igår sköts ytterligare en ung människa till döds i Göteborg. Polisen betecknar det som gängrelaterat. Det rör ju inte mig och mina barn, eller ens mina grannar. Många slutar nog att bry sig där- men jag tänker att det är ett fattigdomsbevis för ett land att förlora så många unga människor till i våld, hat och kriminalitet.
Hur många veckor och dagar på ett år slipper vi läsa om hatattacker, våld och skottlossningar?
Är det normalt på 2000-talet att unga ska dö innan de ens hunnit börja leva sina egna liv?
Jag tycker inte det är normalt, hur vanligt det än blivit.
Jag tycker vi kan bättre än så.
 
Jag vet att vi tillsammans kan bättre än så.
Det börjar med ett beslut om vilken sorts värld jag och du vill ha. Och sedan gå i den riktningen. Och försöka hålla mig vaken och klar i skallen.Använda mig av de öron och ögon jag fått. Lära av mina misstag. Och försöka göra lite bättre för varje dag som går. Och bry mig lite till. Låta mitt hjärta finnas med i mina i såväl tankar som beslut och handlingar. Inte tappa hjärtats förstånd- det är det bästa förståndet att ha med sig på livets resa. För mig och för min omvärld

 
En världsnyhet i dessa dagar är –
inte att miljoner av människor är på flykt under krigens vansinne,
inte heller nästan dagliga hatattacker och bränder mot de flyktingar som lyckts ta sig hit,
inte ens vetskapen om att de rika äger allt mer av världen för varje dag som går, inte är det en förödande stor nyhet–
nej, den stora nyheten, som slog ner som en bomb är; att James Bond ligger i nya filmen Spectre med en jämnårig kvinna- för säkerhets skull kallad gammal, äldre än honom, minsann!
Daniel Craig är 47 år. Monica Bellucci är 51 år och kvinnan som han väljer hjärtat-för-dagen-dam är den 30-åriga Leá Seydoux.
Så ni som satte kaffet i halsen, kan andas ut- han blir naturligtvis ihop med den kvinnan som är i mer i hans barns ålder än en jämnårig! It is still a mans worl- the very old man´s world
Så vad är då det revolutionära nyhetsvärdet, kan jag ju undra…och kommer fram till att det är väl bara det faktum att det i en actionrulle ligger en man med en kvinna  i sin egen ålder. Häpp!
Att detta sker över allt varje dag har filmmakarna lyckats missa i decennier. Men James Bond är ju inte verklig- det är en dröm. Frågan är – har denna dröm fortfarande någon som helst bäring och äger plats i en glad, fri och jämlik värld? Jag tror inte det! Den är en dröm om över och underkastelse. Om stereotypa roller som kväver utvecklingen och livsrummet inom oss. Unken luft i det livsrummet. Släng dessa gamla gubbdrömmar på soptippen- är mitt råd- för de är ett hinder att kunna flyga högt i drömmarnas land som ryms i en fri värld .Tror jag! Och  Jag vill ha mer frihet, mer glädje- och den är alltid på allas lika villkor. För annars är det inte kul på riktigt. Och inte värt att vara en dröm!

Jag är väldigt glad att jag är över 50 år. Måhända hade jag om jag hade varit filmstjärna eller levt på mitt unga utseende, varit ute ur den leken- men som tur är så har jag klarat mig från den sortens lek. Jag leker en annan lek. Livsleken- och den begränsas inte av ålder, kön eller utseenden
Nej, att vara 50 och lite mer ändå, är att vareviga dag upptäcka en sådan massa vettigheter och klokskaper att jag nästan blir vimmelkantig av allt jag vet och förstår numera.
 
Känner mig nästan sprickfärdig av all denna vishet som kommit över mig med åren.
Eftersom jag saktat ner på tempot så upptäcker jag nu en massa nya saker runt omkring mig som jag missat i all min hast.
Jag njuter så otroligt mycket mer idag än när jag var ung. och då har jag alltid varit svag för livsnjutning!
Så till mina yngre vänner och bekantskaper- omfamna åren som kommer. Det är så mycket roligare när du får leka dina egna lekar med likasinnade- och inte bara Följa John-leken från tonåren och uppåt.
Undras vad jag ska hitta imorgon för något nytt och viktigt?

