Att vara objektiv är en omöjlighet, tror jag. Våra kroppar och sinnen minns erfarenheter och vi uppfostras in i ett samtida kontext.
Men det finns säkert fler än mig som erfarit perspektivförskjutning. En känsla av Åh, fan- det här hade jag ingen aning om. Eller- ja, så här var det ju också!
När jag var liten låg jag på sjukhus en hel sommar. Jag satt i rullstol en del av den. Och skämdes för min fula stelhet. Att vara sjuk är liksom inte så hippt. Släkten tyckte synd om mig. Klasskompisarna likaså- och så blev jag den udda. Den som inte liksom var som alla andra. Den som sattes på piedestal och togs särskild hänsyn till. Jag var konstig och skör. Den tolkningen satte sig hos mig och blev en stor del av min värld For better and for worse
Samtidigt så var den en sommar jag verkligen minns. Flygeln, herrgården och parken med dammen och Lars som trädde smultron på strån till mig. Vi gick på upptäcktsfärd varje dag. Lars och jag. Badade i poolen, spelade biljard. Spökhistorier passade in fint i slottsmiljön. Jag blev kompis med farbrorn i kiosken och fick gratis godis en hel sommar!
Och Lars smekte mina knoppande bröst med sina pojkhänder.
Bägge de här bilderna är lika sanna- men den svåra fick ta mycket större plats hos mig. Det är först nu på senare år jag vaskar guld i den andra bilden a mitt egna liv.
Hur lätt är det inte att stanna i sina trygga föreställningar- och välja bort de som känns ovana? Fastän det trygga förminskar din värld och möjligheter att vara glad?
Jag har en person som stått mig nära som är så fast i sina tolkningar av världen att hon vågar inte fråga om det finns en annan bild. En annan sanning som befriar istället för sätta människor i bojjor från handlingar från förr.Hon är en mycket ledsen människa- men få vågar närma sig då hennes position som sanningssägare är fastlagd och stark. Hon är duktig med ord. Men inte så vidare bra på att vara glad. Det gör mig ledsen å hennes vägnar.
Att vara i sanning är att vara i frid för mig numera. Frid istället för trygghet. Trygghet har en tendens att vara omständighetsberoende. Frid finns i sanningen. Den sanning som gör mig fri, glad och kärleksfull. Inte tolkningen av sanning som gör mig och andra ledsna.
Ibland skadar det inte att fråga- finns det ett annat sätt att se på saken- för min tolkningen gör mig inte gott?
Att leva i som en social varelse är som att åka energihiss mellan olika mående. Varje våning har sin egen logik. Är jag trött, stressad och orolig ser världen ut på ett sätt och lösningarna känns fjärran på våning 3. Om jag varit i skogens skönhet och tysthet- så mår jag helt annorlunda. Och lösningarna på dagens problem är inom räckhåll på våning 7.
Jag väljer våningsplan på mitt dagsmående utifrån hur jag ställde till det igår Karma kommer snabbt. Jag tolkar alltså olika. Bara för att jag kan det. Att vila, meditera eller en stund vid havet gör att jag kan åka upp ett par våningsplan och få en annan utsikt. Med andra möjligheter och andra utmaningar. Och det är en sanning som ger mig frid. Även när jag ställt till det för mig själv!
Våga byta perspektiv- because you’re worth it!
Men det finns säkert fler än mig som erfarit perspektivförskjutning. En känsla av Åh, fan- det här hade jag ingen aning om. Eller- ja, så här var det ju också!
När jag var liten låg jag på sjukhus en hel sommar. Jag satt i rullstol en del av den. Och skämdes för min fula stelhet. Att vara sjuk är liksom inte så hippt. Släkten tyckte synd om mig. Klasskompisarna likaså- och så blev jag den udda. Den som inte liksom var som alla andra. Den som sattes på piedestal och togs särskild hänsyn till. Jag var konstig och skör. Den tolkningen satte sig hos mig och blev en stor del av min värld For better and for worse
Samtidigt så var den en sommar jag verkligen minns. Flygeln, herrgården och parken med dammen och Lars som trädde smultron på strån till mig. Vi gick på upptäcktsfärd varje dag. Lars och jag. Badade i poolen, spelade biljard. Spökhistorier passade in fint i slottsmiljön. Jag blev kompis med farbrorn i kiosken och fick gratis godis en hel sommar!
Och Lars smekte mina knoppande bröst med sina pojkhänder.
Bägge de här bilderna är lika sanna- men den svåra fick ta mycket större plats hos mig. Det är först nu på senare år jag vaskar guld i den andra bilden a mitt egna liv.
Hur lätt är det inte att stanna i sina trygga föreställningar- och välja bort de som känns ovana? Fastän det trygga förminskar din värld och möjligheter att vara glad?
Jag har en person som stått mig nära som är så fast i sina tolkningar av världen att hon vågar inte fråga om det finns en annan bild. En annan sanning som befriar istället för sätta människor i bojjor från handlingar från förr.Hon är en mycket ledsen människa- men få vågar närma sig då hennes position som sanningssägare är fastlagd och stark. Hon är duktig med ord. Men inte så vidare bra på att vara glad. Det gör mig ledsen å hennes vägnar.
Att vara i sanning är att vara i frid för mig numera. Frid istället för trygghet. Trygghet har en tendens att vara omständighetsberoende. Frid finns i sanningen. Den sanning som gör mig fri, glad och kärleksfull. Inte tolkningen av sanning som gör mig och andra ledsna.
Ibland skadar det inte att fråga- finns det ett annat sätt att se på saken- för min tolkningen gör mig inte gott?
Att leva i som en social varelse är som att åka energihiss mellan olika mående. Varje våning har sin egen logik. Är jag trött, stressad och orolig ser världen ut på ett sätt och lösningarna känns fjärran på våning 3. Om jag varit i skogens skönhet och tysthet- så mår jag helt annorlunda. Och lösningarna på dagens problem är inom räckhåll på våning 7.
Jag väljer våningsplan på mitt dagsmående utifrån hur jag ställde till det igår Karma kommer snabbt. Jag tolkar alltså olika. Bara för att jag kan det. Att vila, meditera eller en stund vid havet gör att jag kan åka upp ett par våningsplan och få en annan utsikt. Med andra möjligheter och andra utmaningar. Och det är en sanning som ger mig frid. Även när jag ställt till det för mig själv!
Våga byta perspektiv- because you’re worth it!
RSS Feed