Herreguuuuud -va töntig han ser ut! Måste han envisas med att vandra runt i Paris med kamera på magen, karta i handen och iklädd sportsockar i sandalerna?? Det lyser töntig turist- svensk, dessutom- om min pappa. Och det kletar av sig på mig. Jag försöker desperat framstå som världsvan resenär vid fjorton års ålder. Och pappa förstörde detta totalt. Hans uppenbarelse som turist utan kunna ett enda franskt ord är förödande. För mig och hela min uppenbarelse. Jag hade ansträngt mig för att se snygg ut och sminkat på mig grön ögonskugga – matchar mina gröna ögon-och mascara. Dessutom iklädd supertajta jeans med åtsmitande turkos topp som lämnade magen bar. Jag såg till att hålla behörigt avstånd från min pappa på Champs Élysées Så att ingen kunde sammankoppla mig med honom och hans svenskhet och osäkerhet. För det var ju första gången i Paris för oss båda. Och det märktes så mycket på honom-att det förmodligen syntes på mig också. Fastän jag ville se så fransk ut. Eller åtminstone inte svensk. Åh, vad jag hatade honom! Och en vild längtan att få bli vuxen och fri och vacker sköljde över mig och gjorde min gångstil så utmanande jag bara kunde få till det. Där på Paris paradgata.
Det började katastrofalt. Sent om natten kom vi till Paris. Klockan var en bra bit efter midnatt. Pappa var trött och stingslig. Ville inte köra runt och leta boende i mörkret. Utan att ha en aning om var vi var. Vi stannade till vid en parkeringsficka vid en park. Det råkade vara Bois de Boulogneskogen skulle det visa sig. Inte för att vi visste något om den sidan av Paris. Vi skulle göra turistparis. Sånt vi kunde prata om och visa bilder från när vi kom hem. Vi lade oss ner i bilen han där framme och jag där bak. Och snart flockades transvestiter, knarkare, horor och torskar runt oss. Vi låtsades båda sova. Lika rädda båda två för det här totalt okända. Paris dekadens kom oförhappandes till mig. Och förmodligen lika oförhappandes för pappa. Men ingen av oss sa något. .Och jag vågade bara kisa på transvestiten utanför rutan som trutade med sina röda läppar mot mig och tryckte sitt kön mot bildörren. Så hela bilen gungade rytmiskt Bakom honom dök en mörklockig man upp med kajal runt ögonen, Han log mot mig ,klädde av mIg med blicken. Det bultade i mig. Av upphetsning och rädsla. Vad skulle de göra med oss? Med mig. Jag. både ville att pappa skulle vara där och inte. Inte för att min far var en man av stort mod. Men ett visst skydd gav han mig. För han var i alla fall inte en fjortonårig flicka för första gången i Paris.14 år och snart kvinna. Det var första gången jag erfor en känsla av något mörkt som lockade och skrämde mig på samma gång. Jag ville fly och stanna kvar. Ge mig hän till det farliga. Och samtidigt inte…
Jag vaknade frusen vid gryningen då hade alla mörkrets varelse lämnat oss, Tur för jag var så kissnödig att jag bara måste lämna bilen och sätta mig och kissa i utkanten av den berömda Bois de Boulogne. Kisset strilade ner bland kanyler och kondomer och försvann i den svarta myllan.
Vi kom in i Paris där svarta män sopade upp det som kastades ut från fönstren i gamla husen. Det luktade. De svarta männen tittade på oss med hårda ögon. Jag blev väldigt vit och liten inför deras ögon.
Sopor, sex och skam är mitt första minne av den vita staden. Inte romantik och promenader längs Seine
Men ett minne finns fortfarande starkt kvar i mig än idag; minnet av min längtan ut, kvällen vid trappan vid Sacre Coeur där två unga farligt lockande snygga män med långt hår sjöng Simon & Garfunkel och Elton John.
Då ville jag aldrig mera vara barn.
Det började katastrofalt. Sent om natten kom vi till Paris. Klockan var en bra bit efter midnatt. Pappa var trött och stingslig. Ville inte köra runt och leta boende i mörkret. Utan att ha en aning om var vi var. Vi stannade till vid en parkeringsficka vid en park. Det råkade vara Bois de Boulogneskogen skulle det visa sig. Inte för att vi visste något om den sidan av Paris. Vi skulle göra turistparis. Sånt vi kunde prata om och visa bilder från när vi kom hem. Vi lade oss ner i bilen han där framme och jag där bak. Och snart flockades transvestiter, knarkare, horor och torskar runt oss. Vi låtsades båda sova. Lika rädda båda två för det här totalt okända. Paris dekadens kom oförhappandes till mig. Och förmodligen lika oförhappandes för pappa. Men ingen av oss sa något. .Och jag vågade bara kisa på transvestiten utanför rutan som trutade med sina röda läppar mot mig och tryckte sitt kön mot bildörren. Så hela bilen gungade rytmiskt Bakom honom dök en mörklockig man upp med kajal runt ögonen, Han log mot mig ,klädde av mIg med blicken. Det bultade i mig. Av upphetsning och rädsla. Vad skulle de göra med oss? Med mig. Jag. både ville att pappa skulle vara där och inte. Inte för att min far var en man av stort mod. Men ett visst skydd gav han mig. För han var i alla fall inte en fjortonårig flicka för första gången i Paris.14 år och snart kvinna. Det var första gången jag erfor en känsla av något mörkt som lockade och skrämde mig på samma gång. Jag ville fly och stanna kvar. Ge mig hän till det farliga. Och samtidigt inte…
Jag vaknade frusen vid gryningen då hade alla mörkrets varelse lämnat oss, Tur för jag var så kissnödig att jag bara måste lämna bilen och sätta mig och kissa i utkanten av den berömda Bois de Boulogne. Kisset strilade ner bland kanyler och kondomer och försvann i den svarta myllan.
Vi kom in i Paris där svarta män sopade upp det som kastades ut från fönstren i gamla husen. Det luktade. De svarta männen tittade på oss med hårda ögon. Jag blev väldigt vit och liten inför deras ögon.
Sopor, sex och skam är mitt första minne av den vita staden. Inte romantik och promenader längs Seine
Men ett minne finns fortfarande starkt kvar i mig än idag; minnet av min längtan ut, kvällen vid trappan vid Sacre Coeur där två unga farligt lockande snygga män med långt hår sjöng Simon & Garfunkel och Elton John.
Då ville jag aldrig mera vara barn.
RSS Feed