Det är en fantastisk höst i staden där jag bor. Träden sprakar i orange, guld, gult och rött. En härlig upplevelse som ger värme och skönhet. Och det kan behövas i detta politiskt mörka tidevarv. Där hat, rädsla och intolerans trängs i den svenska folksjälen. Där politiker går samman och visar på makalös feghet när de helt spelar efter mörkrets agenda.
Så mycket viktigare att ta till sig det vackra som naturen tålmodigt och evigt ger oss. Ta till sig alla dessa handlingar där människor tar sig tid att bry sig om någon annan.
Ändra dina tankar och du förändrar din värld. Sant- men en klen tröst för de som är satta i nöd –på flykt från vansinniga krig och makabra övergrepp.
Men naturen har förmåga att med tidens hjälp läka den trasigaste själen
 
För naturen finns där. Stilla. I sin takt. Om och om igen föds den, spiras, åldras och går till vila. Och återföds. I sin egen evighet. 

Jag har definitivt gått och blivit gammal!. Det var inte min mening. Jag har snarare burits av ett ungdomligt övermod att vara ung hela livet ut.
Nu inser jag med viss förfäran – och märkligt nog uppblandat med stor tacksamhet….- att detta har skett ändå. Ålderdomen har börjat ta plats inom mig.
Jag insåg det häromdagen när jag skulle se filmen Gatsby. Som ung tyckte jag om boken, dess skildring av gränssnittet mellan skörhet och dekadens.  Mellan hopp och desillusion. Och vikten av en slags egenmoral för kunna stå ut med sig själv.
Filmen blev dock som en tecknad serie i grälla färger. Yta. Med en total oförmåga att en formulera ens en vilja att komma djupare in. Oerhört tråkigt och tröttsamt. Tyckte jag som den gamla tant jag nu är- och stängde av filmen.
Ska det bara vara yta så får det numera vara feelgood för mig- typ brittiska serier som Kommissarie Lewis och Downtown Abbey- att ytligt befinna mig i feelbad intresserar mig icke .Jag har för få år kvar att leva för att slänga bort dem på ett ytligt dåligtmående. Eller gulla med obsceniteter.
 En liten nyfiken stickfråga från mitt ålderdomliga perspektiv är; Kan de inte göra film i Amerikat längre?
Så mycket pengar och teknisk kunskap- och detta är allt de förmår producera????
De har då det inte lätt. De arma amerikanerna! Det lär bli en mödosam livsresa för den kontinenten.
 
Nu när jag då har insett att ålderdomen gjort anspråk på mig- så känner jag faktiskt en lättnad och tacksamhet. Att slippa låtsas och upprätthålla oviktigheter som prackats på mig i det sociala gatloppet ett vuxet liv lätt blir. Åtminstone uppfattar jag det så...
Nu kan jag på egen hand välja och vraka.  Och välja mina egna guldkorn. Vara i min egen kvalitétsuppfattning. Oavsett märke, status eller prislapp. Eller pågående trend.
 
Att börja bli gammal är att återfå friheten att vara mig själv. Visst kan jag ofta ha ont både här och där i kroppen- men det gjorde ont att vara ung också. Mest i knoppen. Och det är lättare med ont i kroppen än i knoppen. Tycker jag!
 
Att bli gammal är att berikas med ett förstånd- som är härligt att ha! Livet blir så oerhört mycket rikare och förunderligare . Jag ser så mycket skönhet, så mycket vackert varenda dag- för jag numera kan använda de där ögonen jag begåvats med. Jag ser mycket annat också- sorg och hat och så oerhört mycket rädsla. En människas liv och mening kan så lätt ätas upp av denna förrädiska rädslan
 
Att bli gammal är rätten att få vara orädd- precis som ett barn. Men med en medvetenhet om faror och skönhet. Som gammal kan du välja hålla balansen du tränat på sedan barnsben. Där barnet är omedvetet- är den gamle medveten. Om du nu inte alldeles har  gått vilse i spegellandet Vuxenhet- det är lätt att göra det i en fåfäng jakt på andras bekräftelse. Bekräftelsen som medicin mot  ensamheten  och rädslan  att inte duga till.
 
Så- nu omfamnar jag min annalkande ålderdom. Med läsglasögon och fotriktiga skor.
Det här ska bli riktigt spännande!
 
