orden vi ärvde....vi ärvde inte Jorden. Jorden hyser oss med stor gästfrihet. Men det är Jorden som bestämmer vilka som ska finnas kvar här. 
Jag funderade på detta med jordens överlevnadsförmåga nu när jag vandrar omkring på vulkanön La Palma. La Isla Bonita som den också kallas. En ö att fascineras av. Att finnas här känns mäktigt- med Atlanten rakt västerut
Wuthering Heights – Svindlande höjder. Branta stup. Byar som klänger i sluttningar
1971 var senaste vulkanutbrottet-och där lavan tog över och gjorde marken svart och hård, börjar nu det gro. Lavor och mossa. Små skott av allsköns växter börja ta sig igenom lavastenarna och livet börjar om igen. Det är nog ingen fara för jorden – människornas sätt att leva.  Arter har kommit och gått här på jorden sedan den bildades för några miljarder år sedan. Vår art- människan- är dock troligen den enda som ser till att utrota sig själv lite snabbare än brukligt för jordens arter. Vi gör jobbet själva s a s -genom försämra sin livsmiljö på en mängd olika sätt. Mentalt liksom fysiskt, socialt likväl som själsligt. Men jorden lär överleva oss. Den har överlevt katastrofer av de värsta slag. Synd bara att vi snabbar på utrotningen av andra arter som valar, skölpaddor och andra fridfulla djur. Dem hade jorden kanske velat njuta av ett litet slag till. Men den hittar nog på bra förutsättningar för nya sorters av alla de olika slag. När vi väl är borta från dess sfär.

Vad är det yttersta beviset på manlighet? Ståndet? Det aldrig sviktande ståndet? Med följden av en livslång skräck för impotens., tycks det mig.
Och den här rädslan är den som styr världen , tänker jag. Och som alla styrelseskick som  är sprungna ur rädsla, management by fear- så blir den väldigt skruvad och obehaglig att utsättas för. Vilket miljontals kvinnor upplever varendaste dag. Fråga kvinnorna i Mosul.  I Nigeria, eller Indien. Eller en fredagväll i Södertälje.
Hur tänker jag då kring impotensskräcken?
Jag tänker att det finns en brist på tillit att kuken skall resa sig igen efter en tids vila. Att den aldrig mer skall resa sig.Och därmed raderas ut som man. Och bort från makten.
Och har du inte den sortens tillit som du förmodligen har när det gäller faktum som att vår kommer efter vinter- så är det inte så konstigt att du är rädd. Att förlora det du roffat åt dig på olagligt vis. Med orättvisa villkor har männen tagit all makt och förvandlat kvinnor till lägre stående existenser. Prata om fegistänk!
Om en man inte kan få manligt stånd med en jämlike- så är det förmodligen något alldeles galet i uppfattningen om vad en man är. För vem mer än en djupt störd aggressiv människa- skulle tycka det vore roligt att uppleva fotbollsmatch efter fotbollsmatch där ena laget fått göra hela regelverket efter egna nycker- och andra laget förutom rättslöshet också får springa med fotboja. Skulle en riktig fotbollsälskare tycka ett det vore ett schysst spel? Kul att vara med i? Typ ett spel på riktigt…?
Jag tänker att världen är riggad (Trump är något på spåren…!). Ena halvan av mänskligheten- den med snopp- har fått bestämma alla regler.  Anledningen till
att den är riggad-  är för att vi alla(även de med snopp) inte skall upptäcka att män seglar under falsk flagg.
Det vill säga- att de inte alltid har stånd. Den får ibland dras ut med pincett- så liten kan den nämligen också vara. Inget omanligt i det. Men det tror männen. Dessvärre.
Så den skall stå . Kuken. Dygnet runt. År ut och år in.
Och då kan ju vem som helst förstå att det krävs onaturlighet för ett sådant onaturligt tillstånd.
Så då tar männen i allt vad de kan. Månggifte, barnbrudar ,våldtäkter slaveri, pornografi- gärna med vålds och förnedringsinslag, tafsande och hot . Samt inspärrade fruar, döttrar och systrar. Och eftersom en kvinna alltid är någons dotter och kanske någons fru eller syster…så delar männen upp sig i olika lag där man får våldta motståndarlagets kvinnor. Så att man liksom inte våldtar fel kvinnor. Även om det är helt Ok att våldta sin fru…. Hänger ni med? Det börjar bli absurt ologiskt…! Och rätt trist. Och farligt för oss alla att vistas i.
Och allt detta för att den lelle snoppen kan behöva vila sig.
Det är helt OK, grabbar!
Det finns en annan måttstock på manlighet som är som en levande viril mänsklighet. Intresserad?

