Det hatas en hel del nuförtiden. Det känns så. Som om de mörka krafterna inom fascismen och nazismen – för att inte tala om sexismens nättroll och torskar- tagit fram de sämsta och lägsta sidorna även hos dem som står på den så kallade andra sidan. Som om det fanns sidor i en rund värld och vars liv går i cykler….Vi hänger ihop- jorden är ett slutet system. Så hur kunde detta hatet gro så länge och bäras av så många?
 
För hatet skördar sina  offer, tänker jag. Främst vår kärlek och medmänsklighet. Jag tänker på Darth Vader – om hur enkelt det är att hata. Hur man fastnar i sitt hat. Att det blir en identitet. En mask som kan bli svår att ta av. En gång var han en snäll kille- hans mammas solstråle. Men så valde han de snabba resultatens väg…och fastnade där.
 
Jag känner stor förtvivlan. Stor förtvivlan över så många före detta solstrålar som slocknat. Slutat vara någons solstråle. Kanske knappt fick en chans att vara det en längre stund.
Förtvivlan över att det finns så mycket olycka i världen, att det enklaste är att hata först, hata tillbaks. Hata igen, hata mer och högre. Hata allt. Men tills slut mest sig själv. Det liksom börjar och slutar där. Ensam med sig själv och sina handlingar. Vilka troll bor tillsammans med ett nättroll? Inom hen?
 
Jag tror inte en enda lycklig människa vill skicka tillbaka ensamkommande barn till krigets Afghanistan eller Syrien.
Eller skickar penisbilder av sig själv till någon som inte bett om det.
Eller skriker Sieg Heil på våra gator och torg- ännu en gång. Bara ett några årtionden senare- än den där  förra gången som ledde till 20 miljoner människors död…20 miljoner människors liv slocknade, för att vi lät nazismen växa sig starkt. Och nu sker det igen…väldigt arga människor samlas och skriker ut sitt hat i gemensam förklädnad.
Med fanor och symboler från förr.
Förra veckan marscherade nazister i Göteborg, nästa vecka är det dags igen… hur kunde det här hatet delas av så många? Hur växte sig rädslan så stark i vårt land?
 
Hatet har satt den politiska agendan just nu i landet. Hatet växer sig starkt av andras hat. Det föds i rädsla och göds av rädsla. Grupper polariseras och ställs mot varandra. På denna gemensamma jord vi lever på och av. Har vi råd att hata bort våra liv?
 
Hur skall vi sluta upp och vara så rädda för varandra?
 
Jag tror det började gå snett –återigen- när den offentliga neutrala tryggheten i form av skattefinansierad basservice och infrastruktur blev en marknadsvara- vilken vara som helst. Men trygghet är ingen handelsvara- det är den grunden vi blir människor av.
 
En trygg människa vågar kärlek
En trygg människa känner glädje med andra
En trygg människa vågar frihet
En trygg människa trivs i sanning
En trygg människa är i frid – med sig själv. andra och jorden.
 
Vi har pratat mycket om en kommande yttre klimatkatastrof- men den inre klimatkatastrofen är också på frammarsch.
 
Vem hatar jag? Och varför? Och på vilket sätt gör mitt hat världen till en bättre plats att leva på?
 
Frågor jag bara kunde svara på med att det är rädsla som får mig hata. Och min rädslas hat har dessvärre inte gjort ett skvatt för göra världen till en finare plats att verka från.
 
Det har däremot min kärlek, glädje och livslust gjort!
Den har gjort andra glada, friare och skapat gott både det yttre och inre rummet.
 
Så rannsaka din rädsla, erkänn den- men låt den inte styra ditt liv!
 
 

Maktens män attraherar många kvinnor. Bakom varje potentat står en radda fruar, älskarinnor och villiga kvinnor att bli sedda av en man med makt och pengar. Varför, bör vi kvinnor fråga oss själva, tänker jag. Varför är en man som Trump attraktiv med pengar- för få kvinnor skulle finna honom annat än vämjelig utan ett öre på fickan.
 
Maktens män förbrukar kvinnor
Raddan av svikna, övergivna och färdiganvända kvinnor är oändlig, och den listan fylls på dagligdags av kvinnor som känts sig lurade, visste inte, förstod inte,. Vad är det vi inte vill se och förstå? Att komma upp i sig i maktens torn kräver en hel del offer  på vägen upp- så som mänsklighet, tillit ömsinthet och själslig närvaro.. Makten är inte gulligt schysst. Den är bara sig själv, makt. Och när själen lämnar en människa brukar droger  och kickar få ta vid- som ett substitut för en känsla av något slags levande. Snabba kvinnor och snabba droger. Sugarbabies och sugardaddies existerar ihop- utan varandra är de intet.
 
