Åsa Beckman i DN frågade sig och sina läsare i DN för ett par veckor sedan varför män upplevde det som en triumf- en seger- att få visa upp och/eller leva med en mycket yngre kvinna.
Hon fick hundratals mail- men som vanligt var det de väntade. Att yngre kvinnor har fastare kroppar och slätare hud. Att frun hade slutat bry sig om sitt utseende och vara till behag för mannen. Att erövra kvinna, barn, karriär och residens –inte gav så mycket när det väl kom till fram till kritan - utan att få göra det igen med en yngre fattigare kvinna var roligare och mer lockande.
Att en annans ungdom vitaliserar den bristande egna energin. Och att män är mer rädda för att dö. Och tillsammans med den nyutsprungna flickan så kan man inbilla sig att döden inte lika närvarande.
 
Det tycker jag är det mest intressanta svaret- som tyder på någon form av analys och självreflektion. Att män lever längre bort från livet och livscykeln- från frö till frukt - än kvinnor gjort historiskt. Att livet hör samman med döden och är i cyklisk form- inte linjärt uppåt uppå utan slut…. Att män varit mer intresserade av bygga former och behålla ställningar, som inte kan leva av sig självt. Och därmed inte generera vitalitet hos den som skapat det .Det finns dock hopp med en yngre generationen pappor som är mer närvarande med sina barn och kanske med sina åldrande föräldrar På så sätt så kanske de kan bryta mansrollens förbannelse och inre tomhet.
Och så är det förstås en klassfråga. För yngre kvinnor väljer inte leva med mindre bemedlade äldre män. Så det är förmodligen inte njuta klokskap den yngre kvinnan vill  göra. Utan gena i livet med andras, det gamla parets, pengar och vad det kan ge för positionering och trygghet i en orättvis värld. Så en gnutta mer jämlikhet med våra ekonomiska förutsättningar och större jämställdhet så skulle nog det inte vara lika vanligt att män kan köpa sig ungdom och liv av andra. Utan får liksom arbeta för det själv med sig själv genom hela livet sitt. Och- Tänk vad mycket kreativitet dessa unga kvinnor skulle kunna bidra med till samhället och livet istället för behaga åldringar!
 
För visst är unga kroppar mer släta och fasta- det är helt könsneutralt. Hormonerna ändra sin sammansättning genom livet.  Med åren pekar fler saker neråt. Pungen, brösten, magen och hakan. ( Och håren börjar sätta sig lite varstans utom på huvudet…) Tråkigast är väl om även munnen gör det. Pekar neråt och avvisande. På alla sorters kön och folkslag. Munnen som påvisar att livet inte vågat levas till det yttersta- utanför roller och ramar. Levas till sista andetaget är taget och borta. Det är ledsamt på riktigt.
Men- det som är det sorgligaste av allt; Det är män tar sig oftare rätten att klanka ner och välja bort sina jämnåriga medmänniskor av kvinnligt kön, utan för en sekund fundera på hur de själva tar sig ut. På insidan liksom utsidan. Men med en tunnare plånbok, så kanske de skulle kunna unna sig både självreflektion och analysera fram insikter som skulle kunna komma mänskligheten till gagn- så vi slipper trava runt i förfädernas avlagda skor.
En får väl leva på hoppet och testa sig fram till nya skodon medan processen tar sin början!!

 
Det är en alldeles ny dag.
Sitter här om morgonen med mitt kaffe och ser solen försöka ta sig över trädtopparna och ur molnslöjorna.
Det är lite som det känns just nu inombords. Känner mig sorgsen och gråten ligger på lut. Som om solen inom mig och utom mig inte riktigt kommer fram. Gårdagens historik och handlingar lägger sig som rök över denna morgonstund Jag känner sorg för Göteborg och Sverige i rädslans samtid.
 
