möjligheter och utmaningar.En otrygg och rädd människa orkar inte vara visionär.


Den som exkluderas från en tillhörighet – fortsätter exkludera. Det är människans dilemma och tragik. Som vi själva måste lösa oss ur. Och börja omdefiniera begreppet trygghet och arbeta på ett större tänk- som inte är så jäkla konjunkturkänsligt.Samma summa pengar kan för en trygg person vara good enough- men för en otrygg människa förknippas med brist och utanförskap. 


Det visar sig bland annat i senaste valet

Unga från storstädernas medelklass röstar vänster – på feminism och miljö- de ser framtiden an och tänker nytt.

Unga i småorter eller landsbygd röstar höger- på trygga enkla lösningar från förr. För de har lämnats kvar i en dåtid utan verktyg att äntra på framtidens skepp.

De unga  som lyckas ekonomiskt springer på löpband och konsumerar dyra upplevelser- medan tomheten och meningslösheten lurar i varje ensam sekund. Så hjärnan stressas då den aktivera sig dygnet runt. Och mängden felbeslut hopar sig….och OFF-knappen är utom räckhåll....


För de värden som premierats de senaste decennierna är individuell girighet, egoistiskt korttänk (  exempelvis de sjuksköterskor som kräver 50 000 kr i månadslön i Norrland  för att arbeta med sjuka i sommar – jag förstår att de vill också bli sedda, erkända  och rika-och att de tycker det finns en oriktig värdering av arbetsinsatser ….men vad ska de med så mycket pengar egentligen??? ) och ett  beklagligt okritiskt konsumerande. Dessa värden har vi hjärntvättats med i som sanningar i Orwells 1984 års -anda under 3 decennier nu. 

 När Jennifer Lopez fortfarande har kvar sin stjärnstatus - trots att hon väljer vattna sina gräsmattor i ett California som drabbats av en torka som gör att de fattigas barn inte får tillräckligt med vatten att dricka-så är det något som är så förfärligt sjukt egoistiskt - att det gränsar till ondska.

 Och då levandegörs devisen Skiter ni i oss –så skiter vi er i den högerpopulistiska politiken som nu sveper över världen. För det är de fattiga som blir utan, både vatten, glans, hopp och existenstrygghet i vår moderna konsumism. Och då skiter de i oss. Och sig själva på en och samma gång. För det onda man gör, det exkluderande man gör- drabbar inte bara de utanför sig själv- det exkluderar kärlek och dödar liv även inom varje enskild människa. 

Och en förfärlig värld av döende kärlekslösa människor är inget roligt ställe att vara på, tänker jag och ryser åt en framtidsversion som Mad Max och andra  inte kan komma i närheten av.


Det kapital som tjänats in på vårt arbete har omsatts i jobb för öka och öka konsumtionen av allt tänkbart och otänkbart. Och glappet mellan de som har och de som blev utan ökar. Liksom avundet och hatet. Och därmed en göds en förödande intolerans.


Att då som socialdemokraterna bara prata om ”rätten” till 40-timmars arbete, är vare sig  verklighetsförankrad i en samtid där allt fler blir sjuka av sitt arbete,  eller speciellt framtidsorienterat, då robotar tros ta över delar av dagens arbeten…..att då piska människor till utnyttjande meningslösheter i fas3 och liknande kontrollfunktioner är djupt ovärdigt en human civilisation och dess politiska företrädare




En värld som befolkas av levande och kreativa människor kräver en ekonomisk rättfärdighet och en gemensam arbetsinsats.

Medborgarlön + medborgarinsats= ett bra liv, säger jag!

Och så krävs det -tycker jag  - en anständig känsla av good enough – så det räcker till alla här på jorden!


Men för att den tanken skall få fäste måste jag som har lite över börja!