Jag läste en en krönika i ETC av Andreas Gustavsson om hur han reagerat då en mamma försökt avråda sin unga dotter att gå på fest i sin nyinköpta korta klänning. Mamman var orolig att klänningen gav ”fel” signaler. Att någon skulle göra hennes flicka illa för att hon signalerade sex med sin korta klänning. Andreas Gustavsson menar- precis som jag- att man ska ha rätt att gå klädd precis som man vill, utan bli våldtagen. Att våldtäkten är förövarens ansvar. Han avslutade sin krönika med orden att han hoppades flickan skulle gå med sin korta klänning till festen.
Jag håller med på många punkter. Man ska kunna gå spritt naken på stan utan att bli våldtagen. Sex är något man kommer överens om. I den bästa av världar. Och den världen lever vi inte i. Inte så länge ett endaste barn eller människa utsätts för kränkande våldsamma handlingar och ord. Frågan är om det är den unga flickan som skall ta striden? Mot tusentals års patriarkalisk sexuell kodning och maktstruktur. Är den striden inte något vi vuxna ska ta? För krig kräver sina offer.
Och har en 16 åring så mycket klokskap att hon är redo att ta den smäll som det är att simma med hajar? De hajar hennes mamma ville rädda henne från. Jag vet inte svaret på denna fråga. Det är därför jag ställer den.
Jag tror vi människor rent generellt tycker om att pynta oss- från benhalsband till genomskinliga aftonklänningar. Men ett benhalsband signalerar troligen inte sex- bara att någon gjort sig fin och vacker. Och det är fint så. Ett sätt att glädjas och fröjdas åt livet. Och att skapa skönhet.
Men är dagens mode en hyllning till livet och skapelsens kreativitet? Eller är det bara en lek med krafter som sexualiteten är- många gånger i dunkla vatten som vår sexualitet har förvisats till..
Och att klä sig fin- är det att klä sig sexigt? Visa mycket hud och former? Som dagens mode anser vara fint- åt oss. För jag ser unga flickor –precis som jag gjorde som ung-dra ner sina kjolar när de helt plötsligt befinner sig utanför den festarenan de klätt upp och ut sig för finnas i- så märker de sin nakenhet och känner sig utsatta. Uttittade av fel målgrupp. Är det frihet? Eller är de utsatta av kommersiella marknadskrafters manipulationer? Lurade?
När jag var ung ville jag också klä mig sexigt- för väcka åtrå hos dem jag ville väcka åtrå hos. Och det var verkligen inte alla killar. Men att väcka åtrå var ett maktmedel i en hierarkisk värld – ett maktmedel jag verkligen inte behärskade i så unga år.
Att vara ung är att inte veta.
Att inte varit med om.
Att inte förstå till fullo.
Att göra alla misstag du bara kan göra.
Att var ung är att vilja prova.
Att vilja testa vingar och tänja gränser.
Och - Att testa gränser är att utsätta sig för nutidens maktstrukturer.
Så kanske skall den unga flickan utsätta sig för den gränsen. Våga bära sin korta klänning. Känna sig fin. Och ta konsekvenserna för att kunna förändra världen. Och med en mamma och pappa vid sin sida som då kan hålla henne i handen - trösta och stärka henne när striden blir hård.
För att förändra världen är ingen barnlek. Det är blodigt allvar. Ett sätt att bli vuxen på.
Jag håller med på många punkter. Man ska kunna gå spritt naken på stan utan att bli våldtagen. Sex är något man kommer överens om. I den bästa av världar. Och den världen lever vi inte i. Inte så länge ett endaste barn eller människa utsätts för kränkande våldsamma handlingar och ord. Frågan är om det är den unga flickan som skall ta striden? Mot tusentals års patriarkalisk sexuell kodning och maktstruktur. Är den striden inte något vi vuxna ska ta? För krig kräver sina offer.
Och har en 16 åring så mycket klokskap att hon är redo att ta den smäll som det är att simma med hajar? De hajar hennes mamma ville rädda henne från. Jag vet inte svaret på denna fråga. Det är därför jag ställer den.
Jag tror vi människor rent generellt tycker om att pynta oss- från benhalsband till genomskinliga aftonklänningar. Men ett benhalsband signalerar troligen inte sex- bara att någon gjort sig fin och vacker. Och det är fint så. Ett sätt att glädjas och fröjdas åt livet. Och att skapa skönhet.
Men är dagens mode en hyllning till livet och skapelsens kreativitet? Eller är det bara en lek med krafter som sexualiteten är- många gånger i dunkla vatten som vår sexualitet har förvisats till..
Och att klä sig fin- är det att klä sig sexigt? Visa mycket hud och former? Som dagens mode anser vara fint- åt oss. För jag ser unga flickor –precis som jag gjorde som ung-dra ner sina kjolar när de helt plötsligt befinner sig utanför den festarenan de klätt upp och ut sig för finnas i- så märker de sin nakenhet och känner sig utsatta. Uttittade av fel målgrupp. Är det frihet? Eller är de utsatta av kommersiella marknadskrafters manipulationer? Lurade?
När jag var ung ville jag också klä mig sexigt- för väcka åtrå hos dem jag ville väcka åtrå hos. Och det var verkligen inte alla killar. Men att väcka åtrå var ett maktmedel i en hierarkisk värld – ett maktmedel jag verkligen inte behärskade i så unga år.
Att vara ung är att inte veta.
Att inte varit med om.
Att inte förstå till fullo.
Att göra alla misstag du bara kan göra.
Att var ung är att vilja prova.
Att vilja testa vingar och tänja gränser.
Och - Att testa gränser är att utsätta sig för nutidens maktstrukturer.
Så kanske skall den unga flickan utsätta sig för den gränsen. Våga bära sin korta klänning. Känna sig fin. Och ta konsekvenserna för att kunna förändra världen. Och med en mamma och pappa vid sin sida som då kan hålla henne i handen - trösta och stärka henne när striden blir hård.
För att förändra världen är ingen barnlek. Det är blodigt allvar. Ett sätt att bli vuxen på.
RSS Feed