När upphör Melania Trump att vara ett offer? Hon liksom otaliga kvinnor som är andra despoters fruar– de som står bakom sina män när de i sitt maktutövande begår övergrepp, terror, sanktionerade mord och moraliska tvivelaktigheter.
 
När går Melania  Trump från offer till faktiskt medhjälpare och en förutsättning för maktens män att fortsätta sitt plundringståg över världen?
En viktig medhjälpare till övergrepp på mänskligheten?
 
Melania är inte först och värst och som sagt definitivt inte ensam.- hon ha en mängd medsystrar som står bakom sina despoter när barn efter barn förlorar sin barndom, när människor tas ifrån sina drömmar och möjlighet till en rimlig värld.
 
En kvinna med makt- är hon alltid ett offer trots sin position? Jag tycker att någonstans måste det väl gå en linje där den lilla fattiga flickan som vill bli bekräftad rik och vacker - plötsligt är en maktens missbrukare. Som fortsätter sanktionera pågående övergrepp under maktens vingar. För pengar skull? För bekräftelse av sin skönhets skull? För maktens egen skull?
 
Vad är då maktens kvinnor skyldiga till?
Högförräderi mot mänskligheten? Precis som sina män?
Eller är både Donald och Melania offer för sitt begär efter makt och bekräftelse?
Har vi egentliga val att göra? Och i så fall – när infaller de?
 
 

Kommer ni ihåg sagan om Kejsarens nya kläder? Om hur kejsaren får alla medborgare i sitt land att beundra hans vackra icke existerande kläder. Hur människor smilar upp sig och in sig hos makten- och ingen merän barnet – säger som det är; Att kejsaren har inga kläder. Att han är spritt språngande naken.
Jag tänker ofta på den sagan – att den säger något viktigt om vår tid. Om feghetens tystnad och den förtvivlade längtan att få vara med. Oavsett om alltihop är en stor  lögn.
 
Jag förundras så över dagen perfektionsideal. Jag ser unga flickor sminka sig så perfekta- att de ser döda och vanskapta ut. Jag ser människor träna sönder sina kroppar och med smärta visa upp sin fasta muskulatur.
Jag ser människor som köper tjusiga  hem för sin trygghet skull- och som de inte någonsin lugn kan äga då de har skulder till det globala nyckfulla bankväsendet för resten av sitt liv.
Jag ser människor dejta bort sina livsdagar på Tinder för leta den perfekta kärleken.
 
Jag ser rädslan att inte vara perfekt och lyckad kryper både ner och upp i åldrarna. Platsen och tiden att bara få vara sig själv minskar stadigt.
 
Jag tänker att misslyckas lite lagom här och där ger perspektiv och lärdomar som kan vara trygga att ha med sig i sitt livsbagage. Att få vara lite fel ute. Våga det. Vara lite alldaglig och trött ibland. Orka det. Åldras och förändras. Glädjas åt det.Inse att det ordnar sig med lite arbetsinsats för att förbättra sig. Och med lite hjälp från goda vänner.
Att däremot misslyckas kapitalt som det troligen är att hängett sitt liv åt en fet lurig lögn- det är en tuff livsläxa att arbeta sig igenom. Men det är kanske den läxan vår tids människor ska ta för att våga vara det dom är. Bara vanliga och alldeles unika människor. Med fel och brister. Med genialisk briljans. Och med rätt att leva oavsett hudfärg, ålder, kön, läggning och livsinriktning. Och med den självklara rätten att få misslyckas då och då.
 
 

En manlig släkting till mig är en åldrande man som börjar närma sig de femtio. Han har ingen kvinna att älska. Och inga barn att bry sig om. Han är en man som lever sitt liv vid tangenterna och dataskärmen. Och han röstar på SD.
Han kallade mig för ett par år sedan för batikhäxa med djupt förakt i sin röst…och jag fattade liksom inte riktigt vad det var.
Visst gjorde jag lite batik i slöjden när jag var sisådär 13-14 år…men att den synden var så gruvlig att jag ska hånas för den flera decennier….det var lite nytt och ofattbart för mig. Det var förvisso inga mästerverk  jag åstadkom -förutom en jättesnygg lappkjol 😀
Sedan har jag anat mig till att det troligen inte är mina syslöjdsynder på högstadiet som ligger till grund för detta epitet – utan att jag är en åldrande kvinna med skinn på näsan, som tar plats och gör vad fan jag vill. Utan att be honom och andra män om tillåtelse.
Jag klär mig som jag vill- i åtsmitande svart när den andan faller på- i gladaste rött och orange och gult- när färglusten drabbar mig. I kort som i långt
Jag sminkar mig sparsamt eftersom jag inte gillar att gå omkring med mask för ansiktet daglidags- utan gillar att frihetens vindar kommer åt mina porer. De vill ha luft de också!
 
