Men villfarelser har ju en annan sida också. Som kanske inte alltid är lika oförarglig och njutbar för alla inblandade parter
Aktuella exempel nu är Mellbystrand När män onanerar till solande kroppar på en strand och tror att det är i sin fulla ordning. Fattar ni att vuxna män smyger på nakna kroppar? Vi pratar inte om 12 –åriga pojkar från 40-talet utan fysiskt vuxna män i Sverige på 2000-talet….med gratis porr dygnet runt på internet….!!!
Jag baxnar!
Eller värre villfarelser som religiösa och politiskt strukturella galenskaper- som IS soldaternas barnvåldtäkter- som en religiös handling för komma närmare Gud…det är ju en sinnessjuk villfarelse med förödande tragik och smärta i dess spår, anser jag.
Och mina villfarelser- hur står det till med dem? Jo tack- de finns. Olika föreställningar och tolkningar utifrån olika emotionella lägen kan ju ställa till det för mig. Och andra. Är jag rädd. Även om jag inte startat krig eller är ute och ofredar folk. En del är kvarlevor från unga dagar- vilket gör att jag fortfarande tror mig besitta superkrafter…andra är min övernaturliga förmåga att veta allt. En villfarelse på mången sätt., har det visat sig
Så hur hittar en balansen mellan njutningsfulla oskyldiga villfarelser och förödande sådana– och var går gränsen mellan oskuld och skuld?
Något att grunna på en sommarkväll så här i augusti!Och då kan man ju fundera på
Dalai Lamas ord; Our prime purpose in this life is to help others. And if you can´t help them. At least not hurt them”