Känslomässigt störda människor bör vara fattiga- med pengar och makt kan de åstadkomma djup skada och förstörelse.Den tanken slår mig ofta när jag funderar över sakernas tillstånd här på jorden.
När vuxna män i den allra högsta maktpositionen spelar Monopol om världens tillgångar- inklusive dig, mig och alla våra barn-då är det dags att bli rädd och förbannad på riktigt.
Så-
Tänk er 4- 5 stycken till åren komna gubbar som tar sig en konjak på maten i den exklusivaste herrklubben och sätter upp spelplanen. Ett Monopol som spelar om länder, regeringar och de allra viktigaste behoven. Livsmedel. Energi. Läkemedel. Kommunikation.
De äger oss och allt det där. Redan. Men att bara äga är tråkigt. Det behövs stora doser sex, drugs and gambling för att få en kick i tillvarons tristess. Det vet gubbarna- de lever nämligen som de lär. Det får man ge dem. De investerar i vapenmakt, sexindustrin och droger- det är ju de mest lönsamma branscherna. Kickberoende missbrukarende människor är oerhört lätta att dra vid näsan och ha att göra med. De kommer sig inte för att vakna upp ur drogträsket. Och ta tillbaka makten över sitt liv, utan förblir en villig spelpjäs i gubbarnas Monopol. Det Monopolet där tärningskasten plötsligt slår ut Europa och Afrika, höjer oddsen för Asien mot USA. Sydamerika får vara outsidern, i fängelse några kast till. Där ett land kan bli utan allt från en dag till en annan. Där ett par nollor före eller efter ett kommatecken kan vara livs eller dödsbringande. Eftersom gubbarna har bestämt att livet är en spelplan. A gambling place.
De här gubbarna fyller sina dagar med sex och sprit och spel på den allra högsta nivån. Vad skulle de annars göra? De mutar och bedrar. Lurar och lovar. För att vinna ett par billioner till som de inte behöver. Så de satsar dem i nya spel. Företag får bryta upp. Politiker får gå. Barn blir utan hem och mat.
Och så fortgår det. Dag efter dag.
Och vi bär lydigt fram spelplanen åt dem. Och offrar våra liv för den största illusionen av dem alla.
Att vi inte har något val.
Eller vill vi inte ha det valet?
Undrar
Lilla My
.
När vuxna män i den allra högsta maktpositionen spelar Monopol om världens tillgångar- inklusive dig, mig och alla våra barn-då är det dags att bli rädd och förbannad på riktigt.
Så-
Tänk er 4- 5 stycken till åren komna gubbar som tar sig en konjak på maten i den exklusivaste herrklubben och sätter upp spelplanen. Ett Monopol som spelar om länder, regeringar och de allra viktigaste behoven. Livsmedel. Energi. Läkemedel. Kommunikation.
De äger oss och allt det där. Redan. Men att bara äga är tråkigt. Det behövs stora doser sex, drugs and gambling för att få en kick i tillvarons tristess. Det vet gubbarna- de lever nämligen som de lär. Det får man ge dem. De investerar i vapenmakt, sexindustrin och droger- det är ju de mest lönsamma branscherna. Kickberoende missbrukarende människor är oerhört lätta att dra vid näsan och ha att göra med. De kommer sig inte för att vakna upp ur drogträsket. Och ta tillbaka makten över sitt liv, utan förblir en villig spelpjäs i gubbarnas Monopol. Det Monopolet där tärningskasten plötsligt slår ut Europa och Afrika, höjer oddsen för Asien mot USA. Sydamerika får vara outsidern, i fängelse några kast till. Där ett land kan bli utan allt från en dag till en annan. Där ett par nollor före eller efter ett kommatecken kan vara livs eller dödsbringande. Eftersom gubbarna har bestämt att livet är en spelplan. A gambling place.
De här gubbarna fyller sina dagar med sex och sprit och spel på den allra högsta nivån. Vad skulle de annars göra? De mutar och bedrar. Lurar och lovar. För att vinna ett par billioner till som de inte behöver. Så de satsar dem i nya spel. Företag får bryta upp. Politiker får gå. Barn blir utan hem och mat.
Och så fortgår det. Dag efter dag.
Och vi bär lydigt fram spelplanen åt dem. Och offrar våra liv för den största illusionen av dem alla.
Att vi inte har något val.
Eller vill vi inte ha det valet?
Undrar
Lilla My
.
RSS Feed