Julafton är firad och lämnat ett leende på mina läppar, lite ont i ryggen och en
massa rester i kylen.:-)
Sitter här juldagen med min nya fina mugg i rött och guld och njuter av mitt kaffe. Trots att det är ganska kallt…och funderar lite på året som gått
.Lite vemodig. Lite eftertänksam. Lite förundrad.
Igår åskade det. På julafton!
Imorgon ska det bli storm säger SMHI. På annandagen…
Märkligt
Men hela 2016 har varit ett märkligt år.
Kanske är alla år märkliga. Och det är de naturligtvis på i sitt alldeles unika sätt. Både medan de levs och i retroperspektiv.
Men 2016 är ett år som för mig är ett år där världen liksom delade upp sig.
I de som vill tillbaka. Och de som vill framåt.
I de som inte vågar leva fullt ut. Och de som inte ser någon annat alternativ.
I Amerika röstade en minoritet fram en ledare som lova dem att ta dem tillbaka till gårdagen. Till 50-talets amerikanska dröm. Utan att se att drömmen blev en mardröm för de flesta, Och aldrig aldrig sann.
I Europa stängs allt fler gränser mot dem som har mindre än oss. Återigen litar mången folk på de starka ledarna. Trots en nutidshistoria om vad de starka ledarna är kapabla till…
I Mellanöstern krigas det alltjämt. Det är snart det enda konstanta i vår värld.
Krigen i Mellanöstern- vår civilisations vagga.
De inhumana soldaterna tävlar i en slags uppvisning i vem som kan vara värst. Taskigast. Grymmast. Den som inte förmår att känna empati och ånger vinner. Vad hen vinner är dock lite oklart. Kanske att inte behöva vakna ur krigets vansinne och få bli till människa igen….
Klimathot. Massvåldtäkter. Flyktingkatastrofer. Näthat. Börskrascher.
Hot. Hat. Och så mycket rädsla att inte duga till.
Rubrikerna har varit många och svarta. Tragiska och smärtsamma.
Året är ändock 2016 efter Kristus- och civilisationen känns fjärran
Samtidigt som detta scenario målas upp runt mig så träffar jag en massa fantastiska människor. Glada och nyfikna. Fulla av upptäckarlusta. Modiga människor.
De testar sig fram och bygger för framtiden. Bygger bron medan de går. Räddar mat. Gömmer flyktingar. Remake & redesign. Föder barn. Gråter för de minsta och sträcker ut händer. Skapar konst, musik och berättelser .
Delar med sig av skratt, kläder och ting. Delar med sig av sim litenhet och storslagenhet.
Märkligt
I min närhet råder kreativiteten och modet att försöka vara människa. Medmänniska
I min samtid råder förlamning, missmod och rädsla att vara jus människa. Medmänniska
Min värld är märklig. Minst sagt. Undrar så…..hur blir de första dagarna i resen av mitt liv??
Hur ska jag skapa dem så de blir märkliga på ett livsbejakande sätt? Och inte fastna i bisarra märkligheter ?
massa rester i kylen.:-)
Sitter här juldagen med min nya fina mugg i rött och guld och njuter av mitt kaffe. Trots att det är ganska kallt…och funderar lite på året som gått
.Lite vemodig. Lite eftertänksam. Lite förundrad.
Igår åskade det. På julafton!
Imorgon ska det bli storm säger SMHI. På annandagen…
Märkligt
Men hela 2016 har varit ett märkligt år.
Kanske är alla år märkliga. Och det är de naturligtvis på i sitt alldeles unika sätt. Både medan de levs och i retroperspektiv.
Men 2016 är ett år som för mig är ett år där världen liksom delade upp sig.
I de som vill tillbaka. Och de som vill framåt.
I de som inte vågar leva fullt ut. Och de som inte ser någon annat alternativ.
I Amerika röstade en minoritet fram en ledare som lova dem att ta dem tillbaka till gårdagen. Till 50-talets amerikanska dröm. Utan att se att drömmen blev en mardröm för de flesta, Och aldrig aldrig sann.
I Europa stängs allt fler gränser mot dem som har mindre än oss. Återigen litar mången folk på de starka ledarna. Trots en nutidshistoria om vad de starka ledarna är kapabla till…
I Mellanöstern krigas det alltjämt. Det är snart det enda konstanta i vår värld.
Krigen i Mellanöstern- vår civilisations vagga.
De inhumana soldaterna tävlar i en slags uppvisning i vem som kan vara värst. Taskigast. Grymmast. Den som inte förmår att känna empati och ånger vinner. Vad hen vinner är dock lite oklart. Kanske att inte behöva vakna ur krigets vansinne och få bli till människa igen….
Klimathot. Massvåldtäkter. Flyktingkatastrofer. Näthat. Börskrascher.
Hot. Hat. Och så mycket rädsla att inte duga till.
Rubrikerna har varit många och svarta. Tragiska och smärtsamma.
Året är ändock 2016 efter Kristus- och civilisationen känns fjärran
Samtidigt som detta scenario målas upp runt mig så träffar jag en massa fantastiska människor. Glada och nyfikna. Fulla av upptäckarlusta. Modiga människor.
De testar sig fram och bygger för framtiden. Bygger bron medan de går. Räddar mat. Gömmer flyktingar. Remake & redesign. Föder barn. Gråter för de minsta och sträcker ut händer. Skapar konst, musik och berättelser .
Delar med sig av skratt, kläder och ting. Delar med sig av sim litenhet och storslagenhet.
Märkligt
I min närhet råder kreativiteten och modet att försöka vara människa. Medmänniska
I min samtid råder förlamning, missmod och rädsla att vara jus människa. Medmänniska
Min värld är märklig. Minst sagt. Undrar så…..hur blir de första dagarna i resen av mitt liv??
Hur ska jag skapa dem så de blir märkliga på ett livsbejakande sätt? Och inte fastna i bisarra märkligheter ?
RSS Feed