Livets kvalitéer kan sägas vara sex; Liv, kärlek, frihet, glädje, sanning och frid.
De hänger ihop för mig,
Ett liv utan kärlek och glädje och frihet- vad är det för liv?
Ett liv utan komma hem i sanning och frid- vad är det för liv?
 
Liv ger kärlek som föder frihet som fylls av glädje och sanning och landar i frid. Med sig själv, med livet omkring.
Eller dess motsats, förstås.
Jag ser så många uttryck av rädsla just nu- kanske inte precis där jag är. Men en bit bort. I Charlottesville, i Visby, i Barcelona Rädda pojkar som blir nazister och fascister. Det tycks mig som om de är rädda för att sexismens ska dö ut och rasismens försvinna. Att jämlikhet och egenansvar ska växa fram. Att du är ansvarig alldeles själv för vem du är och gör. Att du inte kan gömma dig ihop i en hop..
Utan får vara den människa du är- och det syns.
 
Jag tänker och känner i mig själv att mitt samvete skulle inte trivas i lögn eller oro utifrån en vetskap om att mitt agerande, tyckande och varande omöjliggör andras chans att må bra, drömma fritt och äta sig mätta.
Jag vill vara glad och fri. Och det vill jag att andra också skall få vara. Så enkelt är det.
 
Jag tror att vi innerst inne alla vill att vårt samvete skall få vara i frid. Där det hör hemma. För då är jag inte rädd att min glädje ska tas ifrån mig.

Ibland blir jag dystopisk. Lever jag i en gyllene parantes i mänsklighetens levnadshistoria? Hela jag vill ju att vi ska vara i början på något helt annat sätt att leva tillsammans. I samklang med oss själva, andra människor varelser och jorden.
Men ibland blir jag som sagt dystopisk….särskilt när jag närmar mig den verklighet som våra medier förmedlar.
 
När jag varje dag läser om våldtäkter och övergrepp på barn och kvinnor- då tappar jag lite i min förståelse och hopp om mänskligheten
När jag varje dag översköljs av reklam för ting jag inte behöver- då tappar jag lite i mitt förnuft och tro på mänskligheten
När jag ser hur fascismens rädda ansikte dyker upp hos fler och fler ledare- då tappar jag lite i mitt mod och vilja för mänskligheten
När jag möte maktmissbruk lite varstans- då tappar jag och hela världen balansen
 
Jag tänker att det vi har av frihet och jämlikhet är så skört. Rätten att tro på att vi alla är likvärdiga- och att vi inom en snar framtid kan få äta dess goda frukt. Den frukten har drabbats av pesten just nu;
 Att demokrati kan så lätt köpas med lite pengar och sex.
Att vi trollas bort av droger och skådespel
 
De landvinningar vi gjort i Sverige under min levnadstid; ökade möjligheter att leva gott för de fattiga, sjuka, minsta, homosexuella och kvinnorna. De landvinningarna är idag hotade av oss själva – vi som i det tysta okejat Trump, SD, IS, fascister, pedofiler ,torskar, maktgalna kapitalister  ta plats och erövra tillbaka mark bit för bit- bakåt i vår egen mörka historik.
När vi hellre lägger pengar i miljarder på ett par fotbollsspelare än på förlossningsvård, personlig assistans och kortare arbetstid- då brister något inom mig.
 
Jag blir helt enkelt sjuk av denna ojämlikhet. Att en ung frisk man som är duktig med en boll några år av sitt liv- är så mycket mera värd än att nyblivna föräldrar skall få god omvårdnad för att säkerställa en bra start på ett nytt litet liv- det säger något om vår tid. Den påminner i alltför hög grad om lyxgalana despoter och franska konungar genom tiderna som ägt allt och låtit de många få slåss om smulorna.
 
Jag vill inte tillbaka i vår historia. Jag vill framåt! Jag vill ha en roligare och ljuvligare värd. Innerligare och starkare. En värd där vi utmanas av svårigheter- men hjälper varandra istället för roffa och svika. För det är oss själva vi gör illa genom denna ojämlikhet.
Varför bygger de rika sina höga murar? För de orkar inte se konsekvenserna av sin rikedom i sina fattiga medmänniskor. Förstås. Det är inte svårare än så.
Jag vill leva och verka för att inte rädas konsekvenserna av mina egna handlingar! Jag vill våga möta mina medmänniskors ögon. Jag vill leva efter orden Alltd et ni gör mot mina minsta –det gör jag mot mig själv.
Think global- act local!!
Och spräng parentesen till ett jävla stort utropstecken- bara för att det är möjligt!

Jag uppfattar världen som den presenteras via medier alltmer surrealistisk. Absurd och verklighetsfrämmande. Mer för var dag som går, dessvärre. Detta har jag konstaterat förr- men det är ändå ett intressant ämne , tycker jag. Att det som skall föreställa verkligheten känns så overklig….
 
Men de tycks mig som om många sitter fast i sin uppfattningen om sig själva. Vilka de är och borde vara. Och samtidigt så vet de inte riktigt vem de är. När blev du du?
Vem är du utan sociala speglingar? Var börjar och slutar du? Egentligen?
”Jag” får nämligen inte plats inom min kropp. Jag är lite allovertheplace. I tankarna, i själen i kroppen. Kroppen är ju här i nuet- men resten av jag är ute på allsköns irrfärder. I min historik och i tankar på vad som kanske komma skall.
 
I mina irrfärder stöter jag på absurditeter. Jag och Dagens Nyheter är liksom lika besatta av Trump. Ingen av oss kan riktigt fatta att denna avart av mänskligheten har blivit till….trots att det verkligen ur psykologisk och filosofisk mening make sense. Vi förtjänar Trump. Han visar oss var vi är någonstans. Typ på botten…
Såg en nyhet precis att Trumps svärdotter skall starta en mediakanal med Real News ….hon såg inte riktigt riktig ut- som vi sa i Göteborg, förr om åren. När livet begav sig. Men det kanske makes sense- att skapa en mediakanal för sina egna nyheter- som man vill ha dom…
 
Andra politiker visar också var vi är i utvecklingen av Homo sapiens
Anders Borg skriker hora och visar kuken- och ”alla” tycker det är OK. Vi kan ju alla göra fel. Tur att han är medelålders svensk man. Hade han varit ung afghan hade han åkt ur landet med snoppen före…Hans sambo säger att han inte var sig själv. Jodå, det tror jag nog. På en jävligt låg energinivå så är det så Anders Borg är. Bäst att han aktar sig för att sjunka så i energi…Jag är inte heller så kul på väldigt låg energinivå. Så jag försöker undvika att sjunka . Genom yoga, meditation, goda samtal, fota vackra saker och vistas med människor som mår bra så det spiller över. Och så bada i havet, förstås. Det höjer min energinivå!!
 
Så - Just nu är jag deprimerad- sjunkit lite i energi…. mina tankar är färgade lite i grått och desperation.
Jag är inte färdigbadad, nämligen! Jag är inte klar med sommaren ännu…men min semester börjar ta slut…Dessvärre är vädret precis som jag, lite i grått. Det blåser höst så det visslar om det. Inte den där fina sprakande hösten som gnistrar i guld och rött- utan trött och gråhösten. Den sortens höst som kommer alldeles för tidigt! Just nu tycker jag att semestra hemma är klart överreklamerat om man inte är hurtbulletypen. Eller gillar sitta inne 11 månader om året….dystert energiläge , alltså.
Jag kanske får akta mig så jag inte gör en Anders Borg i kväll när jag ska ut J