Säger
Tant Lilla MY

När Olof Palme sköts flyttade våldet till Sverige. Det där som till synes verkar  var  det oförklarliga våldet. Det som är så nära besinningslöshet, att ingen kan vara oberörd.
Det fanns naturligtvis en massa våld i vårt land innan - män som slog och fortfarande slår sina hustrur och barn. Mobbing på skolor. Trakasserier. Fyllevåld. Våld som kan förstås för att det är nära och så olyckligt.
 
Men när Palme sköts sprack en oskuldsfullhet och gick i vassa bitar. Det samma bara skedde där borta hos de Andra- skedde plötsligt här. En statsminister dödad när han gick på bio. Och bort gick den tiden när en statsminister kunde vara en vanlig människa. Med nyckel i krukan vid huset.
Sedan dödades Anna Lindh- på bussen hem till sin familj.
Unga män började skjuta andra unga män i våra bostadsområden.
Andra unga män gick på fotboll bara för att få hata och slåss.
Hatet har börjat att äta sig in i det svenska sinnet.
22 oktober 2015 - Nu sprack den skärva av oskuld som fortfarande fanns i vårt hopp, i vårt väsen och önskan om en fredad värld. Barnen i skolan.
En ung man som fyllt sitt hjärta med de högerextremas retorik och logik- att man kan ta sig rätten att slå på de allra svagaste, Att det är styrka att slå på det vapenlösa. Att sparka på det som ännu inte rest sig. Att det finns olika värden på människor- att vissa människor på grund av sitt etniska ursprung är mindre värda.
 
Det är en tragedi. För familjerna i Trollhättan. En tragedi för oss alla att ytterligare unga människor dör en för tidig död. En tragedi för det goda öppna samhället.
En tragedi att vi återigen öppnat Pandoras ask- och släppt lös krafter som fött och gött ett utanförskap, ett tomt ingenmansland där godhet är en dröm som inte kan, inte orka drömmas. Där förtvivlan är så svart att inget hopp kan skönjas. Starka krafter som ensidigt velat satsa på det kortsiktiga. På det ytliga. På de snabba vinsterna. Och de lätta lösningarnas väg. Krafter som satsat hårt på slå ut de som inte riktigt alltid orkat springa så fort. Inte var tillräckligt fräcka att exploatera.
Nu finns vi i resterna av denna blinda tro på Marknaden som vår tids Gudomlighet.
Nu lever vi ruinerna av Egoismens tidevarv.
Och vi mår dåligt. Riktigt jävla  tjyvtjockt.
 
Jag vill något helt annat. En annan sorts värld för mina barn och deras medmänniskor.
Jag vet att dela lika gör att jag mår bra. Att hata gör mig ont. Att älska gör mig lycklig. Att hata gör mig rädd och ensam, längst där inne.
Att leva och låta leva - är en jäkla bra start på en annan sorts värld.
Så varför tvekar du liksom Lots hustru? Det finns inget av värde kvar. Det har förlorats. En annan tid – ett annat sorts liv måste randas
Det är dags att bryta upp för mig och börja vandra till morgondagens värld. Ska du stanna kvar eller vill du slå följe?

 
Det har varit en märklig dag idag. Fylld av det som är livet i alla dess skepnader. Jag åkte med spårvagnen ut till Angered och sedan buss till Lövgärdet. Det regnade och blåste så där höstruggigt. Träden glödde i det gråa. I orange, gult, grönt och rött sprakade de längs bussfärden.
Kliver av och mötet börjar. Då får vi veta att kyrkan skall – helst nu- bli hem för ensamkommande barn. Och kyrkan söker lokal att ha sin barnverksamhet. Vi röjer snabbt ur ett rum och de flyttar in. Och ett gott samtal om samverkan startar.
De ensamkommande barnen kan en annan organisation vara med och ta hand om. De vill vara hos oss och spela teater och ha sagostunder. En riktig och viktig mötesplats tr sin form. På busshållplatsen står jag i regnet och fotar de vackraste träd mot gråa  himmelen och miljonprogrammets slitna fasader.
 Jag närmar mig hem då jag får ett samtal och får veta om tragedin i Trollhättan. En ung man har huggit ihjäl ett barn och lärare. Det kändes som om det sjuka våldsfixerade USA plötsligt flyttat in hit. Hem till oss i Sverige. Vad är det som händer? Det är som en mycket illaluktande varböld har spruckit upp och sprider sitt  infekterade var i mitt land,  i min vardag. I mitt liv.
Jag känner sorg och vanmakt.
Då spricker den grå himmelen upp. Solen skiner på trädtopparna och plötsligt sr jag att jag är i en gyllene höstsal. Så vackert och evigt.
 