I min inkorg idag låg ett mail från Booking.com där de lockade med ett erbjudande att jag skulle unna mig….Varför skickar de det till mig, undrade jag…
Det gör jag ju redan. Unnar mig, alltså . Jag unnar mig både det ena och andra. Livet. Frukost.  Att titta ut på de vackra trädkronorna och himlen utanför mitt fönster.  Ett roligt och utmanade arbete. Man med humor och skarpsinne. Letar skönhet. Med eller utan kamera. Äter god mat. Igår blev det marockansk kikärtsoppa. Den var väldigt god.
Jag unnar mig själv att må bra, helt enkelt Av det mesta jag möter i min vardag.
Jag unnar mig att bli glad när jag ser att den där gamla orkidén, som inte blommat på ett par år- nu börjar knoppas i köksfönstret. Jag unnar mig det. Verkligen. Att bli glad av sådana små härligheter.
Jag unnar mig alltså redan, Booking.com!
Vill jag resa söker jag upp er för boka- det har varit bra ställen jag bokat genom er. När jag har velat göra det.
Ni kanske skall vända er till de där arma stackarna som lägger ut små meddelande på Facebook och Instagram – eller berättar i fikarummet att de faktiskt har unnat sig något!!! En semester. Ett nytt plagg Ett träningspass på gymmet. En middag. (Äter inte den svenska medelklassen mat varje dag, undrar ju jag då).
Tänk så fjuttigt livet i medelklasskvarteren kan te sig vareviga dag - att man måste liksom berätta om de där tingen man unnar sig. Någon gång- så där busigt.
Jante och Luther har verkligen präntat sig in i den svenska själen. Här skall det inte unnas någonting. Livet skall vara en jämmerdal varendaste dag. Så kan ju den lyckade medelklassen få, liksom så där i förbifarten, meddela att de har åkt på semesterresa. Unnat sig ett break från Jämmerdalen! Because they are worth it. (ifall du undrar Luther…)
 
 

Jag gör väldigt massa fel. Om det är något jag verkligen är riktigt bra på- så är det att göra fel. Många fel har det blivit genom mina år.
Jag kan nog inte minnas en enda dag jag fått till det rätt från början- och sedan liksom lyckats hålla det rätt hela dagen lång.
Denna veckan har det hunnit bli några fel till.
Jag missbedömde helt energiförlusten i att vara i närkamp med hemtjänsten och kommunal byråkratin. En hel måndags ringande runt och ifrågasättande, gjorde att min tisdag gick i huvudvärkens tecken. Då blir det genast ett gyllene läge att göra fel val. De alltför snabba valen. Dagen började kasst- men jag landade rätt mot kvällen till - med kul möte med människor som ser en annan värld som möjlig. Ja rent av inom räckhåll. Gott humör således på Lilla Mys färd hem i kvällningen! Slog förstås fel portkod och kom inte in på lång stund....
Så följde en natt utan sömn eftersom jag var exalterad när jag kom hem så sent- och tangentfelen blev många morgonen därpå, och fick tas om -  och det kastade skugga över torsdagens 11-timmarsarbetsdag som följd. Som ändå blev helt Ok. Till slut, när jag sänkte ribban till good enough –läget.