 
Det är en alldeles ny dag
Om 2 dagar skall landet och staden jag bor i välja politiskt styre. Medierna har surrat och på torgen står politiska gräsrötter och försöker övertyga förbipasserande om att rösta som dem. Tonfallet och tempot är hätskt som vanligt i valtider- men det har kommit in andra toner i min stad och mitt land. Både ljusa toner och mycket mycket mörka tongångar. De mörka ekar av hat, förakt och fornstora dar . De ljusa luktar grön skog och spring i benen. Att allt faktiskt är möjligt bara vi tror och handlar därefter
 
Det är en alldeles ny dag
En alldeles ny dag. Fast mina tankar hänger sig envist  kvar i det gamla- trots att hjärtat mitt strävar åt framtiden till. Det är mina tankar som får mig sorgsen och faktiskt lite rädd när jag hör vad mina medmänniskor säga och tycka om varandra. Så mycket hat, så mycket rädsla och så mycket ont som kan komma ur detta, som historien visat. Gång efter annan. Det fyller mig med en stor stor sorg som gör att jag bara vill sätta mig ner och gråta över hur kunde det bli så här fel igen.
Men gråten som finns inom mig kan också vara en befriare från det gamlas smuts. Skölja mig ren och redo för en annan sorts morgondag. Den sortens morgondag jag vill ska vara oss alla förunnade. Att livet är här för att levas och värnas av oss. Att vi kan låta livets låga värma oss och leda oss i stunder då vardagslivet är svårt- som det ju så ofta är. Våra föräldrar blir gamla, vänner försvinner och de närmaste dör eller blir sjuka. Våra barn växer upp och begår misstag och våndas på sina livs resväg. Och vi åldras och krämporna tilltar. Men visdomen tilltar om vi tillåter den att göra det. Och om vi släpper lite av våra rädslor från gårdagen och lättar på prestigen - vågar tro på livets kraft  och min förmåga till att faktiskt göra skillnad och gott.
Och då är det särdeles underbart att inse det alldeles uppenbarliga;
Det är en alldeles ny dag.

 
Snart är det val. Sällan eller aldrig har jag upplevt så mycket sorg, rädsla och kampvilja som inför valet 9 september anno 2018.
Anledningen är högerpopulismens framväxt. Den rörelse som har sina rötter inom fascismens och nazismens ideologi om bättre och sämre människor.Om vilka som ska få vara med och vilka som skall få vara utan. Vilka som skall få vara fria och vilka som skall vandra tillbaka till fångenskapen som vi kanske trodde tillhörde det förflutna.
Åkesson är för det mesta en duktig retoriker som pratat med folk på folks vis. I en värld  och samtid där kraven på att vi skall använda hela vår mänskliga förmåga att tänka och handla. Analysera och förstå- sympatiserar var femte svensk med ett parti som förenklar tillvaron till ett svart och vitt samhälle- med väldigt få nyanser däremellan
Jag tänker att när jag tycker om, öppnar upp och våga vara med sånt jag inte är van vid- så växer mitt hjärta och förstånd. Jag blir en lite större människa, snällare och gladare. Rent av lycklig.
DNär jag mår dåligt och är taggig sluter jag mig och blir en lite mindre och räddare människa.
Denna rädsla och illamående tycks vara vardagen för en stor del svenskar av idag.
Den sortens dåligmående som bara lättar av att slå på någon annan. Trampa ner någon under sig själv för få lätta sin livsångest. Ungefär som en missbrukare söker sin drog för få några minuters frid med sig själv innan helvetet bryter ut igen.
SD är de olyckliga och räddas parti- men de har dessvärre fått en mängd medlöpare i valets agenda och samtalston.
Moderaterna, kristdemokraterna, liberalerna och socialdemokraterna tävlar dagligdags i vem som är tuffast mot de svagaste. Det är ömkligt och svårt patetiskt att se dessa välbeställda toppolitiker rea ut sig själva och demokratins värdegrund för några år vid makten.
Och naturligtvis kommer det bli tufft för Sverige och svenskarna i många år när vi låtit dessa rädslan och hatets apostlar ta sådan plats i våra sinnen och i maktens korridorer. Det kommer ta år av arbete att sopa rent och laga landet helt igen. Men vi kan det! Och vi kommer göra det för våra barn och barnbarns liv.
Vi ska bli ett stolt land igen  som vågar växa in i framtiden med stort hjärta och mänsklig klokhet- och som på så vis samlar kraft för att ta itu med vår jord största utmaning- klimatförändringen och dess konsekvenser.