Lilla My
  • Blog
  • Myself
  • Fotografier
    • En liten by i Grekland
    • Blomster
    • Italiens klack
    • Indialand
    • Vinterbild
    • Höstbilder
    • Sensommar går mot höst
    • London calling
    • Vårsalong 2014
    • Tankebilder
    • Människor
    • Vinter
    • Perspektiv
  • Livet
  • LOGG-BLOGG London
  • LOGG-BLOGG Kerala
  • LOGG-BLOGG Kreta
  • LOGG-BLOGG Bohuslän
  • LOGG-BLOGG Malta
  • Sprakande höst

Att låta själen ge sig ut på resa

3/6/2016

0 Comments

 
Bild
När jag var liten och låg på sjukhus en sommar- så lärde jag mig en sak. Att låta själen resa. Jag fattade inte då att det var det jag gjorde. Det var som att befinna sig utomkroppen i ett tid och rumslöst land. Där drömmar fantasier och ingentinget blir mer verkligt än det som händer i din kropp. Med din kropp.
Ofta har jag tänkt att när man som barn blir sjuk och möter lidande, ålderdom och död i väldigt unga år- så är det något som åldras snabbt inom en. Det finns tuffa utmaningar i det fysiska utanförskapet- särskilt i en tidsepok som vår. Där den unga rörelsen  avgudas och hyllas – ofta på bekostnad av andra delar i livets resa.
För i bästa fall så sätts en frö av visdom inom det fysisk stilla  barnet. Som de friska och snabba barnen inte hinner med i sina fysiska upptäckarlekar. Jag kunde vara avundsjuk på dem, när min kropp inte alltid kunde genomföra de upptäckter jag också ville göra.
Men jag ser nu att jag fick något annat. För livet balansera upp. Även om balansakten kan ta tid.
Jag fick en sådan deja vu upplevelse nu när jag läste Den blå dagboken av Levine.
Om hur den lilla flickan åldras inombords – men även hon kunde släppa sin själ på resa.
När själen blir synlig för en, så blir det som en mycket god vän i livet.
Kroppen sviker, den unga kroppen åldras, stelnar och sviker oss. Kroppen kan förgripas på.
Men själen är tidlös och är din länk till livets ursprung. Den sviker inte. Den finns där tålmodigt väntande. Hur mycket du än försakat och glömt bort den.Hur mycket emotionellt och mental skräpmat du än ger den. Så dör den inte. Åldras inte. Mår bara illa av för mycket skit. Men den återhämtar sig. Om du vill det.
Kroppen ska vissna och återvända till jordens kretslopp. Men själen är bortom detta rum. Hur och varför vet jag inte. Jag kan inte teoretisera det. Jag bara vet. Och det skapar ett lugn. Och en trygghet. För min själ tillhör det uråldriga och det eviga. Jag säger hej till den varje morgon.Och så reser vi en stund tillsammans.
0 Comments



Leave a Reply.

    Archives

    August 2019
    July 2019
    March 2019
    February 2019
    January 2019
    November 2018
    October 2018
    September 2018
    August 2018
    July 2018
    June 2018
    May 2018
    April 2018
    March 2018
    February 2018
    January 2018
    December 2017
    November 2017
    October 2017
    September 2017
    August 2017
    July 2017
    June 2017
    May 2017
    April 2017
    March 2017
    February 2017
    January 2017
    December 2016
    November 2016
    October 2016
    September 2016
    August 2016
    July 2016
    June 2016
    May 2016
    April 2016
    March 2016
    February 2016
    January 2016
    December 2015
    November 2015
    October 2015
    September 2015
    August 2015
    July 2015
    June 2015
    May 2015
    April 2015
    March 2015
    February 2015
    January 2015
    December 2014
    November 2014
    October 2014
    September 2014
    August 2014
    July 2014

    Lilla My

    Jag är en liten My som håller på att bli stor. Och som med stora ögon och bultande hjärta tittar mig runt i världen. Försöker förstå. Försöker bli klok.Försöker hitta hem i mig själv och orientera mig i en förunderlig värld.

    Categories

    All

    RSS Feed

Powered by Create your own unique website with customizable templates.