Varför gör jag då så många fel? Förmodligen är det enda vägen jag kan lära mig saker på. Jag är inte förtjust i färdiggjorda mallar av andra. Jag kan själv! Åtminstone vill jag försöka själv.
Jag tror inte på facit längst bak i boken om jag inte räknat själv. Och fattat själv. Hela jag, alltså.
Därav blir det en mängd nybörjarfel. Det är förmodligen därför jag är projektledare. Projekt är väl det enda område där du ska göra felen- så att det inte drabbar den stora linjära verksamheten eller organisationen.
Alltså är jag till yrket en professionell felgörare. Av rang!
Nu håller jag ju mig inte till att bara göra fel i arbetslivet- utan jag felar på både det ena och andra. I det mesta jag befinner mig i. faktiskt
Till den milda grad- att jag nu hittat ett stort lugn i att göra fel. Ta risker. Pröva nytt Tänka om.Upptäcka annat.
Och det gör på något mystiskt sätt att det nästan alltid blir rätt. Till slut.
Och jag mår för det mesta prima i slutet av min dag av felbeslut och omändringar,,,!
Kanske något för fler att pröva på?
Jag har nämligen ytterst sällan tråkigt!

Jag kan inte låta bli. Låta bli att masskonsumera Donald Trump. Smaska i mig allt från Aftonbladets hetsrubriker till dokumentärer om käre Donalds väg från mobbledare-till att aspirera på presidentposten i Unitet states  of America. Jag undrar ibland om det inte varit bättre att låta honom blekna bort. Sluta bry mig om honom. Men…än jan jag inte låta bli honom …låta bli att släppa in honom som en del i min värld.
 
Han säger sig vilja återuppliva den amerikanska drömmen. Den som demokrater och  nutidens komplexitet tagit död på. Han ska göra den drömmen starkare än någonsin. Men det är bara en dröm för tvättäkta amerikaner. Och då framförallt vita män.
På många sätt är han en amerikansk dröm, vår käre Donald. Som tenderar att bli en monstruös mardröm för oss alla. Som den sortens drömmar som bygger på exkludering och snedfördelning och egoism oftast blir. En mardröm tar sig gestalt mitt framför oss på bästa Tv-tid. En man som har en dröm- som han vill bygga en mur runt om. Jävla ego, skulle mina barn förmodligen säga.
Donald Trump är en man som behöver andra människor runt sig- men framförallt under sig, tänker jag. Han påminner mycket om den där snyggaste tjejen i klassen som behövde en fulare jämte sig för vara säker på sin skönhet.
Donald behöver svaga rädda människor runt sig för att känna sig stark och betydelsefull, tänker jag. Och har ni tänkt på hur oglada människorna ser ut runt honom. Melania Trump till exempel. Inte är hon den spralligaste tjejen på jorden – nu när hon lyckats kapa till sig denna rike man med maktambitioner Grande.
Inte för att Hillary och hennes stab verkar fnissa dagarna i ända heller- men de känns ändå mer levande. Hillary ser både arg och ledsen ut. Och rädd.
Donald är liksom Mårran. Han tar död på folk. De ser ut som zombies. Melania ser mer död ut än levande- hur snyggt symmetriskt hennes ansikte än är. Tycker jag.
Donald ser liksom tillfixad ut. Overklig. Zombie han också.
 
Jag är lite rädd för Donald. Han är som ett förståndshandikappat barn som är alldeles för stor för sitt eget bästa. Och han har pengarna i sin hand. Och snart knappen till atombomben inom räckhåll.
Donald är nog inte så kunnig i konsekvensanalys, är jag rädd. Han har liksom plockat bort de få personerna som vågat ifrågasätta hans klokskap. Och han är som den mobbledare han var som barn- bärare av en en stor stor vrede – som han vill slå ut folk med.
Ja, hade det bara varit på film hade jag ju kunnat stänga av filmen när den blir för läskig. Men den här realitysåpan är alldeles för verklig för att inte bli berörd av.