Jag har funderat lite på detta med vår så kallade professionella samhälle. Allt är specialiserat, nischat i små enheter. Har du ont i foten så får du gå till en ortoped. Har du sår på foten får du gå till en vårdcentral. Har du stukat foten får du gå till en jourmottagning.
Har du problem med pengar, själen, relationen, barnen skolgång, bostad, jobb- så finns det stöd att få- men på olika håll. Du kan tillbringa dagar med att söka runt vilken hjälp som finns för vilken sak. Det tenderar att bli ett heltidsjobb att springa runt till den ena specialisten efter den andre.
Det mesta hänger ihop. En sak påverka en annan. Har jag ont i själen så kanske jag inte orkar ta tag i jobbsituationen. Upplever jag maktlöshet så orkar jag kanske inte ta hand om min fysiska hälsa. Har jag ont om pengar så kanske jag inte kan prioritera rätt saker- för att pengarna inte finns.
Och för det mesta får jag mest en hänvisning vidare- för mitt problem tycks aldrig hamna på rätt bord. Utan skall vidare och vidare
Det tycks mig att vi blåst upp allting i vår värld i så stora propotioner- att vi inte längre kan bli hela människor i stuprörsseendet som råder.Jag är inte bara en fot. Eller en kindtand. Eller en bankkund. Eller en utarbetad löneslav.
Jag är jag- och vill bli hel igen. Lika hel som jag en gång kom till världen.
Finns det en specialist för det också, månntro?
Har du problem med pengar, själen, relationen, barnen skolgång, bostad, jobb- så finns det stöd att få- men på olika håll. Du kan tillbringa dagar med att söka runt vilken hjälp som finns för vilken sak. Det tenderar att bli ett heltidsjobb att springa runt till den ena specialisten efter den andre.
Det mesta hänger ihop. En sak påverka en annan. Har jag ont i själen så kanske jag inte orkar ta tag i jobbsituationen. Upplever jag maktlöshet så orkar jag kanske inte ta hand om min fysiska hälsa. Har jag ont om pengar så kanske jag inte kan prioritera rätt saker- för att pengarna inte finns.
Och för det mesta får jag mest en hänvisning vidare- för mitt problem tycks aldrig hamna på rätt bord. Utan skall vidare och vidare
Det tycks mig att vi blåst upp allting i vår värld i så stora propotioner- att vi inte längre kan bli hela människor i stuprörsseendet som råder.Jag är inte bara en fot. Eller en kindtand. Eller en bankkund. Eller en utarbetad löneslav.
Jag är jag- och vill bli hel igen. Lika hel som jag en gång kom till världen.
Finns det en specialist för det också, månntro?
RSS Feed
