Kommer ni ihåg det gamla ordet, behagsjuk? Ett bra ord, tänker jag.
Man blir nämligen riktigt sjuk av att alltid vara till behag. Att alltid finnas till hand. Att alltid förstå och släta över. Alltid säga Ja. Till vilken skit som helst. Att hoppas bli utvald. Att subjektifieras till ett värde genom objektifieras. På något mycket märkligt och krångligt vis. Manualen lär ha kommit bort på vägen genom tidernas gång…
Med ett klart uttalat bäst- före- datum på att få äran att för en sekund eller två få vara objekt. Även om subjektet som valt ut dig är ett klart överreklamerat asshole med klara perceptionsstörningar.. Så tackar så mången unga som gammal flicka ja till äran att för en sekund eller två få tro att lögnen skall förvandlas till en evigt skön sanning. Även detta är helt utan manual hur det ska gå till.
Jag har läst lite olika böcker om vår mänskliga historia. Från att vi var apor till att nästan bli guds avbild- som vi ser det; Homo sapiens.
Och det som står klart är att när vi blev bofasta och började bygga små samhällen till absurda imperium- så permanentades det kvinnliga undantagstillståndet.
Männen tog makten att definiera världen och den kära leken mellan man och kvinna.
Och kvinnan blev behagsjuk- av skräck, av tvång- för att överleva rent fysiskt till en början. Numera i väst så uppkommer behagsjukan av skräck och utav tvång att räknas.
Vi överlever numera rent fysiskt- även om få eller inga män finner behag hos oss.
Men eftersom de illbattingarna skrev regelverket om sakernas tillstånd- och vi underkuvat oss och fortsätter mest hela tiden att underkuva oss i stort och smått- så styrs vårat värde och liv av detta stinkande regelverk- byggt på stöld och lögn.
När kvinnor växer upp och inte längre orkar eller vill vara till behag – även skräck tar nämligen slut- kallas vi av jämngamla eller äldre män för oattraktiva och fula- en öm punkt för den som varit behagsjuk i mången år- men ser ni, gubbs. Det smärtar en stund. Men det tar inte bort friheten att få vara sann och sig själv. Den kvinnliga behagsjuka rollen är en tvångströja som inte gör dig riktigt klok. Och klokskap är jävligt gott att få utveckla.
Numera menar jag- hela jag FUCK OFF när jag säger det- för rör inte mitt liv och min stund på jorden.
Den är min att göra till en så bra stund jag bara förmår- av hela mitt mänskliga hjärta och förstånd. Är det en lek och stund du vill dela- så är du välkommen in i mitt innersta.
Och till mina medsystrar- dags att friskna till?
RSS Feed
