En morgon rämnade min värld- såsom jag såg den och trodde den skulle vara.
Livet kom och gjorde sig påmint om att ingenting är för givet- mer än att vi föds och sedan vet vi inte mer. Men jag såg så tydligt den dagen, att livet aldrig kommer bli detsamma igen. Vilket det aldrig någonsin blir- även om vissa dagar är så pass lika att vi tror de är allt som är och ska så vara.
Livet blir aldrig riktigs sig likt igen.Jag smakar på orden av insikt. Och fylls av en mängd känslor - men också att insikten ger djupet och meningen med allt.
Min älskade tvillingsjäl och reskamrat i livet har fått pausa. Ligger i en fyrbäddsal på sjukhuset och väntar på besked om vad livet ska ta vägen härnäst. Jag lever i en parallellvärld till den jag brukade leva i. En märklig värld där bilden av det som är viktigt fått en skärpa. Att hålla en älskades hand och inse att det här kan vara sista gången jag gör detta. Att skratta ihop. Att vila tillsammans ett ögonblick. Och att jag egentligen alltid vetat detta, men ändå slarvat med det viktigaste. Kärleken och Livet. Andetag för andetag.
 
Så många dagar i livet som kommer och går utan denna skärpa. Det viktigaste vi har - så lätt vi förlorar det ur sikte.
 
Det har blivit många dagar av väntan. Väntan på ett besked. Som jag ändå aldrig kan äga. Bara försöka förhålla mig till. Med blicken på viktigaste. Att njuta av livet. Att vara tacksam för vad det ger. Och att vara där, här.Så ofta jag förmår.

 

1. Du skall icke hava några gudar* som inte vill dig och resten av alla levande varelser och väsen allt gott här på jorden.
2. Du skall icke missbruka ditt liv och namn så att det skadar någon annan levande varelser av något slag eller på något vis.
3. Du skall icke arbeta dig så trött att du inte förmår fira och lära av dina vilodagar
4. Du skall icke vanhedra de som levt innan dig och de som kommer leva efter dig
5. Du skall icke dräpa- du skall vårda och kreera liv
6. Du skall icke vara otrogen dig själv, din dröm och allt och alla du älskar
7. Du skall icke stjäla från jorden- dela med dig av livets goda
8. Du skall inte vara i lögn- du skall leva i sanning och frihet
9. Du skall leva i glädje över din nästa såsom dig själv
10. Du skall leva i frid med dig, din nästa och jorden självt

 
* Med Gudar menas sådana varelser du ser upp till- det kan vara Buddha, Jesus, Che Geuvara, David Bowie eller Zlatan. Eller statsministern. Dock är det lite tveksamt med en person som Donald Trump - han får skola om sig först och stå på tillväxt… eller reinkarneras ett par vändor till för bli som folk….:-)





 

 
Kommer ni ihåg det gamla ordet, behagsjuk? Ett bra ord, tänker jag.
Man blir nämligen riktigt sjuk av att alltid vara till behag. Att alltid finnas till hand. Att alltid förstå och släta över. Alltid säga Ja. Till vilken skit som helst. Att hoppas bli utvald. Att subjektifieras till ett värde genom objektifieras. På något mycket märkligt och krångligt vis. Manualen lär ha kommit bort på vägen genom tidernas gång…
 Med ett klart uttalat bäst- före- datum på att få äran att för en sekund eller två få vara objekt. Även om subjektet som valt ut dig är ett klart överreklamerat asshole med klara perceptionsstörningar.. Så tackar så mången unga som gammal flicka ja till äran att för en sekund eller två få tro att lögnen skall förvandlas till en evigt skön sanning. Även detta är helt utan manual hur det ska gå till.
 
Jag har läst lite olika böcker om vår mänskliga historia. Från att vi var apor till att nästan bli guds avbild- som vi ser det; Homo sapiens.
Och det som står klart är att när vi blev bofasta och började bygga små samhällen till absurda imperium- så permanentades det kvinnliga undantagstillståndet.
Männen tog makten att definiera världen och den kära leken mellan man och kvinna.
Och kvinnan blev behagsjuk- av skräck, av tvång- för att överleva rent fysiskt till en början. Numera i väst så uppkommer behagsjukan av skräck och utav tvång att räknas.
Vi överlever numera rent fysiskt- även om få eller inga män finner behag hos oss.
Men eftersom de illbattingarna skrev regelverket om sakernas tillstånd- och vi underkuvat oss och fortsätter mest hela tiden att underkuva oss i stort och smått- så styrs vårat värde och liv av detta stinkande regelverk- byggt på stöld och lögn.
 
När kvinnor växer upp och inte längre orkar eller vill vara till behag – även skräck tar nämligen slut- kallas vi av jämngamla eller äldre män för oattraktiva och fula- en öm punkt för den som varit behagsjuk i mången år- men ser ni, gubbs. Det smärtar en stund. Men det tar inte bort friheten att få vara sann och sig själv. Den kvinnliga behagsjuka rollen är en tvångströja som inte gör dig riktigt klok. Och klokskap är jävligt gott att få utveckla.
Numera menar jag- hela jag FUCK OFF när jag säger det- för rör inte mitt liv och min stund på jorden.
Den är min att göra till en så bra stund jag bara förmår-  av hela mitt mänskliga hjärta och förstånd. Är det en lek och stund du vill dela- så är du välkommen in i mitt innersta.
Och till mina medsystrar- dags att friskna till?