Så mycket liv en dag kan innehålla. Sorg, ilska, vanmakt- skönhet och kärlek och vänskap.  Så kom Livet nära mig under en dag. I dag.

Att leva är att ta sin plats. Fylla ut sina skor och faktiskt finnas tlll. Vara så märkvärdig som bara du kan- på ditt egna förunderliga sätt.
Jag fundera ofta på varför vi vill vara så lika. Så enligt någon annans mall,och absolut inte sticka ut. Eller sticka upp. Vara i flock. Samma typ av frisyr. Och jacka av samma märke och slag. Och göra liknande livsval och uttrycka samma åsikter
Människa är ju ett flockdjur- jovisst- men vi har också ett självmedvetande, som djur inte har. Känn på ordet SJÄLVmedvetande. Vara medveten om sig själv. Kan du bli det i flock? Jag tor inte det.
 
Jag tror att om jag inte tar mitt självmedvetande på högsta allvar och ÄR mig själv- så blir jag en kopia av något som redan funnits. Och då tror jag paradoxalt nog att den verkliga ensamheten träder in i livet. Och rädslan för att vara ensam. Eftersom du inte känner dig själv- så upplever du ensamhet. Med dig själv varthän du går. Även om du är mitt bland människor så blir du främmande för det som är du. Kan vara du. Men aldrig fick växa sig stor. Och lite egen av sig, sådär.
 
I Sverige har generationer uppfostrats av Jante. Du ska inte tro du är något. Och därmed föddes litenheten och missunnsamheten.
 När motreaktionen kom på sent 1900-tal så blev den till ett slags tonårstrots. JAG är något- gärna på er andras bekostnad. Självupptaget. Själviskt. Gapigt. Och ganska tröttsamt.Dessutom skedde det oftast i flocksammanhang. - så det blir liksom inte  så farligt och på eget bevåg
 
Att ta sin plats på jorden och göra sina egna fotspår- det är inte själviskt. Och det  hindrar inte  andra från gå sin väg. Tvärtom det berikar och upptäckter görs.Det kan befria dig. Det känner jag!
Om du känner dig rädd för att andra går ifrån dig, bara för att de följer sitt hjärta- så är det nog hög tid att smaka på och bli medveten om dig SJÄLV. Vem du är. Vart du är på väg. Vad finns för dig bakom nästa krök. För är du med dig själv är du aldrig ensam på det där rädda sättet. Utan på det där starka modiga viset. Och dessutom är det inte farligt att vara rädd ibland- men däremot hela livet ut. So know thyself som gamle Sokrates sa och 
då kan du hittas, finnas  och gå din stund på jorden.


Nynnar 
Lilla My
traskandes längs sin egen lilla stig

Den deprimerande orättvisan
 
Jag såg en dokumentär på UrPLAY om depression. Låter kanske inte så upplyftande i dessa mörknade hösttider- men det var ett mycket sevärd och lärorikt TV-program.
 
Programmet lyfte fram olika forskningar som gjorts av depression framförallt ur ett evolutionärt perspektiv.
Forskarna har hittat ettcentra i hjärnan kallat Amygdala. Det fanns inte med i de allra första varelserna här på jorden, utan kom först med fiskarna. Amygdala är ett verktyg för emotionell reaktion. Det skapar fokus och styrka vid en stress eller hotsituation-men tros numera skapa depression, om det är aktiverat för ofta. Eller under för lång tid. Amygdala är oerhört effektiv vid akutsituationer- men blir alltså till dess motsats vid långvarig stress. Så säger dagens forskning, som också tar fram orsaker till stimulering av Amygdala. Det är

Hot-rovdjur
Isolering- utan sammanhang
Minnen- av hemska saker
Kommunikation- delar information om faror och minnen
Ojämlikhet- orättvisa livsvillkor- hirarkiska system 
 
Forskning har gjorts på en afrikansk folkgrupp vid namn Hadzafolket – utifrån det faktum att ingen visar de minsta spår på depression….De är helt enkelt  lyckliga för att de finns i ett sammanhang och delar lika!
 
