Behövs det fler arga eländesskildringar i världen?

Ibland fylls jag av en stor trötthet- den liksom rullar in från urminnes tider och gör mig alldeles lealös. Håglös och uppgiven.
Jag fylls ofta  av denna urtrötthet ibland när jag surfar runt på nätet och gör nedslag i media och facebooks versioner av verkligheten. Så mycket elände. Sorg. Hat. Smärta. Och så mycket fel som begås av en den ena och än den andre.

Jag är ingen anhängare till new age och tänk positivt- speciellt inte när det kostar pengar att få ta del av vishetens källor.

Och jag är ingen anhängare av att sopa skiten under mattan.Och ropa på enkla lösningar.

Men ibland funderar jag när jag tar in sida upp och sida ner av eländes elände- om det här är rätt metod att må bra på. För jag mår verkligen inte bra av det. Jag blir som sagt trött och stum.
Jag tänker att förändring sker av lust eller ilska. Eller för att alternativet är döden.

Och jag tänker på hur mycket jag än velat att andra människor ska ändra sig-  så har det aldrigt skett . Trots mina väl underbyggda fakta, mina klockrena analyser och visionsarbete. Jag har inte lyckats ändra en enda person med mina åsikter. Knappt mig själv, faktiskt

Och det trots att jag har rätt i det meste, enligt mig själv….!!

Så jag börjar grunna på om det ligger en väldigt stor sanning i att barn gör inte som man säger. De gör det man gör. Denna tes verkar även stämma in på vuxna i min närhet.
Så jag kanske skall hålla käften och börja förändra mig själv- innan jag försöker övertala någon annan att göra det åt mig?

Om jag inte vill ha krig- så får jag vara frid. Om jag inte vill ha våld- så får jag vara kärlek.
Vara det jag säger. Och inte bara begära förändring av andra.

Och kanske dra ner på mitt surfande i den virtuella världens eländesskildringar och njuta av den sköna världen jag har runt om mig- medan den finns kvar.