Jag mötte en kvinna – en medelålderskvinna som har allt det där som man ska ha enligt norm. Ett bra jobb, Bostad på rätt gata, sommarhus i en idyll. Man med titel och god renommé. Socialt umgänge och exotiska resmål att tillgå. Barn och god hälsa.
Och ändå så får jag alltid en känsla av rädsla från henne - och inte ett uns av sprillans glädje när jag ser henne.
Jag känner en man- en medelåldersman som inte har något enligt norm. Inget arbete, en halv sjukpension, tänder som borde fått träffa en tandläkare för flera år sedan. Titeln har ett fd framför sig- och har haft det i över 10 år nu. Men han har ett hem var han än befinner sig. En glad son. En god hälsa inom sig. Och han reser varje dag i livet.
Och jag får alltid en känsla av hopp och livstillit från honom –och inget orosmoln över morgondagens hyrestransaktioner eller knapphetens pensionsbesked när jag möter honom
När jag tänker på de här ytterlighetspersonerna- som en gång älskade varandra- så funderar jag på hur fel det kan bli att göra rätt. Och hur rätt det kan bli att gör fel enligt norm.
Och vad normen egentligen söker. Och egentligen gör. Med oss och drömmen om det goda livet.
En ung människa gav sig ut i världen med en fråga att söka ett svar på; Hur kan det komma sig att de fattiga människorna verkar ha närmare till skratt och godhet- än de som har allt i överflöd?
Jag tror han fick svaret;
Att den som inget har - är inte rädd att förlora något .
Att den som har väldigt mycket- är oerhört rädd att förlora allt.
Och ändå så får jag alltid en känsla av rädsla från henne - och inte ett uns av sprillans glädje när jag ser henne.
Jag känner en man- en medelåldersman som inte har något enligt norm. Inget arbete, en halv sjukpension, tänder som borde fått träffa en tandläkare för flera år sedan. Titeln har ett fd framför sig- och har haft det i över 10 år nu. Men han har ett hem var han än befinner sig. En glad son. En god hälsa inom sig. Och han reser varje dag i livet.
Och jag får alltid en känsla av hopp och livstillit från honom –och inget orosmoln över morgondagens hyrestransaktioner eller knapphetens pensionsbesked när jag möter honom
När jag tänker på de här ytterlighetspersonerna- som en gång älskade varandra- så funderar jag på hur fel det kan bli att göra rätt. Och hur rätt det kan bli att gör fel enligt norm.
Och vad normen egentligen söker. Och egentligen gör. Med oss och drömmen om det goda livet.
En ung människa gav sig ut i världen med en fråga att söka ett svar på; Hur kan det komma sig att de fattiga människorna verkar ha närmare till skratt och godhet- än de som har allt i överflöd?
Jag tror han fick svaret;
Att den som inget har - är inte rädd att förlora något .
Att den som har väldigt mycket- är oerhört rädd att förlora allt.
RSS Feed
