Hon fick hundratals mail- men som vanligt var det de väntade. Att yngre kvinnor har fastare kroppar och slätare hud. Att frun hade slutat bry sig om sitt utseende och vara till behag för mannen. Att erövra kvinna, barn, karriär och residens –inte gav så mycket när det väl kom till fram till kritan - utan att få göra det igen med en yngre fattigare kvinna var roligare och mer lockande.
Att en annans ungdom vitaliserar den bristande egna energin. Och att män är mer rädda för att dö. Och tillsammans med den nyutsprungna flickan så kan man inbilla sig att döden inte lika närvarande.
Det tycker jag är det mest intressanta svaret- som tyder på någon form av analys och självreflektion. Att män lever längre bort från livet och livscykeln- från frö till frukt - än kvinnor gjort historiskt. Att livet hör samman med döden och är i cyklisk form- inte linjärt uppåt uppå utan slut…. Att män varit mer intresserade av bygga former och behålla ställningar, som inte kan leva av sig självt. Och därmed inte generera vitalitet hos den som skapat det .Det finns dock hopp med en yngre generationen pappor som är mer närvarande med sina barn och kanske med sina åldrande föräldrar På så sätt så kanske de kan bryta mansrollens förbannelse och inre tomhet.
Och så är det förstås en klassfråga. För yngre kvinnor väljer inte leva med mindre bemedlade äldre män. Så det är förmodligen inte njuta klokskap den yngre kvinnan vill göra. Utan gena i livet med andras, det gamla parets, pengar och vad det kan ge för positionering och trygghet i en orättvis värld. Så en gnutta mer jämlikhet med våra ekonomiska förutsättningar och större jämställdhet så skulle nog det inte vara lika vanligt att män kan köpa sig ungdom och liv av andra. Utan får liksom arbeta för det själv med sig själv genom hela livet sitt. Och- Tänk vad mycket kreativitet dessa unga kvinnor skulle kunna bidra med till samhället och livet istället för behaga åldringar!
För visst är unga kroppar mer släta och fasta- det är helt könsneutralt. Hormonerna ändra sin sammansättning genom livet. Med åren pekar fler saker neråt. Pungen, brösten, magen och hakan. ( Och håren börjar sätta sig lite varstans utom på huvudet…) Tråkigast är väl om även munnen gör det. Pekar neråt och avvisande. På alla sorters kön och folkslag. Munnen som påvisar att livet inte vågat levas till det yttersta- utanför roller och ramar. Levas till sista andetaget är taget och borta. Det är ledsamt på riktigt.
Men- det som är det sorgligaste av allt; Det är män tar sig oftare rätten att klanka ner och välja bort sina jämnåriga medmänniskor av kvinnligt kön, utan för en sekund fundera på hur de själva tar sig ut. På insidan liksom utsidan. Men med en tunnare plånbok, så kanske de skulle kunna unna sig både självreflektion och analysera fram insikter som skulle kunna komma mänskligheten till gagn- så vi slipper trava runt i förfädernas avlagda skor.
En får väl leva på hoppet och testa sig fram till nya skodon medan processen tar sin början!!