 ” Jag är en värdefull medlem av min familj ” säger en gammal tant . Alldeles självklart och utan att blinka. Hur många på våra ålderdomshem eller ensamma gamlingar kan säga så i vårt land?
 
Maten delas lika- i goda tider som i onda. Ingen blir utan.
Sådan är ju inte kapitalismen, som blivit till en farsot över hela världen. Den skapar helt enkelt fantastiska förutsättningar fördjupa till kroniska depressioner över hela världen. Så när Anna Kinberg Batra nu styr om det moderata skeppet mot nya avgrundsdjup för att skapa ännu större skillnader mellan medmänniskor- så tar hon ett stort steg mot en globalt försämrad folkhälsa!
Tänk att bli ihågkommen av kommande generationer, som kvinnan som skapade ett av världens sjukaste länder….
 
Och så vill de höja pensionsåldern också för de som arbetar- så att de som inte har något arbete blir utanför ytterligare några år….smart thinking!!!
 
Tycker en något argsint
Lilla MY

Jag träffar så många unga människor som ger mig hopp om framtiden! Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på dem.De är underbart kloka och förunderligt finurliga. De förkroppsliga ordet hoppfullhet.
Visst slåss de med relationsfrågor och vem de är och varför de finns till och sådana urmänskliga frågeställningar på livets resa. Den livsresan är unik och värdefull för varje levande människa- och tar sina år att förstå.
Men- Gud vad mycket klokare de är på fatta snabbt och ställa om till ett vettigt jordeliv!
 
Jag tänker att min generation, med omnejd, dessvärre har lämnat förödande ekologiska fotavtryck efter oss. Köttätande, konsumtionshysteriska och  boende i alltför stora bostäder. Bil. Flygresor. Så mycket prylar i varje hem som aldrig används! Tänk att det stora svenska fritidsnöjet är shopping. Varje helg går vuxna människor man ur huse och handlar!!! Handlar saker de oftast inte behöver ha! Men köper ändå…Och tänk på alla dem som har 2 bostäder -mitt under den akuta bostadsbristen …  2 hem när vissa inte har något. Vi är en tickande bomb i våra själviska och ohållbara livstilsval
Ängsliga och lättstyrda av reklam och gamla traditioner- det är vi. Vi som föddes på 40-70-talet. The Generation B – som i blåsta. Homo Shopping- den konsumerande människan. Den arten som i rasande tempo håller på att utrota andra levande arter och vår hemvist. Planeten Jorden.
 
Därför är det så skönt med de unga som vågar bryta vårt förstörelsemönster. De som köper second hand. Compact living Går ner i arbetstid och lön för att få tid att utveckla sin kreativitet och nördskap. Det som gör dem levande och roliga- och intressanta! Över tid!
De har tid att odla sin mat, välja vettiga ekologiska alternativ, eftersom de inte behöver stresshandla. De claimar varandras kläder och saker. Lever kollektivt med rätt att vara en alldeles egen individ.
Att vara med unga människor – eller väldigt gamla, för den delen-är så berikande och utvecklande. De kan verkligen lära oss vuxna något viktigt. Som vi har glömt. Eller aldrig fattat i vår rädsla att räknas och duga till.
 
Så jag är verkligen hoppfull om vår jords möjlighet att överleva- tack vare våra kloka ungdomar! Vill vi verklige ha kvar ledare som Anna Kinberg Batra och hennes mänskofientliga politik? Eller Stefan Löfvéns ljumna beslut? Eller är vi redo för något verkligen nytt? Ett annat sätt att vara människa på? Homo Peace,Love-& Understanding -  den kärleksfulla, förstående och fredsskapande människan
 Dags att släppa fram de varma kännande orädda människor som bryr sig om världen- såsom de unga gör.
Må vi vuxna ha modet att stötta dem och kliva åt sidan- det är dags att lämna över nu!

Anser tant
 Lilla MY
​som har en hel del att ta itu med själv