Att bryta ett mönster

Click here to edit.

Jag lade ut en liten text på Facebook om att jag gått ner i tid. 10 %.
Jag har aldrig fått så många gillanden och fina kommentarer. Roligt att känna sig stöttad- men samtidigt blir jag lite konfunderad 10 % = 4 timmar i veckan. Det är inte jättemycket. I antal timmar. Men många verkade gilla mitt lilla lilla steg i en annan riktning
För jag har brutit ett mönster. Skapat mig ett hål i tillvaron. För att kunna ha horisontlinjen öppen lite oftare. Lite längre.
Jag har brutit ett mönster och en norm. Om att 40 timmars arbetsvecka är vad alla vill ha. Måste ha.
Jag vill det inte längre. Jag vill egentligen bara arbeta med mitt lönearbete 20-30 timmar i veckan ca 6- 7-8 månader om året. Där är jag inte riktigt. Inte ännu. Jag får ta mina steg successivt. Vänja mig och känna in. Minska min konsumtion. Eller vara lite smartare när jag handlar. Vara klok och medveten lite oftare, helt enkelt.
Bo på lite mindre yta. Använda mina ben som transportmedel så länge de orkar och går.
Då vidgar sig mitt hål. Och horisonten syns lite tydligare. Lite längre.
Jag kan hitta lust till annat som inte hunnits med mellan alla så kallade måsten. Som jag nu börja ana att de är måsten bara i mitt huvud. Att jag släppt in dem och accepterat dem. Och arbetat under dem. Lydigt. Utan att ifrågasätta. Trots att mitt välmående många gånger tagit rejält med stryk i den heliga 40-timmarsveckaprincipens namn.
Jag håller på att börja må bra lite oftare. Det känns gott inom mig när jag tänker på det!