Ett barn slår sig lagom hårt för att lära sig leva. Barn får skrubbsår, blåmärken och en och annan stukning och benbrott. På så sätt lär sig den lille att krypa och gå, springa och hoppa, cykla och klättra. Lär sig leva, helt enkelt.
Ett barn som tvingas in i vuxenhet alltför snabbt- där stannar inte skadorna vid benbrott och blåmärken- där skadas själen och hjärnan. Och i värsta fall kan hjärtat krympa.
Barn som inte får växa upp med frihet i frihet – i sin egna takt- utan måste axla familjeföretaget eller ett tvångsäktenskap eller övergrepp från närstående. De barnen som inte får leva färdigt sin barndom- de är de som stannar i växten. Och som har förtvivlat svårt att bli hela vuxna människor. Och barn som har ont kan lätt bli till stora som gör ont.
Hur kan jag och kanske du också – skapa en sådan bra uppväxtmiljö – att vi fyller jorden med hela människor?
Tage Danielsson sade att ” Det är ingen idé att finnas till om man inte behövs till nåt.”
Jag tänker att det inte är bara till fysiska saker vi behövs- som att arbeta och gifta sig och bli förälder.
Jag tror att det viktigaste- det allra mest ursprungliga är
att behövas för sin egna unika skull. De tror jag är ett utgångsläge för att kunna vara människa fullt ut. Att man berikar världen bara genom vara just sig själv- för ur den friheten kan vilka otroliga påhittigheter som helst komma ur. Att förvägra barn en barndom som man få lämna i sin egna takt- är ett säkert sätt att hindra utvecklingen. För utveckling behöver kvalité, tänker jag- inte kvantitativ upprepning.
Att säkerställa allas unika chans att vara sig själv är mentalt och känslomässigt sprängstoff- om vi kan förverkliga det. Vad månde vi kunna hitta på?
Men det mentala bör också ge avtryck i pragmatisk fysisk verklighet – idag är vår värld rätt sinnessjuk i sin totala brist på respekt och jämlikhet- vilket vi lider av daglidags.
Att socialt, ekonomiskt och politiskt utgå från WHO-kommissionens slutsats i rapporten ”Closing the gap in a generation” förmedlad av forskaren Michael Marmot, ” att det är djupt omoraliskt att inte genast vidta åtgärder för att inte minska ojämlikheten i ohälsan när orsakerna är kända och påverkbara och det kan ske med rimliga insatser insatserna” är en stark ledtråd till en bättre framtid. Att aktivt och verkligt arbeta med minska de utvecklingsfientliga skillnader i hälsa och livsvillkor är ett måste om vi vill överleva som art- även om man kan få en och annan arg , mäktig och välbärgad gubbe på sig. Det vågar vi väl ta? För jordens bästa? För min och din chans att överleva?
Johan Ehrenberg skrev i senaste ETC om att tro på framtiden och hans barns ännu bättre möjligheter i den. Att framtiden inte alls behöver bli en tillbakagång till en lägre nivå för att klara jorden ekologiskt, som många hävdar idag som med fasa ser miljökatastroferna skocka sig över vår jord.
För vi har som art en enorm chans i vår kreativitet. Och kärlekspotentialitet, skulle jag vilja lägga till. Och jag tror han har rätt i sin tro på framtiden- om vi skapar bra mycket jämlikare förutsättningar för alla- så står vi inför en fantastisk möjlighet att inte bara klara hem jorden i bra skick- utan också skapa en fredligare och bättremående mänsklighet på köpet
Och där kan barn få vara barn som slår sig så där lagom hårt- för att lära sig i sin egen takt att bli stor.
Tänk vad vi skulle kunna slå oss själva med häpnad då!
Ett barn som tvingas in i vuxenhet alltför snabbt- där stannar inte skadorna vid benbrott och blåmärken- där skadas själen och hjärnan. Och i värsta fall kan hjärtat krympa.
Barn som inte får växa upp med frihet i frihet – i sin egna takt- utan måste axla familjeföretaget eller ett tvångsäktenskap eller övergrepp från närstående. De barnen som inte får leva färdigt sin barndom- de är de som stannar i växten. Och som har förtvivlat svårt att bli hela vuxna människor. Och barn som har ont kan lätt bli till stora som gör ont.
Hur kan jag och kanske du också – skapa en sådan bra uppväxtmiljö – att vi fyller jorden med hela människor?
Tage Danielsson sade att ” Det är ingen idé att finnas till om man inte behövs till nåt.”
Jag tänker att det inte är bara till fysiska saker vi behövs- som att arbeta och gifta sig och bli förälder.
Jag tror att det viktigaste- det allra mest ursprungliga är
att behövas för sin egna unika skull. De tror jag är ett utgångsläge för att kunna vara människa fullt ut. Att man berikar världen bara genom vara just sig själv- för ur den friheten kan vilka otroliga påhittigheter som helst komma ur. Att förvägra barn en barndom som man få lämna i sin egna takt- är ett säkert sätt att hindra utvecklingen. För utveckling behöver kvalité, tänker jag- inte kvantitativ upprepning.
Att säkerställa allas unika chans att vara sig själv är mentalt och känslomässigt sprängstoff- om vi kan förverkliga det. Vad månde vi kunna hitta på?
Men det mentala bör också ge avtryck i pragmatisk fysisk verklighet – idag är vår värld rätt sinnessjuk i sin totala brist på respekt och jämlikhet- vilket vi lider av daglidags.
Att socialt, ekonomiskt och politiskt utgå från WHO-kommissionens slutsats i rapporten ”Closing the gap in a generation” förmedlad av forskaren Michael Marmot, ” att det är djupt omoraliskt att inte genast vidta åtgärder för att inte minska ojämlikheten i ohälsan när orsakerna är kända och påverkbara och det kan ske med rimliga insatser insatserna” är en stark ledtråd till en bättre framtid. Att aktivt och verkligt arbeta med minska de utvecklingsfientliga skillnader i hälsa och livsvillkor är ett måste om vi vill överleva som art- även om man kan få en och annan arg , mäktig och välbärgad gubbe på sig. Det vågar vi väl ta? För jordens bästa? För min och din chans att överleva?
Johan Ehrenberg skrev i senaste ETC om att tro på framtiden och hans barns ännu bättre möjligheter i den. Att framtiden inte alls behöver bli en tillbakagång till en lägre nivå för att klara jorden ekologiskt, som många hävdar idag som med fasa ser miljökatastroferna skocka sig över vår jord.
För vi har som art en enorm chans i vår kreativitet. Och kärlekspotentialitet, skulle jag vilja lägga till. Och jag tror han har rätt i sin tro på framtiden- om vi skapar bra mycket jämlikare förutsättningar för alla- så står vi inför en fantastisk möjlighet att inte bara klara hem jorden i bra skick- utan också skapa en fredligare och bättremående mänsklighet på köpet
Och där kan barn få vara barn som slår sig så där lagom hårt- för att lära sig i sin egen takt att bli stor.
Tänk vad vi skulle kunna slå oss själva med häpnad då!
RSS Feed