Jag föddes på det glada sextiotalet och har därmed sett ett och annat decennium passera.
Jag har älskat och älskats
Fött tre underbara barn.
Och nu fått mina första barnbarn
Jag har jobbat med lite av varje
Och rest en del.
Sökt och funnit. Och nyfiket gått runt nya hörn.
 
Jag är alltså en erfaren kvinna- man blir det när man lever, nämligen. Trivs för det mesta rätt gott i livet, med livet.
Och jag är jävligt glad om jag får tillhöra Batikhäxornas skara.
Finns det en starkare kvinna än häxan?? Och med galna roliga kläder som syns?
Röra till magiska drycker- och kanske flyga till Blåkulla om våren för festa och dansa!
Bära kunskapen om liv och död- och en fräck svart hatt på det.
Tack gode Gud -för att jag slipper vara en ung sminkad själlös och tystad kvinna- till behag för ensamma rädda gubbar runt om i världen!!
Je suis en Batikhäxa- and I`m proud of it!

 
Vart tog den där innerliga kloka visdomen vägen? Den som byggdes sakta upp, genom åren….lära göra förstå och omigen lära nytt, göra annorlunda och förstå ännu lite mera.
 
Var det visdomen man bytte ut till kunskap under upplysningstiden? Kunskapen som andra hade erfarit och som lärdes ut från böcker och katedrar.
 
Och vart tog då kunskapen vägen?
Är det den som nu kallas information? Den som är sökbar dygnet runt- men aldrig behöver erfaras, förstås eller minnas….
 
Visdomen kunde nås av alla
Kunskapen lärdes ut av få till få
Informationen är allas- men mest ingens
....
Jag tror jag ska satsa på att försöka bli klok- det känns som om det klokskap som världen och jag   behöver 
Och kanske når jag visdom på det viset...

 
I helgen var det Sommarens sista dagar. En festival i stadsdelen Majorna- men också ett faktum här på Västkusten. Nu väntar enligt prognos minst en veckas gråväder med regnstänk. Himlen över Göteborg skiftar i olika gråa nyanser och temperaturen vill inte bestiga mätaren mer än 15 grader sisådär- och vi är bara i början av september…
 
Hösten har kommit till stan. Lite väl tidigt kan tyckas-då sommaren aldrig tog fart….aldrig fick fäste detta året.
 
Och vi nordbor som så väl behöver vår sommar – att minnas och värmas åt när nu mörkret återvänder. Minnas några varma sommarkvällar. Några dagar på stranden. Minnas hur kroppen blir ett med havet eller sjön. Bären. Svamparna. Ljummma sommarvindar  Och det nordiska sommarljuset där nätterna är korta.
I år var det sällsynta upplevelser. Där jag bor blev det aldrig riktigt varmt- vare sig på land eller i hav.
Och min kropp och min själ längtar efter den värmen. Sommarens oändliga lätthet. Jag behöver den så!!
 
Då och då förundras jag av klimathotsförespråkarnas hat och förakt för mångas dröm om en vecka eller två i värmen. I den självklara solen och i uppvärmda havet. Drömmen om semester.
Tänker att det finns mentala klimathot också, och att det dessvärre ofta kommer från de som kämpar för det goda….jag vet att nättroll och de flesta andra hatare oftast hämtar sin åsiktsbildning högerut- men just inom klimat och miljörörelsen så kommer den från vänster. En fanatisk sekterism som är så oförsonlig. Mot dom som inga hus har på landet. Mot dem som kanske inte har råd att ta ledigt långa stunder och åka tåg för en dyr penning. Mot dem som har ont i sina kroppar efter tåg och bussresor.
Mot dem som har sina vänner och släkt i andra länder.
Mot dem som önskar sig lite värme. En liten liten stund till.
Märkligt.
Och ledsamt.
Och så fruktansvärt icke-konstruktivt.
 
Billiga bekväma tågresor- de hatas inte fram.
De skapas av någon som vill förbättra . På riktigt!