Att bedöva sig från sig själv ( skrivet från frekvens 7)

Ibland så får jag så konstiga idéer i huvudet om vad som egentligen är verkligt i verkligheten.

Enligt media så är vi i kris med en extremt svag politisk ledning- samtidigt så skiner solen. Det har varit en fantastisk septembermånad där jag badade så sent som igår. Kallt i vattnet förstås- men ljuvligt varmt i solen med kaffe och kanelbulle efter doppet.

Jag är djupt tacksam över att bo nära havet med möjlighet att kunna bada och vara i naturen- den läker mig definitivt.

 Många goda samtal med nära och mycket skratt. För livet är vansinnigt roligt. Som en absurd Monthy Python -film mången gång, tycker jag. Sorg, ilska och befriande roligt – på en och samma gång.

Men vi är ju kris, som sagt. Djup politisk kris. Jag håller med på ett plan- att vi är i kris, mänsklig kris och därmed även politisk.

Jag har som många andra i dagens Sverige

tufft och stressigt på mitt jobb- med en ledning som vill ha kvantitativa resultat- och som helt enkelt inte förmår att förstå att satsning på kvantitet oftast sker på kvaliténs bekostnad. Och någonting går sönder djupt inne i mig om jag vistas för mycket i sådan stress och olycksframkallande miljö. Jag kommer i kris helt enkelt- inom mig sjölv.

För utan kvalitativa inslag i ditt arbetsliv , ditt liv överhuvudtaget,  skapar en ekande tomhet inombords. Det är min erfarenhet. Och som jag ser och tror skapar samtidens behov av lyckopiller. Ett behov har uppstått av att bedöva sig från sig själv. En tragik, naturligtvis för den enskilde- men också för oss alla. Om livet framförs av allt fler människor som inte orka känna efter- eller vill vara med hela sig själv- så har det naturligtvis konsekvenser.  På våra vardagliga livsval. Och tron på kraften av vår förmåga till  förändring.

Mitt ansvar som människa för mig själv är att känna efter, för mig är det livsnödvändigt. Jag kan inte andas annars. Jag kan inte göra ärliga val, om jag inte är med i mina beslut

Jag strävar efter en ännu större känslighet, en ännu intensivare närhet i livet. Nu när jag är här- levande på en fatastisk planet mitt i ett outrgrundligt universium. Ibland gör det ont, ibland gör det gott. Men jag känner.

Så ibland är jag i kris, typ när jag läser media eller är för nära mina chefer. Annars är jag i frid. När jag är med mig själv – gärna med ett hav och en kopp kaffe i närheten.